Fackligt på Stockholm Pride 2012

Idag tisdag sparkar Stockholm Pride 2012 igång och håller på till och med söndag.
Traditionsenligt är prideparaden 13.30 på lördag evenemangets höjdpunkt tillsammans med Schlagerpopkvällen på torsdagen.

Men även fackförbunden har en självklar plats på Pride.

Så här säger LO:

LO och LOs medlemsförbund deltar i Stockholm Pride för att stärka kunskaperna om hbt-frågor och för att bredda bilden av det fackliga arbetsmiljöarbetet.
Fackets mest grundläggande uppgift är att se till att alla löntagare har lika rättigheter och skyldigheter på jobbet.
– Facket har ett självskrivet ansvar för att bevaka att arbetsmiljön är bra för alla på arbetsplatsen. Det ska vara naturligt för medlemmarna att vända sig till facket om man själv eller en arbetskamrat känner sig mobbad, trakasserad eller diskriminerad, oavsett orsak, säger My Billstam, ansvarig för arbetsmiljö- och diskrimineringsfrågor på LO.
Välkomna att besöka oss i monter 29 under Pride.

En intressant programpunkt står Akademikerförbundet SSR och Svensk Chefsförening för med sin "unika arbetsmiljöutbildning" Hen-Hon-Han. I

år tar vi därför ytterligare ett steg framåt och ordnar tillsammans med Akademikerförbundet SSR en tredagarsutbildning den 1-3 augusti i Stockholm med fokus på hbt-frågor ur ett arbetsrättsligt och fackligt perspektiv. Utbildningen är delvis förlagd till Pride House och Pride Park. Syftet är att ge våra deltagare – chefer, fackligt förtroendevalda och studentaktiva – möjlighet att förbättra sina kunskaper om diskrimineringsfrågor i allmänhet och hbt-frågor i synnerhet.

Uppror på Cloetta i Gävle

DN skriver att arbetarna på Cloettas fabrik i Gävle lade ner arbetet igår på eftermiddagen. Orsaken till arbetsnedläggningen var att ledningen för företaget stängt ute fackklubbens ordförande, Wellington Ikuobase, från arbetsplatsen. Företagsledningen påstår att det beror på att han ska ha hotat en person på företaget men har inte gjort någon polisanmälan. Den mer sannolika förklaringen är att företaget valt att utestänga Ikuobase från arbetsplatsen eftersom han varit drivande i kampen mot företagets planer på att lägga ner fabriken i Gävle, en nedläggning som kommer drabba ett stort antal människor och görs trots att Cloetta gör miljonvinster.

Mer om konflikten:

Läkerolarbetarnas sida på Facebook.

Fackföreningsveteranen Frances Tuuloskorpi skriver om det som hänt.

6,3% i löneökning för tyskt fack.

Tidningen Arbetet skriver att de tyska offentliganställdas fack Verdi lyckats förhandla fram en löneökning på 6,3% över två år. Fackets ursprungskrav var 6,5% så det slutgiltiga resultatet innebär att man tog ett litet steg tillbaka, arbetsköparna å andra sidan tvingades backa från ett ursprungsbud på 3,3%. Förhandlingarna föregicks av ett antal korta varningsstrejker som syftade till att sätta press på arbetsköparna. Strejkerna omfattade över 300 000 deltagare och var enligt företrädare för facket den avgörande faktorn bakom det positiva utfallet.

– Det är anmärkningsvärt. Ett sådant här löneavtal är sällsynt, och det var bara möjligt på grund av de anställdas varningsstrejker de senaste veckorna. Deltagandet var av en storleksordning som vi inte upplevt på länge, säger Verdis ordförande Frank Bsirske, i en kommentar på förbundets hemsida.

De osynligas uppror - Nederländska städare i strejk

Tusentals nederländska städare, organiserade i facket FNV Bondgenoten är sedan mer än en månad i strejk för bättre löner, sjukpenning, trygghet för tillfälligt anställda och rimlig arbetsbelastning. Anställda inom städbranschen i nederländerna har tidigare visat att organisering och facklig kamp lönar sig; 2010 organiserade dom den största strejken i nederländerna sedan 1930-talet och fick igenom ett krav på höjda löner. Arbetsköparnas svar på den framgången var att sänka kostnaderna för arbete genom att ge färre städare större områden att städa på mindre tid, något som leder till helt orimliga tidsscheman för städning. Konkurrens om kontrakt genom orealistiska städscheman förekommer även i den svenska städbranschen och förhoppningsvis kan en seger för de nederländska städarna inspirera till motstånd även här och i övriga Europa.


Labourstart driver en epostkampanj för att sätta press på städföretagen och dom som upphandlar städtjänster.

Skyddsombud varnas för fackligt arbete

Vi skrev tidigare om Dagens Arenas avslöjande reportage om arbetsmiljön vid det tyska vindkraftsföretaget Enercon, en arbetsmiljö med allvarliga brister som ledde till en persons död. DAs avslöjanden uppmärksammades även av Östersundsposten som skrev en egen artikel om företaget; ett resultat av publiciteten var att företaget utfärdade en skriftlig varning till det skyddsombud som uttalat sig i ÖPs reportage. Den skriftliga varningen kommer att bestridas av IF Metall. Skyddsombudet har dessutom nekats mer tid för arbetsmiljöfrågor och anklagas av företaget för olovlig frånvaro under den extra tid hon hittills lagt på arbetsmiljöarbete.

