Telia Sonera involverade i avlyssningsskandal mot fackligt aktiva i Turkiet

I fredags rapporterade Sveriges Radio och Tidningen Arbetet att Telia Sonera är inblandade i en ny skandal. Telia Sonera som äger (36%) en stor del av Turkcell är inblandade i avlyssning av fackliga aktiva i Turkiet

Nyligen arresterades 19 kvinnor från olika fackföreningar. Jag har pratat med deras företrädare. Det visade sig att det som användes som bevis mot dem var deras samtal om hur de skulle organisera firandet av 8 mars, internationella kvinnodagen, säger Esref Okumus som är journalist på LO-tidningen Arbetet.

När tidningen Arbetet granskar fallen i Turkiet kommer man fram till att Turkcell har sammanlagt avlyssnat 569 mobiltelefoner av 631.

Men trots att landets största människorättsorganisation IHD rapporterar som har ett nära samarbete med Amnesty säger  att antalet avlyssnade oppositionella är betydligt högre än vad som uppges officiellt, enligt Özturk Turkdogan, ordförande för IHD, Han berättar att flera hundra IHD-medlemmar sitter i fängelse. – I nästan samtliga fall har bevisen hämtats ur avlyssnade samtal.

På LO-TCO Bistånsnämds hemsida beskriver man situationen i Turkiet

De fackliga rättigheterna har inte tillräckligt skydd av lagen. Inom flera yrken, bland annat i offentliga sektorn, är det förbjudet att bilda fackföreningar. Fackens organisation och aktiviteter övervakas noga och polis har rätt att delta i möten. Lagen förbjuder strejker inom många branscher som inte normalt anses som samhällsnödvändiga. En ljuspunkt 2010 var att för första gången sedan 1977 tilläts första maj-demonstrationer på Taksim-torget i Istanbul och att de gick fredligt till. En annan positiv nyhet var att författningen ändrades så att kollektivavtal blev möjliga inom offentliga sektorn, kraven för att nå dit är dock mycket höga.

På sidan www.fackligarattigheter.nu rapporterar man följande:

2011-12-25 Fackligt aktiva inom de turkiska facken Egitim Sen och KESK har dömts till 6 år och 5 månaders fängelse. Sedan november 2009 har 31 fackligt aktiva suttit häktade för att ha tillhört en "olaglig" kurdisk organisation och stämplats som "terrorister".

2011-05-20 Turkiets regering vägrar anpassa landets lagar enligt ILO:s konventioner. Istället har 111 fackligt aktiva åtalats för att de deltagit i en demonstration.

2010-06-08 Seher Tümer, ledare för det turkiska offentliganställdas förbund (SES), greps kort efter sitt deltagande vid firandet av Internationella kvinnodagen den 8 mars 2009. Hon sitter sedan dess i fängelse med begränsad tillgång till advokat. Samma sak hände de 19 företrädare för kvinnoavdelningarna inom ett tiotal fackföreningar som arresterades i en razzia i februari i år. De anklagas för ”förberedelser till terrorbrott”. De påstådda terrorbrotten handlar i själva verket om förberedelser inför den internationella kvinnodagen, enlig kvinnornas fackförbund.

Ordföranden för Offentliganställdas centralorganisation (Kesk) Lami Özgensom som själv suttit 6 år i fängelse berätta:

-De avlyssnade anklagas för ”terrorbrott”. Det som binder dem till brottet är deras regimkritiska åsikter, eller det faktum att de deltagit i politiska manifestationer och studiecirklar. I några fall har polisen också hittat förbjudna böcker, tidningar och musikkassetter i deras hem eller på deras arbetsplatser.

 – Jag kan förstå att Telia måste slå vakt om sina marknadsandelar, säger Lami Özgen. Alla teleoperatörer medverkar i olagliga avlyssningar.

 – Men jag kan inte förstå att den svenska regeringen tillåter en verksamhet som berövar oss grundläggande fackliga och mänskliga rättigheter.   

Vi på  löntagarbloggen har tidigare uppmärksammat  fackliga kränkningar i Turkiet där anställda vittnar  om hot att organisera sig samt att man vägra skriva kollektivavtal.

Trots att rapporteringen har ökat från Turkiet om kränkningar på mänskliga rätteroch information är väldigt lätt tillgänglig idag vad säger Telia Sonera och Regeringen:

När LO-tidningen Arbetet frågar vad Telia anser om fallen svara man:

"Vi följer bara lagen"

men när Sveriges Radio Ekot ringer senare svara man:

På Telia Sonera säger Thomas Jönsson som är chef för extern kommunikation på Telia Sonera, att de inte känner till de utpekade fallen men hänvisar till att det redan har skickats ett brev till styrelsen i Turkcell om hur Telia Sonera vill att myndigheternas tillgång till näten ska hanteras.
 – Det kommer att tas upp med Turkcells styrelse snart, de här frågorna så att vi kan säkerställa att vi inte gör någonting bortom det som vi absolut måste göra för att få vara en Telecomoperatör i ett land, säger Thomas Jönsson.

Men vad säger då regeringen:

Telias ledning och den ansvarige finansmarknadsministern Peter Norman försäkrar att de mänskliga rättigheterna ska respekteras. Men ingen har tid för intervju....och ingen annan ansvarig på Telia Sonera.

 
Och hur reagerar då den Turkiska oppositionen. när Telia och vår ansvarige minister svarar på kritiken:
Parlamentarikern Sirri Sakik blir ursinnig när han får höra att Telias ledning ”tar avstånd från alla kränkningar av mänskliga rättigheter”.

 – Hur då? säger han. Genom att avlyssna oss?
 – Ni ska inte ljuga för er själva!
-Valet står mellan pengar och brott mot mänskliga rättigheter.
-Ni har valt pengarna. Allt annat är skitsnack.

säger Sirri Sakik som sitter i parlamentet för Freds- och demokratipartiet (BDP)

Summering:
Vi hör vad ni säger, men struntar fullständigt i vad ni säger!!

 Länkar:
»Sverige har valt pengarna«
Nya anklagelser mot Telia Sonera om avlyssning
 Telia: »Vi följer bara lagen«Telia: »
långa fängelsestraff för fackligt aktiva
Turkiet: kriminalisering av fackliga demonstration
Dömd till sju års fängelse för terrorism
Turkiet vittnar anställda om hot att organisera sig samt att man vägra skriva kollektivavtal.

1:a majtågen samlade tusenden

Första maj är arbetarrörelsens dag. Denna dag firades runt om i Sverige och världen av olika vänsterorganisationer, partier och fackföreningar med demonstrationer och möten.

I årets upplaga av demonstrationstågen märktes en markant ökning av engagemanget hos arbetarklassen. I Stockholm marscherade uppemot 10 000 i Vänsterpartiets tåg och möttes upp av ytterligare nära 10 000 i Kungsträdgården. Där hölls tal av Jonas Sjöstedt med flera. I Göteborg visade såväl Vänsterpartiet som Socialdemokraterna på en 50 procentig ökning av förra årets demonstrationståg. Även i Uppsala och Malmö var tågen längre än tidigare år.

Någonting händer i arbetarrörelsen, gemene man och kvinna har fått nog av nedskärningar av det svenska välfärdssamhället. Vi har tröttnat på en ökad arbetslöshet och ett utbrett utanförskap. Tiden då de som kallar sig för Nya Moderaterna med sin tillhörande ”arbetslinje” fick makten över samhällsdebatten är och måste vara förbi.

Slagen mot och påhoppen på arbetarrörelsen sedan regeringsskiftet 2006 har varit många. Alliansens politik består av nedmonterade skyddssystem, ett anti-fackligt krig, ökad arbetslöshet för landet i stort och för ungdomar i synnerhet, med återkommande politikerpropaganda för sänkta ingångslöner.

Det är nog nu. Demonstrationstågen igår säger att det är nog. Den fackliga mobiliseringen och samverkan i avtalsrörelsen säger att det är nog. Den kraftigt försvagade sympatiseringen för alliansens politik säger att det är nog.

Alliansens ständiga nedmontering av världens bästa fungerande samhällssystem – den svenska modellen – måste få ett slut. Arbetarrörelsen har vaknat och rustat sig för kamp. Det fackliga engagemanget är på frammarsch och den stora massan inser allt eftersom vilka verkningar alliansens politik har.

Inga fungerande samhällen byggs på individualism. Gör dig till en del i kollektivets kamp – gå med i facket! Tillsammans bygger vi ett Sverige för alla.

Om 1 maj 1890 och 2012

Igår den 1 maj 2012 gick arbetarrörelsen man ur huse för att fira första maj i hela Sverige.
Men vad är bakgrunden till första maj?

Det tog sin början 1884 när stora delar av den amerikanska fackföreningsrörelsen beslutade att kämpa för 8 timmars arbetsdag, 8 timmars fritid och 8 timmars vila som en huvudfråga. Den 1 maj 1886 skulle det vara genomfört annars gällde generalstrejker. Vilket också gjordes då. Under 1-3 maj var 350 000 personer ute och demonstrerade i Chicago.

På den tiden var strejkbryteri en av de strategier som användes av arbetsgivarna för att stävja dessa krav på förbättringar. Det stora företaget McCormicks och många andra använde sig av 300 Pinkerton-agenter för att skydda sina strejkbrytare. De hade lockoutat sina anställda sedan i februari 1886.

Aktionen på den tredje dagen tog plats nära McCormicks och tumult uppstod när en del av demonstranterna gick för att peka finger åt strejkbrytarna. Polisen gick emellan och kaoset var ett faktum, polisen använde sina batonger på allt som rörde sig och där fanns även kvinnor och barn. Två demonstranter fick sätta livet till och mängder var skadade.

Men det skulle bli värre. Dagen efter samlades åter över 3000 personer för att protestera mot händelserna dagen innan på platsen Haymarket. Stämningen var troligen hätsk och revanschlysten. Men allt höll sig lugnt tills i stort sett alla demonstranter gått hem. När det var några hundra kvar bestämde sig de 175 poliserna för att agera. De krävde att demonstranterna fredligt skulle avsluta mötet. Den fackliga ledare som just då talade ställde motfrågan varför, det är ju ett fredligt möte? I samma stund kom en bomb farande och träffade en av poliserna. Den här gången fanns ingen pardon hos poliserna, det sköts på allt som rörde sig. Poliser sköt både demonstranter och sina egna. När krutröken lagt sig var 7 poliser och 4 demonstranter döda samt långt många fler skadade (varav många senare skulle avlida.)

Nu drog även rättsmaskineriet igång, de skyldiga skulle straffas. Domarna byggde på falska anklagelser, lösa indicier och utpekande av radikala uttalanden som hade gjorts. Trots den bristande bevisningen blev resultatet att 7 dömdes till döden. Flera av dessa var de mest framstående fackliga ledarna. Flera år senare när det första gången satt en demokratisk guvernör vid makten lyftes fallet igen. 4 var då redan avrättade. Bland annat huvudledarna August Spies och Albert Parson. Men de tre som levde frikändes.
Händelsen blev omnämnd som Haymarket-massakern.

1889 samlades den andra internationalen, en sammanslutning av flera länders socialistiska rörelse. Där berättade amerikanerna om händelsen i Haymarket och föreslog att den 1 maj 1890 skulle bli en gemensam manifestationsdag för hela arbetarrörelsen världen över, och dess krav på 8 timmars arbetsdag.

I Sverige firades därför 1 maj för första gången 1890. På Ladugårdsgärdet i Stockholm hade tusentals människor samlats i solskenet för att lyssna på bland andra Hjalmar Branting, Hinke Bergegren och August Palm.

 Nu som då ger 8 timmars arbetsdag upphov till frihet och oberoende att ta makten över sitt eget liv. Eller som Social-demokraten 1890 formulerade det i en ledare inför 1 maj.

Den fruktansvärt långa arbetstiden förslöar arbetarna, gör det omöjligt för dem att känna sitt värde som människor, lägger dem i en förtidig grav, skapar en reservarmé av arbetslösa.