När ÖP frågar företagets vd för det svenska huvudkontoret om varför dom varnade skyddsombudet svarar han på ett vagt och märkligt sätt. Hans svar kan tolkas som att han tycker att anställda är anställda i första hand och fackligt förtroendevalda i andra eller kanske tredje hand och att allmänheten inte har något att göra med arbetsmiljön på ett företag.

[ÖP] - Tycker du att den fackligt förtroendevalda ska ha en varning för att vederbörande uttalade sig som facklig företrädare?
[VD]– Jag håller för mig själv vad jag tycker. Men vad vi kan göra och inte göra har inget med våra roller att göra. Vi är alla anställda som lyder under olika premisser.
[ÖP]Hur ska ni få medarbetare att vilja jobba fackligt om ni ger dem varningar när de pratar om sina uppdrag?
[VD]– Förtroendevalda företräder sina kollegor. Det har inget med medierna att göra.

Förutom att varna skyddsombudet skickade företaget ut ett internt mail till sina anställda där man förklarar hur företaget ser på saken. Bland annat försäkrar man att ingen anställd har sagts upp på grund av sitt fackliga engagemang. Det är bra men irrelevant eftersom det DA sa i sitt reportage var att ett antal fackligt aktiva, bland annat två fackklubbsordföranden, inte fått sina kontrakt förlängda. I mailet påpekar man också att man faktiskt vidtagit åtgärder som följd av den anmälan om riskerna vid nattarbete på den plats där dödsolyckan inträffade. Man glömmer att nämna att åtgärden, en inspektion, vidtogs fem dagar efter att tidsfristen för åtgärder gått ut och fyra dagar efter dödsolyckan. Man påstår också att just det arbetsmoment där olyckan skedde på något sätt skulle vara exkluderad från en anmälan som rör problem kring nattarbete i allmänhet.

På Dagens Arenas hemsida kan man läsa både Enercons interna mail till dom anställda samt mailväxlingen mellan företagets svenska vd och DA´s reporter.

Få bukt med fusket i åkerinäringen!

Infrastrukturminister Catharina Elmsäter-Svärd debatterade i början av november med Jonas Sjöstedt, riksdagsledamot från Vänsterpartiet, angående lönedumpningen och den sociala dumpningen som sker bland annat inom åkerinäringen i Sverige.

Det är för närvarande en bransch i djup kris.
Utländska arbetare ställs mot svenska, oseriösa arbetsgivare konkurrerar ut seriösa arbetsgivare med låga löner. De som får betala är arbetarna.

Inga kollektivavtal, oordning, oreda och utan miljöregler - chaufförer från de forna öststaterna och än längre bort ifrån tvingas sova i sina lastbilshytter i veckor i sträck mot en betalning långt under vad svenska kollektivavtal kräver.

Den svenska staten går miste om mångmiljonbelopp i skatteintäkter när oseriösa åkerier anlitar "F-skattare" och därigenom köper sig fria från att betala arbetsgivaravgifter med mera.

Det här handlar inte om en fri marknad eller att inte ha en fri marknad, det handlar om att motverka oseriöst företagande och ren lönedumpning.
Först när man har lika villkor kan man tala om när en marknad faktiskt fungerar och här sätts marknaden direkt ur spel!

Vi ska inte ha det så här i Sverige. Arbetar man här ska man även få arbeta under de förhållanden som vi har kämpat oss till och till de löner som kollektivavtalen kräver!

Det hör till saken att frågan har drivits från Svenska Transportarbetareförbundets sida i flera år, under både en rödgrön regering och under denna. Ännu har ingen vågat ta tag i den och faktiskt åtgärda problemet genom att använda sig av de sätt som står till buds enligt EU-regler.

Följande går att göra:
- Skärp reglerna för inrikestrafiken och använd reglerna i yrkestrafiklagen om gott anseende så att man bara får trafiktillstånd om man är en seriös företagare.

- Skärp kontrollen utmed vägarna - det spelar liten roll om polisen gör relativt många kontroller om åklagare systematiskt lägger ner inkomna anmälningar om felaktigheter.

- Kräv ett socialt protokoll enligt EU-fördraget där vi slår fast en gång för alla att svenska kollektivavtal ska gälla alla som arbetar i Sverige.

- Lägg ett ansvar på den som använder underleverantörer att dessa underleverantörer har sina papper i ordning och har kollektivavtal, samt skärp straffsatserna för de företag som inte följer reglerna - men ansvaret skall ligga på företagen, inte på de utnyttjade chaufförerna!

Om dessa förslag genomförs så vinner de seriösa arbetsgivarna samt alla transportarbetare på det. Svenska som utländska.
Frågan handlar om schyssta arbetsvillkor och bra löner för alla - de enda som förlorar på det är oseriösa arbetsgivare.

Svenska Transportarbetareförbundet stämmer för alkotester

DHL Freight och Svenska Transportarbetareförbundet möts i Arbetsdomstolen för att DHL Freight tillåter ett kundföretag att utföra alkotester på chaufförer.