Vad som sedan hände är historia.


Källor:
Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek om första maj
SR om Haymarket


Media om dagens första maj
Svd om Löfven
DN om Löfven
Aftonbladet
Martin Moberg om Löfvens tal
Vänsterpartiet
Socialdemokraterna
Ulf Bjereld om Stefan Löfvens jungfrutal på Götaplatsen, 
Lena Sommestad om sitt första maj tal i Skövde, 
Martin Moberg om Heléne Fritzons första maj tal i Ronneby

Hela Spanien i generalstrejk

De två största fackförbundenh , CCOO och UGT hade kallat till generalstrejk i sammanlagt över 100 städer. Generalstrejken löpte i 24 timmar och lamslog stora delar av industrin men alla branscher var involverade. El Pais rapporterar att över 14 miljoner var uttagna i strejk och bara i Barcelona och Madrid så var det 800 000 på gatorna.

Orsaken är de arbetsmarknadsreformer den nya högerregeringen har infört.

Det finns personer som har bott och jobbat i Spanien och som vittnar om att arbetsgivarna ofta avskedar personal på lösa grunder, anställningstryggheten är storhålig som en schweizerost. Det kunde man som sparkad anställd fördra i och med att det var ganska dyrt att köpa ut folk så att de klarade sig ett tag. Den här ersättningen är just det som regeringen har försämrat.
Arbetets faktaruta beskriver:

Den avskedade får endast 33 dagslöner per anställningsår i stället för som tidigare 45 dagslöner per år. Om företaget inte visat vinst på nio månader så sjunker avgångsvederlaget till 20 dagslöner per arbetat år, vilket är mer än en halvering mot tidigare.

Svenskt Näringsliv förtydligar

Många pekar på att det nu blir billigare för företagen att friställa. För att undvika en krånglig och utdragen administrativ process har det i Spanien varit vanligt med friställning på ogiltiga grunder, trots att det varit betydligt dyrare. År 2010 skedde det i tre fjärdedelar av fallen

The Guardian visar inte bara bränder på sitt TV-klipp.


MEDIA:
Aftonbladet
Arbetet
DN
El Pais

De osynligas uppror - Nederländska städare i strejk

Tusentals nederländska städare, organiserade i facket FNV Bondgenoten är sedan mer än en månad i strejk för bättre löner, sjukpenning, trygghet för tillfälligt anställda och rimlig arbetsbelastning. Anställda inom städbranschen i nederländerna har tidigare visat att organisering och facklig kamp lönar sig; 2010 organiserade dom den största strejken i nederländerna sedan 1930-talet och fick igenom ett krav på höjda löner. Arbetsköparnas svar på den framgången var att sänka kostnaderna för arbete genom att ge färre städare större områden att städa på mindre tid, något som leder till helt orimliga tidsscheman för städning. Konkurrens om kontrakt genom orealistiska städscheman förekommer även i den svenska städbranschen och förhoppningsvis kan en seger för de nederländska städarna inspirera till motstånd även här och i övriga Europa.


Labourstart driver en epostkampanj för att sätta press på städföretagen och dom som upphandlar städtjänster.

Sparkade fackliga drivs mot fattigdom

På de femstjärniga hotellen Angkor Village Hotel och Angkor Village Botanical Resort Hotel i Siem Reap, Kambodja, är det inte tillåtet att organisera sig fackligt.

Löner som inte betalas ut, dålig arbetsmiljö, nekande till arbetares rätt enligt lag och kort eller ingen semester är regel snarare än undantag. 4 juli 2011 bildades det därför fackföreningar på hotellen. 25 juli svarade arbetsgivaren med att börja sparka de organiserade arbetarna. Demonstrationer har nu pågått utanför hotellet i flera månader.

Medan ägarna till dessa lyxhotell reser till Frankrike fram och tillbaka drivs de sparkade anställda djupare och djupare in i fattigdomen. Som ytterligare ett straff har ägarna, Olivier Piot och Tep Vattho, fått dem svartlistade i branschen genom att säga till övriga hotell i Siam Reap att inte ta emot dem (översatt från IUF).

Vi trivdes under vår vistelse på Angkor Village Hotel. De anställda var väldigt artiga och hjälpfulla. Vi kommer att rekommendera hotellet till våra vänner, det skriver Richard Anderson i gästboken på hotellets hemsida.

I övrigt används hemsidan mest som ett skrytverk om hur fantastiskt hotellet är. Under tiden fortsätter de före detta anställda att demonstrera utanför grindarna.

Den svenska turismen till Kambodja ökar. Landet lockar generellt över två miljoner turister varje år och är väldigt beroende av turistnäringen.

Läs mer:
http://cms.iuf.org/?q=node/1254
http://schystresande.se/

Sjöbefälen utesluts ur Saco

Saco kallar till extrakongress för att utesluta ett av medlemsfacken. Sjöbefälsföreningen Offentliganställda kan inte längre betraktas som en självständig fackförening då förbundet gått med i Ledarna, som är en förening som konkurrerar med Saco. Det är brott mot ändamåls- och lojalitetsparagrafen hos Saco, säger Sacos presschef Anders Jonsson till LO-tidningen.

Bakgrunden är att Sjöbefälsföreningen Offentliganställda med 3 000 medlemmar har gått samman med Sjöbefälsförbundet, som är en del av Ledarna.

De två har nu ett gemensamt kansli och en gemensam styrelse. De två föreningarna finns kvar med skilda organisationsnummer samtidigt som medlemmarna är med i båda organisationerna, som sammanlagt har 7 000 medlemmar. De båda behåller dessutom sina namn.

Sjöbefälsföreningen slår ifrån sig kritiken:

– Vi delar inte Sacos uppfattning. Vi är fortfarande en fristående förening. Sacostyrelsens ställningstagande är både förvånande och beklagligt, säger Hans-Dieter Grahl, vd för Sjöbefälsföreningen Offentliganställda.

Såhär säger Sacos och Ledarnas stadgar.

SACO:

§ 1 Ändamål
"Sveriges akademikers centralorganisation, Saco, är en partipolitiskt obunden
sammanslutning av självständiga fackförbund för akademiker och jämförbara
kvalificerade yrkesutövare..."

§ 8 Lojalitet
Förbund ska vara lojalt mot Saco, följa dessa stadgar samt respektera Sacos
beslut och överenskommelser...."

Ledarna:

1.2 Ändamål och verksamhetsidé
"Ledarna.......Ledarna är en medlemsorganisation. Det är de enskilda medlemmarna
som är medlemmar i Ledarna."

"4.5 Medlems skyldigheter
Medlem svarar för bevakningen av sina egna intressen i förhållande
till sin närmaste chef. Medlem är skyldig att följa Ledarnas
stadgar och de beslut som fattas med stöd av dem."

Sjöbefälen kan i princip varken var med i SACO eller i Ledarna. I Ledarna kan man inte vara medlem för om man är medlem i föreningen så är man inte medlem i Ledarna, men ändrar man så att medlemskapet hamnar hos Ledarna kan man inte vara med i SACO, för Ledarna är inte medlemmar i SACO.

Det är dags för sjöbefälen att välja kurs antingen mot Ledarna eller mot SACO. Men innan man väljer ut kurs så de ska lyssna på sjöradion en extra gång, för fackförbundet Ledarna är inte som andra fackförbund, man är till exempel motståndare till kollektivavtal.

Sacos extrakongress kommer att ske den 31 januari och den enda punkten på dagordningen är uteslutning av sjöbefälsfacket. För detta kommer 101 ombud samlas i Spårvagnshallarna i Stockholm.

Tidigare på Löntagarbloggen:

• Fackförbundet Ledarna är emot kollektivavtal - De har inte förstått nånting

Bakgrundsinfo: LO-tidningen | SACO:s stadgar |Ledarnas stadgar | Svd-Brännpunkt |

HRF och Handels: -Våra krav står fast!

Industrin skrev på. 3 procent blev resultatet i kollektivavtalen, som löper i 14 månader. Stefan Löfwen, IF Metall, anser att industriavtalen ska vara normerande för övriga förbund.Trots det går Hotell- & restaurangfacket och Handels ut med styrkebesked:

– Jag är övertygad om att fackförbunden inom industrin gjort ett bra jobb i förhandlingarna. De har mött ett otroligt tufft motstånd. Men för vår del kvarstår kravet på 3,5 procents löneökningar, jämställdhetspott och låglönesatsning, säger HRF:s ordförande Ella Niia.

Industrifacken valde tidigt att stå utanför LO:s samordning, medan både HRF och Handels valde att ingå i den. Handels förhandlingsledare, andre vice ordförande Tommy Tillgren:

– Industrifacken har sin egen lilla samordning, vi övriga elva LO-förbund har vår.

Och HRF och Handels får stöd från LO.

– Vi kommer inte att ompröva kraven i LO:s avtalsplattform. I industrifackens uppgörelse saknar vi jämställdhetspotten, avtalade begränsningar av visstidsanställningar och en satsning på de lågavlönade med ett krontalspåslag, säger Per Bardh, LO:s avtalssekreterare.

HRF:s första avtal i avtalsrörelsen går ut sista maj 2012. Det avtalet gäller för en stor majoritet av alla anställda i hotell- och restaurangbranschen - en bransch som dras med låga löner och otrygga anställningsformer.

Handels sluter (förhoppningsvis) avtal 1 april, då för anställda i butik och på lager. Tillsammans representerar förbunden ungefär 180 000 medlemmar.

– Vi ser inte det här som ett märke. Vi är elva förbund som har enats om LO-samordningens frågor och krav och det är dem vi driver. Vi går nu inte med ett yrkande på 2,6 eller 3 procent till våra motparter utan står fast vid våra krav, säger Ella Niia, ordförande för Hotell- & restaurangfacket.

Följ avtalsrörelserna via:

Handels: http://handels.se/om-handels/handels-avtal/avtalsrorelsen-2012/

Hotell- & restaurangfacket: http://www.hrf.net/avtal-2012

Prenumerera på nyhetsbrev om avtalsrörelsen från LO: http://www.lo.se/home/lo/home.nsf/unidView/813EBC4701AAF0EAC125791100304FB9

Demonstration - Mot rasism och främlingsfientlighet

Lördagen den 10 december anordnar facket i Stockholms län tillsammans med övriga organisationer* en demonstration mot främlingsfientlighet och rasism. Samling sker kl 15.00 på Slussen. Där blir det korta tal av SSU Stockholms ordförande Salar Rashid och Ung Vänster Stockholms ordförande Tove Liljeholm. Därefter avgår ett fackeltåg ner till Medborgarplatsen där Elisabeth Brandt, LO-distriktet och Jenny Wrangborg, poet och kallskänka talar.

Vi stöter nästan dagligen på olika antidemokratiska krafter som försöker slå rot på våra arbetsplatser, i samhället och i det politiska livet. I år har högerextremisterna, som tidigare demonstrerat ute i Salem, flyttat sin demonstration in till Mynttorget i ett försök att samla mer folk. Vi lägger oss inte i andra organisationers aktiviteter. Vår målsättning är samla så många antirasistiska demonstranter som möjligt för att påminna om vikten av rättvisa, jämlikheta, allas lika värde och inte låta andra åsikter stå oemotsagda.


LO-DISTRIKTET I STOCKHOLMS LÄN

Facklig gryning för världens nyaste land

Sydsudan är värdens nyaste land. Det blev till den 9:e juli 2011 och är alltså inte mer än 4 månader gammalt. Det är svårt att greppa något sådant. När du under semestern solade och badade någonstans i Sverige så tog alltså Sydsudan sina första stapplande steg. Redan från första början finns den fackliga rörelsen med i sammanhanget när Sydsudan bygger upp sina strukturer och institutioner.

Det är hoppfullt.

LO-tidningen berättar:

Spåren av kriget är fortfarande tyd­liga. Folket är fattigt och det finns nästan ingen infrastruktur eller välfärdsservice.