Det är Scanias dotterföretag Ferruform som utför slumpvisa alkotester på chaufförer som ska lämna eller hämta gods där. Vägran att utföra alkotestet kan leda till uppsägning.
Detta gör Ferruform trots att DHL redan har alkolås i sina lastbilar.

Transports arbetsmiljöombudsman Martin Miljeteig berättar följande:
- Frågan är: Var går gränsen för den personliga integriteten i arbetslivet?
Ska någon som inte är arbetsgivare ändå få kränka våra medlemmars integritet?
Det här är en återkommande och principiellt viktig fråga om var arbetsledningsrätten börjar och slutar. Vi har sett en trend i att kundföretag tar sig allt fler rättigheter gentemot exempelvis åkerier. Och åkerierna går utanför sin arbetsledningsrätt genom att godta detta. Kunden är inte arbetsgivare åt chauffören!

Principen rör inte heller bara alkotester, utan liknande fenomen finns i andra upphandlingsunderlag, både privata och offentliga.

I den stämning som är inlämnad till AD omfattas 13 medlemmar och förbundet hävdar att bolaget utövat sin arbetsledningsrätt i strid med kollektivavtalet och i strid med god sed på arbetsmarknaden. Dessutom bryter alkotesterna mot Europakonventionen och mot personuppgiftslagen.

Industriavtalet är inget lönemärke för hela LO.

Industriparternas uppgörelse är inte ett lönemärke för hela LO.

Därmed kvarstår fakta: LO har inte tagit ställning än till vad som ska vara lönemärke i avtalsrörelsen.

Visserligen kan det vara försvårande för övriga LO-förbund att nå upp till sina avtalskrav när industrin slutit avtal om 3% under 14 månader, men det är fortfarande så att LO-styrelsen bestämmer om vad som är märket.

Fortsättning följer i avtalsrörelsen.

Svenska Transportarbetareförbundet ställer sig bakom LO-samordningen!

Förbundsrådet beslutade den 23:e november att ställa sig bakom
LO-samordningen och därmed de LO-gemensamma lönekraven och låglönesatsningen.







Transport är sista förbund inom LO att ge besked.
Bakgrunden är att LO-samordningens tidsplan försköts i våras, och innehållet i den togs inom LO i början av hösten.
Övriga förbund sade ja eller, i tre förbunds fall, nej.


Men Transport är bundet av sina stadgar: det är
förbundsrådet som äger beslut om huruvida de ska delta i samordningen eller
inte.
Transports förbundsråd är högsta beslutande organ mellan
kongresserna.
Transport valde att inte sammankalla ett extra förbundsråd enbart för denna fråga.
Det hade varit en onödig kostnad, menade förbundsstyrelsen.
- Vi kan inte frångå vår interndemokrati på grund av industrins ändrade tidsplaner, säger Transports ordförande Lars Lindgren.
- Men nu är vi redo att tillsammans med våra kamrater ta fajten för högre löner åt de lågavlönade.

Läs mer här Transport.se

Handels och Hotell & restaurangfacket i täten mot 6 timmars arbetsdag

I måndags avslutades Hotell & restaurangfackets 26:e kongress. Ledamöterna tog under kongressen beslut om att förbundet ska verka för en generell arbetstidsförkortning, till 6 timmars arbetsdag. Motionen, en enskild motion från två motionärer i Stockholm, debatterades livligt mot förbundsstyrelsen, som först avfärdade frågan om arbetstidsförkortning som "politiskt sval", men sedan vände och yrkade bifall på motionen.

Det blev lite av ett antiklimax, men det känns otroligt bra att ha varit med och skrivit historia samtidigt som vi har tagit ett steg emot ett mer aggressivt fack som driver på om frågor som kommer att gynna samhället i stort, säger en av motionärerna.

Beslutet är inte problemfritt, anser Therese Gouvelin, som valdes till vice förbundsordförande av kongressen. Jag ser sex timmars arbetsdag som en vision på lång sikt.

På Handels kongress i maj togs samma beslut. Där har frågan varit levande ett tag och kongressen beslutade att sträva för att göra verklighet av frågan. Även där fick förbundsstyrelsen ändra yrkande, för att sedan enade besluta bifall.
I LOTidningen tror man att beslutet kan härledas till en vänsterpartiaktiv grupp i förbundet.

HRF:s ställningstagande för sex timmars arbetsdag kanske ska ses mot bakgrund av att det finns en tydlig vänsterfalang inom förbundet.

Handels och Hotell & restaurangfacket organiserar arbetare som ofta arbetar ofrivillig deltid och har otrygga anställningsformer. Nu går förbunden i bräschen för den omdebatterade och stundtals lite bortglömda 6 timmarsdagen inför LO:s kongress 2012. Samtidigt väcker Vänsterpartiet frågan igen.

Kravet på sex timmars arbetsdag har inte drivits särskilt hårt av någon de senaste åren, men Rossana Dinamarca, vice ordförande i Vänsterpartiet och kandidat till partiledarposten, lanserar nu sextimmarsdagen som en profilfråga för sig och sitt parti.

Det krävs två parter i den svenska modellen - minst

Det krävs minst två parter i ett partssystem.