Intill marknaden i huvudstaden Juba byggs det för fullt. Byggarbetsplatserna är sällan avspärrade och de flesta byggarbetare ser ut att sakna all form av skyddsutrustning. Två våningar upp på ett bygge lägger en man på ett tjockt lager murbruk och stryker av överflödet, som med ett slaskande slår ner i marken under.

På ett stängsel mitt över gatan hänger en banderoll, som förkunnar att här har Sydsudans fackförening, SSWTUF, sitt högkvarter. Inne i lokalerna sitter kassören Claudio Francis Omdurman. Han berättar att föreningens medlemmar i huvudsak är anställda av staten.

Om samarbetet med regeringen säger Omdurman att SSWTUF är obekvämt, och att ”det är precis vad ett fackförbund ska vara”.

– Men vi samarbetar för att lösa alla typer av meningsskiljaktigheter parterna emellan.

Hittills har fokus främst legat på sociala förmåner, pensionsavtal och arbetsmiljöfrågor.

Mer om Sydsudan

Löntagarbloggare på plats på OCCUPY WALL STREET, New York

Den akuta kampen mot kapitalismen. Nu världen över.

"The American Promise is that if we go to school, work hard, and become a productive and faithful employee, we can then expect to support a family, raise and educate our children, enjoy a healthy and fulfilling life and retire with dignity. We weren't supposed to have to win the lottery, or be a corporate executive to enjoy the American Dream."

Att kliva upp från tunnelbanestationen precis vid World Trade Center är en upplevelse. Jag har varit i New York förut, bland annat då det stod två likadana torn på just den platsen. Nu finns de inte där längre och området kan liknas vid en gigantisk arbetsplats. Men går man förbi monumentet för de stupade i attacken den 11 september, som man förövrigt måste betala inträde för att få ta del av, så kommer man till ett kvarter som är fyllt av människor som protesterar mot orättvisor och kapitalismens gririghet på folkets bekostnad. Jag fick äran att prata med fackliga representanter på Occupy Wall Street. De vittnar om en facklig verklighet långt ifrån vår, men fylld av kamp- och klasskamp. Jag trodde aldrig att jag, som fackligt aktiv i Sverige, skulle komma tillbaka från USA med inspiration i det fackliga arbetet. Nu vet jag bättre. I USA slåss man. Och man har mycket att slåss för.

Arbetslösheten i USA ligger per september 2011 på 9,1 procent. Den har tämligen stabilt legat på den nivån under året. Det amerikanska folket betalar ett högt pris i form av arbetslöshet och allmän avsaknad av generella trygghetssystem. De amerikanska fackförbunden kämpar i motvind - enligt fackens egen utsago är ungefär 15 procent av den amerikanska arbetande befolkningen organiserade fackligt. Det spenderas också miljarder dollar på så kallad Union busting. Det vill säga anti-facklig verksamhet som affärsidé.

Men faktum kvarstår. I de tio stater där facken är starkast åtnjuter befolkningen högre inkomster per hushåll, mindre realfattigdom och mer resurser i skolsystemet än i de tio stater där facken är som svagast.

Amerikas situation är inte unik. Världen över strävar länder efter att bekämpa fattigdom, arbetslöshet, social utstötning och social dumpning. I Sverige kör alliansregeringen koncentrerat i riktning mot ett samhällsskick skrämmande likt det i USA. Det är ändock, och ska också tas som, väldigt speciellt när amerikas sedan länge individualiseringstänkande befolkning går ut i den typ av protester mot kapitalism som Occupy Wall Street visar exempel på. Det ska tas som väldigt speciellt när stora delar av världen följer ett i det här fallet amerikanskt initiativ och går ut på gator och torg för att visa sitt missnöje med de orättvisor som föreligger. Det är speciellt.

Det ska också tas som väldigt speciellt, till och med anmärkningsvärt, att Sveriges befolkning inte går i spetsen för kampen mot kapitalism och girighet på arbetsmarknaden. Sverige har en lång tradition av rättvisetänkande, solidaritet och en känsla för människors lika värde. Arbetslösheten i Sverige ligger på 6,8 procent. Facken är på nedgång, arbetsmiljöarbetet tillbakapressas för att ge rum för skattesänkningar. Stora delar av Sveriges arbetare står utanför A-kassans skydd. Ökade klyftor, massiva utförsäljningar av allmännyttan, förtryck mot arbetssäljare och ett allt mer USA-likt samhälle är en vardag som varje svensk lever med idag. Den vardagen är frukten av en sedvanlig borgerlig politik som inte går att ta miste på, hur mycket "ny" den än paketeras som.

Vakna.

Det krävs två parter i den svenska modellen - minst

Det krävs minst två parter i ett partssystem.

De aktiva parterna som utgör den svenska modellens stomme är facken och arbetsgivaren, medan staten lägger grunden för det partssystem som dessa kan agera på.
Trots det är det i avtalsrörelserna endast en av dessa parter som försvarar vårt system. När avtalsrörelsen 2012 nu är igång är det tydligare än någonsin. Det är fel, menar man, på den svenska modellen. Fel som inte får lämnas därhän – fel som måste korrigeras omedelbart. Fel på LAS. Fel på ungdomslönenivåer. Fel på ansvarsbördan vad gäller arbetsmiljöfrågor och fel på folk som inte förstår att de måste lägga löneökningarna på is halva sina arbetsföra år.
I avtalsrörelserna är det endast en part – facket – som försvarar vårt system. Facket står ständigt i försvarsposition i frågor om anställningsskydd, löner, löneökningar och arbetsmiljö.

I debatter och annan medieuppvaktning är arbetsgivarna ute med brinnande engagemang och attackerar den svenska modellen. Genom en väl genomtänkt och välslipad strategi i opinionsbildning har man under många år koncentrerat arbetat med att omvända den svenska befolkningen från ett ”vi”-tänkande till ett ”jag”- och ”du”-tänkande och man flyttar ständigt fram positionerna och kommer med nya initiativ. Majoriteten av dessa initiativ är klara försämringar och inskränkningar för arbetare och arbetarklassens rättigheter. Försämringarna paketeras som flexibilitet, valfrihet och frihet, men vem som gynnas av flexibiliteten, valfriheten och friheten framgår inte lika tydligt.
Det är tämligen beklämmande att en av parterna i vårt partssystem så medvetet lurar stora delar av arbetarklassen att tro att dessa attacker är ärlig omtanke. Därför blir det ännu mer beklämmande när också den tredje parten, staten, blandar sig in i leken.

Sedan Alliansen tog över makten har mycket av det som löntagare i Sverige har tagit för givet tagits ifrån dem. Rätten att vara sjuk, rätten att vara mellan arbeten, rätten till banbyte mitt i livet, rätten till fast arbete, rätten till heltid, till likabehandling, likaberättigande – lika värde.
En del har fått det superbt. En liten trupp lever i vad jag skulle vilja benämna som ”innanförskap”. Majoriteten av Sveriges befolkning; de vanliga människorna – arbetarna – lever på hoppet om att aldrig bli sjuka eller arbetslösa. En del av våra medmänniskor, kollegor, vänner, lever i det som alliansen har benämnt som utanförskap. Helt utan skyddsnät – svikna av staten och arbetsgivaralliansen.

Löntagare i Sverige behöver ställa krav på sin omgivning. Man behöver ställa krav på att staten levererar välfärd av den höga kvalitet och klass som vi är vana vid och förtjänar. Man behöver ställa krav på att arbetsgivare behandlar arbetarkraften med respekt. Man behöver kräva utökat medbestämmande. Man bör ställa krav på facken att bli tuffare och skarpare. Man bör vakna.

”Tillsammans är vi starka” är i dagens individualistiska Sverige måhända ett förlegat uttryck. Men faktum är att vi är det. Tillsammans kan vi bekämpa orättvis behandling. Tillsammans kan vi utöka arbetsrätten, arbetsmiljöarbetet och rätten till kollektivavtal inom vårt lands gränser. Rättigheter kommer inte gratis och de kommer inte ur enskilda rop på hjälp. Rättigheter får man genom att hålla ihop och kräva dem.

Vi lovar och försäkrar
att aldrig någonsin
under några omständigheter
arbeta på sämre villkor eller till lägre lön
än det vi nu lovat varandra.

Vi lovar varandra detta
i den djupa insikten om
att om vi alla håller detta löfte
så måste arbetsgivaren
uppfylla våra krav.

Det krävs minst två parter i ett partssystem. Nu är det upp till stat och arbetsgivare att visa att de kan ta ansvar för och axla sina roller i den svenska modellen.

24 timmars storstrejk i koppargruva i Chile

STREJK
Latinamerika.nu

Omkring 46 000 av arbetarna i Chiles koppargruvor har gått ut i en 24 timmar lång strejk (under måndagen.)

Man kräver även att Codelco ska sluta att hota arbetarna genom tillfälliga kontrakt, och att de ser till att arbetarna får längre kontrakt och kontinuitet i sitt arbetsliv.

En annan viktig punkt i kravlistan består i att Codelco ska erkänna den verkliga vinsten företagit gjort de senaste åren, och förklara varför de skuldsatt sig. Enligt fackförbundet är Codelcos nuvarande uppförande ett bevis på att de försöker skapa förutsättningar för en framtida privatisering av Chiles koppar. Något fackförbundet ställer sig helt emot.

Media:
Affärsvärlden rapporterar vidare ur det affärsmässiga perspektivet
Bullfax
Business News Americas:

Rekommenderad läsning:
Röda berget - Björklunds historielöshet avslöjas åter

Mitt-i-steget - Eurozonens kris: är det priset på demokrati vi ser?

Mitt-steget-steget 2 - Israel en dag i Absurdistan

Brev till Göteborg. "Hope not hate"

Lördagen den 14 maj anordnades för andra året i rad Forum mot rasism av bla Expo LO-distriktet Stockholm. Föreläsningar om rasism , främlingsfientlighet och hur man kan arbeta mot dessa hatläror på gick hela dagen på ABF-Stockholm. Konferencier var Mona Sahlin, nyvald styrelseledamot i Stiftelsen Expo.

Magnus Mannhammar från projektet "Stoppa rasism på jobbet" föreläste om en gräsrotsrörelse/kampanj från England. Kampanjen heter "Hope not hate" och grundades av Fackliga organisationer och Searchlight 2005. Så här skriver de själva vad de är:

"Vi tror på lokal kampanj, som arbetar inom de samhällen där de organiserade rasisterna lockar till sig sitt stöd. Vi försöker att bygga relationer, ge förtroende till dem som ogillar rasism och hjälpa samhällen att ge ett mer positivt alternativ till politiken än förtvivlan. Vi båda utmanar myter och lögner som kommit från BNP(Brittish national party). och deras likar och även positivt mobilisera de människor som är emot rasism."

Vi är inte anpassad till något politiskt parti och kommer att arbeta med alla där så är möjligt."

Kampanjens syfte var alltså att motverka rasism och fascism. Man gjorde det lätt att engagera sig och man byggde upp en bred uppslutning allt ifrån företag, ideella organisationer och partier. Maj 2010 hade man lyckats engagera 150 000 supportrar. Kampanjen riktade nu in sig på att motverka att folk gick och röstade på BNP(Brittish national party). Resultatet talar för sig självt.

• BNP får inga mandat i Stoke-on-Trent
• BNP partiledare skyller det dåliga valresultatet på alla förutom på sig själv.
  
• BNP vinner endast två platser (Queensbury & East Gascote)
• BNP förhindras att göra genombrott i Wales.
• BNP hade 2008 10 000 medlemmar i partiet idag har de ca 4000 och raset verkar forsätta.
• BNP hade före valet 56 mandat i delstads parlamentet nu har man 28 .
  

Istället för att smutskasta och tala illa om rasisterna så valda man alltså gå in med ett positivt budskap för att motverka BNP, Hope not hate!

Så mitt budskap till Göteborgarna rösta för "Hope not hate".