De aktiva parterna som utgör den svenska modellens stomme är facken och arbetsgivaren, medan staten lägger grunden för det partssystem som dessa kan agera på.
Trots det är det i avtalsrörelserna endast en av dessa parter som försvarar vårt system. När avtalsrörelsen 2012 nu är igång är det tydligare än någonsin. Det är fel, menar man, på den svenska modellen. Fel som inte får lämnas därhän – fel som måste korrigeras omedelbart. Fel på LAS. Fel på ungdomslönenivåer. Fel på ansvarsbördan vad gäller arbetsmiljöfrågor och fel på folk som inte förstår att de måste lägga löneökningarna på is halva sina arbetsföra år.
I avtalsrörelserna är det endast en part – facket – som försvarar vårt system. Facket står ständigt i försvarsposition i frågor om anställningsskydd, löner, löneökningar och arbetsmiljö.

I debatter och annan medieuppvaktning är arbetsgivarna ute med brinnande engagemang och attackerar den svenska modellen. Genom en väl genomtänkt och välslipad strategi i opinionsbildning har man under många år koncentrerat arbetat med att omvända den svenska befolkningen från ett ”vi”-tänkande till ett ”jag”- och ”du”-tänkande och man flyttar ständigt fram positionerna och kommer med nya initiativ. Majoriteten av dessa initiativ är klara försämringar och inskränkningar för arbetare och arbetarklassens rättigheter. Försämringarna paketeras som flexibilitet, valfrihet och frihet, men vem som gynnas av flexibiliteten, valfriheten och friheten framgår inte lika tydligt.
Det är tämligen beklämmande att en av parterna i vårt partssystem så medvetet lurar stora delar av arbetarklassen att tro att dessa attacker är ärlig omtanke. Därför blir det ännu mer beklämmande när också den tredje parten, staten, blandar sig in i leken.

Sedan Alliansen tog över makten har mycket av det som löntagare i Sverige har tagit för givet tagits ifrån dem. Rätten att vara sjuk, rätten att vara mellan arbeten, rätten till banbyte mitt i livet, rätten till fast arbete, rätten till heltid, till likabehandling, likaberättigande – lika värde.
En del har fått det superbt. En liten trupp lever i vad jag skulle vilja benämna som ”innanförskap”. Majoriteten av Sveriges befolkning; de vanliga människorna – arbetarna – lever på hoppet om att aldrig bli sjuka eller arbetslösa. En del av våra medmänniskor, kollegor, vänner, lever i det som alliansen har benämnt som utanförskap. Helt utan skyddsnät – svikna av staten och arbetsgivaralliansen.

Löntagare i Sverige behöver ställa krav på sin omgivning. Man behöver ställa krav på att staten levererar välfärd av den höga kvalitet och klass som vi är vana vid och förtjänar. Man behöver ställa krav på att arbetsgivare behandlar arbetarkraften med respekt. Man behöver kräva utökat medbestämmande. Man bör ställa krav på facken att bli tuffare och skarpare. Man bör vakna.

”Tillsammans är vi starka” är i dagens individualistiska Sverige måhända ett förlegat uttryck. Men faktum är att vi är det. Tillsammans kan vi bekämpa orättvis behandling. Tillsammans kan vi utöka arbetsrätten, arbetsmiljöarbetet och rätten till kollektivavtal inom vårt lands gränser. Rättigheter kommer inte gratis och de kommer inte ur enskilda rop på hjälp. Rättigheter får man genom att hålla ihop och kräva dem.

Vi lovar och försäkrar
att aldrig någonsin
under några omständigheter
arbeta på sämre villkor eller till lägre lön
än det vi nu lovat varandra.

Vi lovar varandra detta
i den djupa insikten om
att om vi alla håller detta löfte
så måste arbetsgivaren
uppfylla våra krav.

Det krävs minst två parter i ett partssystem. Nu är det upp till stat och arbetsgivare att visa att de kan ta ansvar för och axla sina roller i den svenska modellen.

Journalister hotas av uppsägning

Upsala Nya Tidnings företagsledning har rivit upp gamla arbetstidsavtal och kräver nu arbetstidshöjningar utan ekonomisk kompensation. Om de anställda inte går med på den nya given hotas de av uppsägning.

Svenska journalistförbundet, SJF, rapporterar:

I slutet av april inleddes centrala förhandlingar mellan arbetsgivarparten Medieföretagen och Journalistförbundet.

– Förhandlingarna har hittills tagit tre hela dagar men det går trögt. Vi har fått ställa in ett informationsmöte för klubbmedlemmarna eftersom det inte finns något nytt att säga. Det är viktigt att vi får svart på vitt att UNTs företagsledning brutit mot MBL för att veta hur vi kan lösa framtida tvister, säger Johannes Nesser, ordförande för journalistklubben på UNT.

Innan förhandlingarna satte igång skickade UNT:s journalistklubb ett brev till arbetsmarknadsminister Hillevi Engström med följande fråga:

I ljuset av det hårdnande klimatet på arbetsmarknaden - där trygga anställningar ersatts av visstidskontrakt och anlitande av bemanningsföretag - kan det vara en tidsfråga innan den här typen av hotelser och genomförda massuppsägningar för omregleringar av anställningskontrakt blir allmänt förekommande.
Vad avser du att göra åt saken?