En seger för den fackliga rörelsen - regeringen backar om studieledighetslagen!

Ja, det verkar faktiskt så. Idag har regeringen gått ut med ett pressmeddelande där de visar att de faktiskt ibland lyssnar till sina remissinstanser.

Ändringen innebär i sak att en arbetstagare ska kunna ha rätt till ledighet för kortare facklig utbildning, även om han eller hon inte har varit anställd hos arbetsgivaren en viss tid före ledigheten.
[...]
- Vi har tagit del av remissinstansernas synpunkter. Fackliga organisationer kommer även framöver att ha möjlighet att erbjuda nyanställda arbetstagare kortare facklig utbildning till exempel för att ge information om grundläggande villkor i lag och kollektivavtal. Det kan vara ett sätt att underlätta för fackliga organisationer att se till att unga arbetstagare vet vilka rättigheter och skyldigheter en anställning medför, säger arbetsmarknadsminister Hillevi Engström.

Vad det är regeringen med Arbetsmarknadsminister Hillevi Engström sett sig tvungen att backa ifrån kan ni se här.

Under Vecka 19 får vi se hur långt de backar.

Bloggar om studieledighetslagen

Studieledighetslagen på väg att försämras

Löntagarbloggen har tidigare skrivit om regeringens förslag till försämringar i studieledighetslagen. Här en uppmaning från LO som vi gärna delar med oss av:

Det här ska du inte veta


Från dag ett på nya jobbet har du i dag laglig rätt till ledighet för att gå en facklig kurs som ger dig koll på dina rättigheter och skyldigheter på arbetsplatsen.

Det handlar om din lön, din arbetstid, din semester, vad som händer om du blir skadad eller råkar förstöra något.

Nu vill regeringen ändra studieledighetslagen, så att din rätt att få information skjuts upp ett halvår.

Om du har flera korta jobb, kan det dröja år innan du får koll på vad som gäller.

Regeringen tycker att det är helt i sin ordning att du har noll koll. Vad säger du?

1. Mig gör det inget. Jag väntar så gärna här i mörkret.

2. Jag gillar inte regeringens förslag om försämrad studieledighetslag. Det vill jag meddela arbetsmarknadsminister Hillevi Engström!

Förslag till text som du kan använda i ditt brev till ministern:

Det här ska ni veta
Jag har förstått att regeringen tänker försämra anställdas möjligheter att få kunskap om sina rättigheter och skyldigheter på arbetsplatsen.
Ert ingrepp i studieledighetslagen gör det svårare att få koll på vilka regler som gäller för lön, arbetstider, semester, vad som händer om man blir skadad på jobbet eller råkar förstöra något.

Jag uppmanar därför regeringen att inte försämra studieledighetslagen!

Namn

Vi har även mejlat dessa frågor till Hillevi Engström som Paula-Thunberg Bertolone ställde när hon gästbloggade:

• Hur lång tid tycker ni att man ska kunna vara visstidsanställd?
• Hur många tycker ni ska kunna vara visstidsanställda samtidigt?
• Hur många får en längre anställning på 6 månader på ett företag idag?
• Hur många går från ena arbetsgivaren till den andra med kortare anställningar?
• Hur länge ska man kunna vara inhyrd på en arbetsplats?
• Hur många får en fast anställning direkt idag?
• Är ni för kompetensutveckling?
• Hur fort tycker ni att man ska ha rätt att få reda på sina rättigheter och skyldigheter på arbetsplatsen?
• Hur många tvister finns det mellan parterna gällande facklig utbildning?
• Är det inte arbetsmarknadens parter som ska sköta detta?
• Varför ska ni flytta över hela bestämmandet till arbetsgivarna?
• Om ni kallar det för förenkling, varför undantar ni inte all utbildning som den fackliga utbildningen är idag?

Givetvis kommer ansvarigs ministers eventuella svar att publiceras här.

Femteklassare startar fackförening

Det här bådar gott för framtiden. Dagens Arbete:

”Deras fackliga glöd tändes efter att deras skola brann ner. De elvaåriga fackkämparna har redan vunnit en strid om sin nya skola. Nu strider de för efterrätt till maten.

– Om man är många som är enade så går det lättare att få igenom det man kämpar för, säger elvaårige Isac Ek.”

Så sant. Organisation är nyckeln.

”Kampen gav resultat. Deras förslag om en kafeteria och en större gympasal på den nya skolan ska bli verklighet.”

Men varför stanna där?

”Nu har klassens fackförening startat en namninsamling för att få efterrätt till skolmaten en gång i månaden. I framtiden vill man även vara med och påverka stadsflytten av Kiruna.”

Facken inom industrin är starka tillsammans !

Under fredagen kom det välkomna beskedet om att Facken inom industrin samverkar i kommande avtalsrörelse trots att Teknikarbetsgivarna ensidigt sa upp industriavtalet.

Att samverka på detta sätt gör att vi står enade och starka, preis det Svenskt näringsliv inte vill. Dom hade nog mer hoppats på att förhandla med en splittrad motpart för att hålla löneökningarna nere ytterligare en avtalsperiod.

Hela industrin förhandlar samtidigt – nya förutsättningar inför avtalsrörelsen

Alla parter inom industrin har träffat överenskommelser om en ny tidsplan för förhandlingar om nya avtal 2011. Tidsplanen innebär att förhandlingar kommer att inledas under hösten med avsikt att nya avtal ska vara klara senast den 30 november 2011. Avtalen inom industrin berör ca 500 000 löntagare.

2010 års avtalsrörelse resulterade i att avtalen inom industrin fick olika löptider. Olika arbetsgivarorganisationer och arbetare respektive tjänstemän inom industrin träffade avtal med skilda utlöpningstidpunkter. På de större avtalsområdena är utlöpningstidpunkterna antingen den 30 september eller den 31 januari 2012.