Hon svarar bland annat såhär i ett svarsbrev:

För regeringen är det viktigt att den svenska modellen fungerar och värnas. Detta medför bl.a. att parterna på arbetsmarknaden gemensamt kan komma överens om vissa grundläggande frågor som t.ex. lönesättning. Grundstommen i dagens system är att parterna, inte politiker, tillsammans ska förhandla fram avtal som passar dem. Därför kan och bör jag som politiker inte kommentera eller intervenera i de förhandlingar som du tar upp som nu förs.
/.../
Det är min förhoppning att det löser sig till det bästa.

Klubben skickade samma brev till Håkan Juholt, Socialdemokraternas partiledare, som på SJF:s kongress svarade muntligt:

Lagen om anställningsskydd har tunnats ut systematiskt och målmedvetet. Det du beskriver nu är en realitet inom så många LO-yrken och på så många LO-arbetsplatser och inom andra TCO-yrken och på TCO-arbetsplatser, så det är klart att det här är den nya arbetsmarknaden som är på plats där Lagen om anställningsskydd faktiskt har gröpts ur.

Vi har tagit i såväl riksdagsmotioner som kongressbeslut, i dialog med de fackliga organisationerna, en lång rad av åtgärder för att stärka Lagen om anställningsskydd. De har blivit nedröstade.

Det du beskriver i dag, att ett välmående företag som beskriver att det finns en teknisk arbetsbrist och använder Lagen om anställningsskydd för att göra på det sätt du beskriver, det är ju naturligtvis inte lagstiftarens ambition. Så ska ju inte lagen tolkas. Det är ju inte syftet med lagen att kunna göra på det sättet. Då är lagen så försvagad och så försämrad att den i praktiken har förlorat sin relevans. Det där är inte ett beslut i linje med lagstiftarens ambition, som det brukar heta. Det är bara att erkänna, Lagen om anställningsskydd måste stärkas upp.

SJF skickade ut ett pressmeddelande efter kongressen där man kräver att UNT:S ledning att dra tillbaka sina krav.

Frågan är likväl hur det det ska gå för journalisterna på UNT.

Regeringen börjar vackla om fas 3

Det är med glädje jag ser och läser att regeringen börjar vackla om fas 3. Det gör att Arbetsförmedlingen kan agera lite bättre. Senast i går visade Östnytt att Arbetsförmedlingen i Motala brutit sitt samarbete med Personalstrategerna - Ett företag som tagit emot människor i fas 3 mot en summa av 5000 kr per person, där vissa fått renovera helt nya möbler. En syssla som inte leder till en bättre CV eller ett riktigt arbete.

Nu går regeringen ut med att de vill skärpa reglerna för vilka som ska få vara anordnare samt att de vill lätta på utbildningsförbudet i FAS3, som Alliansfritt Sverige skrev om i går.
Regeringen vill även att fackförbunden ska få större ansvar när det gäller fas 3-placeringar. Dagens Arbete skriver:

”I satsningen ingår att facken får ett större ansvar genom arbetet i Arbetsförmedlingens partssammansatta råd. Tanken är att råden ska kunna arbeta mer effektivt för att förhindra missförhållanden och bortträngning (alltså att Fas 3-deltagare tar över riktiga jobb).”

Detta är positivt, för dem som redan har jobb, för fas 3 ska vara en ”syssla” och inte ett reguljärt arbete, som på sikt skapar ännu fler arbetslösa. Det är också positivt för de i fas 3 som kommer kunna få bättre villkor.

Det ska även sättas in tuffare tag mot dem som är oseriösa och fuskar sig till statliga bidrag, skriver Politikerbloggen.

För er som vill lära mer om olika berättelser från fas 3 har Uppdrag Granskning startat en sajt: SVT granskar fas 3 där man kan skriva om vad man upplevt och göra det tillgängligt för intresserade. Även på Facebook finns flera sidor om just fas 3 bland annat Folkupproret mot utnyttjande av praktikanter där även de som befinner sig i de andra två faserna 1 och 2, som inte ska glömmas bort, är engagerade. I fas 1 och 2 kallas det praktik och i fas 3 kallas det syssla.

Historien om fas 3 är oändlig, och det är enbart på grund av att folk nu reser sig upp och säger ifrån, som dessa förändringar kommer. Så uttrycket ”tiga och lida” kan vi snart lämna bakom oss!

Nya ledare i alla centralorganisationerna: LO, TCO och SACO

Först ut att byta ut sin ledare blir SACO något förvånande. Förvånande på så sätt att både Sture Nordh på TCO och Wanja Lundby-Wedin på LO redan innan aviserat sin avgång. Men Anna Ekström blir alltså först att lämna sin post redan den 23 maj. Hon kommer bli ny Generaldirektör för Skolverket.

Enligt Sacos stadgar inträder Sacos förste vice ordförande Richard Malmborg som ordförande till dess en extra kongress har hållits och ny ordförande valts.

TCO:s starke man Sture Nordh var den förste att avisera att han inte fortsätter som ordförande. Det gjorde han redan i November 2010.

10-12 maj samlas TCOs kongress...
Kongressen har temat "Möte med framtiden" och fokus kommer att ligga på både sakpolitik och fortsatt facklig förnyelse.

Slutligen kommer inte heller LO:s och Europafackets ordförande Wanja Lundby-Wedin fortsätta på sin post.

Wanja Lundby-Wedin var den första kvinnliga LO-ordföranden och har suttit i ledningen i 16 år och på ordförandeposten sen 2000.

Hon fyller 60 nästa år och det är därmed helt naturligt att hon slutar då, enligt de gamla reglerna för hur länge en förtroendevald ska sitta.

Det blir spännande att se vem som tar över. I dagsläget finns inga tydliga efterträdare i något av fallen.

Vidare läsning:

• Görans tankar och bagateller om Lunby Wedins avgång.

Fas 3: en studie i dumheter

I media rullas det upp allt fler historier om människor som utnyttjas i Fas 3. I Trollhättan kunde vi i går se på SVT om Ing-Mari som städar på ett äldreboende. Enligt reglerna ska man inte utföra ett arbete som någon annan skulle ha fått lön för. I Trollhättans kommun finns det 14 personer som genom Fas 3 är placerade på kommunens äldreboende och städar. Det innebär att kommunen får 70 000 kr i månaden av staten, för dessa personer. De som städar får de mellan cirka 5000-15000 kr i månaden.

De som inte är med i A-kassan får den allra lägsta ersättningen på ca 5000 kr. Men alla ska vara sysselsatta 40 timmar i veckan.

Detta system innebär att 14 städare i stället går arbetslösa. Finns behovet av städare så bör personer anställas och få ordentliga löner och ingå i kollektivavtalet. Det som nu sker är att i stället tar kommunen in personer i Fas 3 och slipper därmed både arbetsgivaravgifter och sociala avgifter. Har inte kommunerna vett att reagera bör i alla fall fackklubbarna på dessa arbetsplatser sätta stopp för dumheterna.

Den 9 mars skrev UNT i Uppsala om Gunilla som utnyttjas som butiksbiträde.

”Jag får enligt reglerna inte utföra ordinarie arbetsuppgifter och ska egentligen gå och pyssla, ordna i hyllor och sånt. I själva verket blir jag utnyttjad som arbetskraft.

– Jag gör samma jobb som de andra med förhoppningen att jag ska få en anställning men uppstår ett vikariat tar chefen in andra. Företaget tjänar ju mer på det eftersom man får pengar om man behåller mig, säger Gunilla.”

Själv får hon bara 223kr/dag i ersättning och butiken får 225kr/dag för att ha henne där.

I Sundsvall finns Bibbi som Dagbladet skriver om. Hon arbetade som timvikarie i vården tills hennes A-kassa dagar var slut. Hon utför nu samma arbete men i Fas3.

”Det känns som att jag har en fotboja, att jag är livegen, säger hon.”

De duger till att sätta i arbete, men de duger inte till att anställa, enligt rådande praxis.

Ingen av dessa personer kommer att få anställning på sina Fas 3-platser, det finns inga pengar för att anställa, enligt arbetsgivarna.

I dessa tre fall, och tro mig det finns väldigt många fler, undrar jag vart de fackliga representanterna är? Om facket ska kunna växa, så måste de nu börja ta tag i Fas 3-problemet och värna om sina medlemmars arbeten. De som är i Fas 3 känner inget stöd från fackets sida och många väljer att helt lämna facket.

Ett system som gör det lönsamt att undvika att anställa för att istället ta in arbetslösa är på sikt skadligt då det bäddar också för att kommuner och företag medvetet väljer bort att nyanställa.


Jämlikhetsanden visar på en annan skrämmande vinkel

Lönestöld för 30 miljoner 2010 - en fördubbling på 3 år

Många anställda drabbas av att arbetsgivaren struntar i att betala lön för utfört arbete. Arbetsgivarna som inte betalar riskerar däremot ingenting. Några sanktioner mot företag som struntar i att betala lön finns inte i lagen.

Det belyser en ny rapport som Unionen har gjort. De har under 2010 hjälpt sina medlemmar att få tillbaka 30 miljoner från företag som av olika anledningar inte har betalat ut rätt lön till sina anställda. En liknande rapport 2008 visade på 10-15 miljoner.

Men det här är alltså enbart det belopp som ett fackförbund har upptäckt.

De tre vanligaste branscherna där de flesta lönefordringsärendena finns
är i antalsordning:
• Tjänsteföretag
• Hotell- och restaurang
• Metallindustri
Problemet är störst i företag med få anställda och som saknar kollektivavtal. Det är ovanligt
att företag som har kollektivavtal inte betalar ut lönerna.

På kronofogdens hemsida finns det mer info om hur du ska agera som anställd.

• Försök i första hand att prata med arbetsgivaren, men gå inte med på att vänta om arbetsgivaren försöker skjuta på utbetalningen. Det är viktigt att agera snabbt; den statliga lönegarantin ersätter bara under en begränsad tid.

• Om du är medlem i ett fackförbund bör du kontakta dem för att få hjälp.

Martin Westfelt, jurist på unionen har ett än tydligare råd till personer som råkar ut för det här.

-Vänd dig omgående till facket om du inte får din lön. Fristerna som styr det här är så snävt tilltagna, säger Martin Wästfelt, jurist på Unionen.

Fristerna handlar om att få rätt till den statliga lönegarantin om företaget inte sköter sina åtaganden. Du har bara rätt till lönegaranti för perioden 3 månader innan företaget sätts i konkurs. Det är därför du inte ska vänta. Som sagt, ställ krav på din arbetssgivare men drar det ut det minsta på tiden så följ dessa ovanstående råd. Är du inte medlem? Då kan du själv kontakta tingsrätten och överväga att begära företaget i konkurs. Men överväg snabbt.

Fordringar som omfattas av lönegarantin är innestående lön, uppsägningslön,
pensionsfordringar i viss utsträckning, annan ersättning pga.
anställningen och semesterersättning.

Ska facken tvingas ta över sjukförsäkringarna?

Enligt en artikel i tidningen Kollega

På DeLaval i Tumba kan de anställda inte räkna med någon löneökning i år. Istället ska hela potten användas till en sjukförsäkring. Fackklubb och personalavdelning är positiv till förslaget, men bland de anställda hörs andra tongångar.

Ska detta bli verklighet för Svenska fackklubbar och ingå i löneförhandlingar? I snitt tvingas medlemmarna avstå ca 1500 kr i höjda löner och i stället få en sjukförsäkring. Är detta i linje med fackets intressen? Eller är det så att det tvingas fram genom att vi fått jobbskatteavdraget? I så fall borde skatterna höjas omgående. Den allmänna sjukförsäkringen är hotad och de som inte har en anställning kommer få sämre vård, eller ingen vård alls.

Alla som inte ingår i kollektivavtalen på arbetsplatserna runt om i landet kommer inte få ta del av försäkringen. Det finns många som är tillfälligt anställda eller har någon form av praktik i Arbetsförmedlingens regi. Dessa stängs ute och försäkringen blir osolidarisk.

Dels avstår man en löneökning som i praktiken skulle innebära 1 500 kronor mer i plånboken per år. Dels innebär den här typen av avtal att man går före vårdköerna, om man blir remitterad till en specialist, vilket inte känns särskilt solidariskt, säger Hasse Hansson, som utvecklar mjölkningsutrusning på DeLaval.

Kontentan av detta blir ett fack som, i stället för att se till så anställda får högre löner, kommer tvingas gå regeringens ärenden för medlemmar som eventuellt blir sjuka. Ska fack och arbetsgivare behöva försvara den Svenska modellen genom att tvingas städa upp efter regeringen?

Yvonne (Vonna) Lindström

Utanförskapet växer för de unga.

Idag har det utkommit två artiklar om unga och barns situation i dagens Sverige. I valet 2010 valde de unge att rösta på de rödgröna. Vad de unga såg i de rödgröna var att jämlikheten är en förutsättning för att lyckas. I ett samarbete mellan SCB och Temagruppen Unga i arbetslivet tagit fram statistik över unga som varken arbetar och studerar. Statistiken berör åren mellan 2007-2008 i åldersgruppen 20-25 och visar att antalet ökat från 85000 till 102000 individer. 102000 individer!!! Det sorliga är att det finns ingen statistik åldersgruppen 16-19. Samtidigt skriver DN idag att barnfattigdomen ökat till 220000 barn. Utanförskapet bara växer, växer och växer. Alliansens svar på detta är Fas 3 och halverad arbetsgivaravgift för unga under 25. Två åtgärder som istället bidrar till att utanförskap för unga och barnfattigdomen ökat.

Vi måste vi stå upp för de unga och ge en bild för framtiden och ett jämlikt samhälle. För att lyckas med det måste vi socialdemokrater och fackliga lyckas på tre områden.

1)Välfärden: att löntagarkollektivet (fackföreningar)lyckas vara den motpart som kan möta arbetsgivarna. Socialförsäkringssystemet, som garanterar inkomsttrygghet för den som faller utanför arbetslivet. Välfärdstjänsterna måste ge den bästa och jämlika vård, omsorg och skola. Vi måste få ett slut på hur alliansen montera ner hela välfärden.
2)Vi måste reglera arbetslivet och få en human sjukförsäkring. Vi ser hur arbetslivet blivit ojämlikt genom osäkra anställningar. Slimmade arbetsplatser sker på bekostnad av visstidsanställningar, deltidsarbeten och bemanningsföretag.
3)Klimatförändringarna måste bekämpa samma sätt ojämlikheten inom arbetslivet och inom välfärden. Vinstintresset måste regleras så att de tar sitt ansvar inför klimathotet.

Fackföreningsrörelsen är den rörelse som ska ta sitt ansvar och vara den röda tråden inom arbetarrörelsen. Det är facket genom sina medlemmar som kan känna av arbetslivet. Det är facket med sin breda förankring inom arbetarrörelsen som sätta dagordningen och var den samordnanden kraften att lyckas på de tre områdena. Lyckas vi med detta så kan vi ge de unga en framtidstro och minska barnfattigdomen. Därför måste vi vara de som försvara jämlikheten och synliggör ojämlikheten.


media: DN, Du&Jobbet
rapporten temaunga hämtas här

Strejk i Tbanan 27 jan? Uppdatering på Konflikten mellan DSTS och MTR

Pressmeddelande från DSTS:
Syndikalistiska Driftsektionen Stockholms Tunnelbana och Spårvägar
(SAC-DSTS) har varslat om strejk i tunnelbanan den 27 januari. Strejkens
syfte är att uppmärksamma MTR Stockholms arbetsledning, SL och allmänheten
på de arbetsförhållanden de anställda i tunnelbanan idag tvingas arbeta
under.

MTR påstår i DN den 17/1 att de vill fortsätta föra samtal om arbetsmiljö-, säkerhet- och ledningsproblemen i tunnelbanan.

SAC-DSTS har fört dessa samtal med MTR i 14 månader. Redan flera månader innan MTR tog över verksamheten fram till idag har vi gång på gång påpekat vår oro inför de tendenser vi sett föranleda de missförhållanden som vi nu står inför. Trots att MTR säger sig vara medvetna om problemen blir situationen bara värre.

Att föra fruktlösa samtal utan någon som helst vilja att diskutera konkreta åtgärder är ett typiskt exempel på MTRs inofficiella policy gentemot fackföreningar och sin personal i allmänhet. Efter mer än 14 månader kraschade förhandlingar och samtal har vi fått nog! Vi kräver konkreta åtgärdsprogram.

MTR tog över driften av Stockholms tunnelbana för drygt ett år sedan. Vi som arbetar i tunnelbanan har sedan dess sett vår arbetsplats i rask takt försämras på en mängd punkter. Vi har försökt att nå en lösning på
nedanstående problem genom förhandlingar, men MTR är helt oförmögna att
inse allvaret i situationen. Vi ser därför ingen annan utväg än att ta till stridsåtgärder för att få till stånd en lösning.

Jag har tagit upp exempel på vad DSTS och personalen är missnöjd med i ett tidigare inlägg. Här är ett till.

Ramtiderna för arbetsförläggningen negligeras. Enkelt uttryckt innebär
detta att de anställda förväntas kunna arbeta i stort sätt när som helst
på dygnet. Det är svårt, utmattande och stressigt att ställa om
dygnsrytmen. Det är mycket påfrestande med s.k. dagkommendering då vi får
tillgång till våra scheman som bäst tre dagar i förväg, att då ha ramtider
som medger förläggning av arbetstiden mellan 4.30 – 22.00 eller 08.00 –
04.30 är oacceptabelt. Det leder till en usel arbetsmiljö som i sin tur
även påverkar säkerheten i tunnelbanan.

Avslutningsvis ber vi de redan hårt beprövade kollektivtrafikresenärerna om ursäkt för eventuella olägenheter under strejken. Våra krav är en
nödvändighet för att säkerställa att god service och säkerhet upprätthålls i Stockholms t-bana.

Rekommenderas:
Storstad - Varför tillväxt
Lena Sommestad - Barnen först (Nej, inte nu längre verkar det som)

Andra bloggar om:
Jöran Fagerlund - Bra diskussioner om miljöarbetet på studiecirkel för nya medlemmar
Leif Mettevainio - Recension av "Hänsyn" en läs- och tänkvärd bok
Christina Meltin Westerlund - "Vi ska inte blanda negrer och andra, SDs miljondonator avslöjad"
Svensson - Avreglering, utförsäljning och förfallna bostäder

Facken inom industrin är starka tillsammans !

Under fredagen kom det välkomna beskedet om att Facken inom industrin samverkar i kommande avtalsrörelse trots att Teknikarbetsgivarna ensidigt sa upp industriavtalet.

Att samverka på detta sätt gör att vi står enade och starka, preis det Svenskt näringsliv inte vill. Dom hade nog mer hoppats på att förhandla med en splittrad motpart för att hålla löneökningarna nere ytterligare en avtalsperiod.

Hela industrin förhandlar samtidigt – nya förutsättningar inför avtalsrörelsen

Alla parter inom industrin har träffat överenskommelser om en ny tidsplan för förhandlingar om nya avtal 2011. Tidsplanen innebär att förhandlingar kommer att inledas under hösten med avsikt att nya avtal ska vara klara senast den 30 november 2011. Avtalen inom industrin berör ca 500 000 löntagare.

2010 års avtalsrörelse resulterade i att avtalen inom industrin fick olika löptider. Olika arbetsgivarorganisationer och arbetare respektive tjänstemän inom industrin träffade avtal med skilda utlöpningstidpunkter. På de större avtalsområdena är utlöpningstidpunkterna antingen den 30 september eller den 31 januari 2012.

Alla parter inom industrin är överens om att det bästa är att samtliga parter förhandlar om nya avtal vid en gemensam tidpunkt. Det gagnar industrin och hela den svenska lönebildningen och ger bättre förutsättningar för industrin att även framöver ”sätta märket” och att ha en lönenormerande roll på svensk arbetsmarknad. Fack och arbetsgivarorganisationer inom industrin har därför nu träffat överenskommelser som innebär att kommande avtalsförhandlingar kan ske utifrån en tidsplan med gemensamma förhandlingstidpunkter.

Tidsplanen som parterna är överens om innebär också att krav ska överlämnas till motparten senast den 30 september och att de opartiska ordförandena inträder i förhandlingarna från den 1 november 2011.

Alla parter inom industrin är också överens om att starta ett arbete som syftar till att bli överens om ett nytt/reviderat Industriavtal. Målsättningen är att det arbetet ska vara klart innan 2011 års avtalsrörelse börjar.

Facken inom industrin är: IF Metall,GS,Livs,Pappers,Sveriges Ingenjörer och Unionen.

Aftonbladets kommentar här

Camilla Wedin Industribloggarna här

Tobias Holmberg