Alla parter inom industrin är överens om att det bästa är att samtliga parter förhandlar om nya avtal vid en gemensam tidpunkt. Det gagnar industrin och hela den svenska lönebildningen och ger bättre förutsättningar för industrin att även framöver ”sätta märket” och att ha en lönenormerande roll på svensk arbetsmarknad. Fack och arbetsgivarorganisationer inom industrin har därför nu träffat överenskommelser som innebär att kommande avtalsförhandlingar kan ske utifrån en tidsplan med gemensamma förhandlingstidpunkter.

Tidsplanen som parterna är överens om innebär också att krav ska överlämnas till motparten senast den 30 september och att de opartiska ordförandena inträder i förhandlingarna från den 1 november 2011.

Alla parter inom industrin är också överens om att starta ett arbete som syftar till att bli överens om ett nytt/reviderat Industriavtal. Målsättningen är att det arbetet ska vara klart innan 2011 års avtalsrörelse börjar.

Facken inom industrin är: IF Metall,GS,Livs,Pappers,Sveriges Ingenjörer och Unionen.

Aftonbladets kommentar här

Camilla Wedin Industribloggarna här

Tobias Holmberg

4 bärplockare går med i Kommunal - alla 160 får ersättning

Notis: Kommunalarbetaren

Lönegarantin säkrar pengar åt thailändska bärplockare

Alla de thailändare som plockade bär i Åsele kommer att få sina pengar till sist. Det har konkursförvaltaren nu beslutat.

I oktober försattes Lomsjö bär, som anställde de 160 bärplockarna från Thailand, i konkurs sedan ägaren försvunnit utan att ge arbetarna deras löner. Kommunal tog hjälp av LO TCO-rättsskydd för att de skulle få de pengar som de har rätt till.

Nu är det klart att bärplockarna ska få två månadslöner, 36 600 kronor var.
– Vi är nöjda att vi har kunnat hjälpa dem, säger Kommunals ombudsman Per Holmström som har jobbat med frågan sedan fyra av bärplockarna gick med i facket. (Även LO-TCO rättsskydd, fackets advokatbyrå och sveriges ledande arbetsrättsexperter, har varit avgörande i framgången. Reds anm.)
– Vårt agerande har spillt över även på dem som inte är medlemmar. När vi har hjälpt de här fyra medlemmarna så får alla 160 samma rättigheter.
Per Holmström poängterar att det underlättade att Lomsjö bär är ett svenskt företag. Han vet inte om lönegarantin hade gällt bärplockare anställda av ett utländskt bemanningsföretag.

Totalt är det 5,8 miljoner kronor som staten ska betala ut genom den statliga lönegarantin.
– Man kan ju undra hur regeringen tänker, om man inte förändrar det här till nästa år. Är tanken att lönegarantin ska gå till sådant här? Det tror inte jag, säger Per Holmström. Det blir jättedyrt för staten.

Ja, jag vill ju inte vara någon partyförstörare. Men jag tror snarare att regeringen kommer ändra lagen för lönegarantin istället för att detta ska upprepas o oskyldiga, (oturs)förföljda företagare ska behöva betala ut lönegaranti till utländska bärplockare.

Svenska företag i USA – Dr Jekyll och Mr Hyde? Denna gången gäller förvandlingen Securitas

Nu i dagarna har en amerikansk delegation bestående av 4 väktare rest över till Sverige för att få gehör hos Securitas ledning för att få bilda fackföreningar och ansluta sig till sitt amerikanska fackförbund SEIU. De har försökt under lång tid i ett flertal olika städer att få till en dialog med lokala ledningen men förgäves. Delegationen representerar över 3,200 Securitas-anställda i Cincinnatti, Boston, Denver, Halifax (Nova Scotia), Indianapolis, Portland (Oregon), Sacramento, och San José

Vad de såg och hörde i Sverige var en dröm i jämförelse med deras egna arbetsvillkor.

På det här filmklippet ges några exempel – ganska så ordinära förmåner med våra mått mätt.

For example, we saw:

• Uniforms that allowed employees to perform their job in comfort and style.
• A break room which allowed more than two workers at a time so that employees could share work information and socialize to relieve stress (with premium coffee, of course).
• A gym where employees can work out to stay healthy.
• Spacious locker rooms for employees to shower and dress with dignity.
• An employee car wash for the workers' convenience.
• A company-paid union office, located in Securitas headquarters, so that workers can more efficiently and effectively solve problems on the job.

Delegationen berättar också att anställda i USA bland annat inte har pension, att lönen är 8 dollar i timmen (ca 60 kr/tim) och att man har en dålig arbetsmiljö. Därför vill de bilda en fackförening. I USA finns en (fackföreningsfientlig) lag om att majoriteten av de anställda måste vilja ansluta sig till fackklubben innan den får startas. Men de är en majoritet. Det är inte problemet.

Redan i September reste en svensk delegation över till Cincinatti. Med var bland annat Susanne Bergman Israelsson. Arbetstagarrepresentant i Securitas högsta styrelse. Hon fick uppleva med egna ögon hur företagets lokala ledning slängde igen dörren på henne och ett 60-tal anställda. Detta har upprepade gånger skett.

Det här är inte helt ovanligt när svenska företag kommer utomlands. På hemmaplan har man goda relationer med fackförbund och förtroendevalda lokalt. Medan man utomlands, som i det här fallet Securitas i USA, helt byter skepnad och visar upp en total respektlöshet mot mänskliga och fackliga rättigheter.

Securitas uppfyller inte heller sin egen uppförandekod, Uppförandekoden är resultatet av det globala ramavtal man skrev med UNI (Union Network International) och Svenska Transportarbetareförbundet 2004.

I den står det bland annat under rubriken "Medarbetare”

Securitas strävar kontinuerligt efter att utveckla verksamheten. Relationen till våra medarbetare måste bygga på ömsesidig respekt och värdig­het.

Samt lite längre ner

Securitas respekterar alla medarbetares rätt

att bilda fackföreningar eller bli medlemmar

i de fackföreningar de själva väljer samt att

förhandla kollektivt i enlighet med lokala lagar och förordningar.

och på många andra ställen på hemsidan står liknande saker om respekt och konstruktiv dialog med sina medarbetare. Securitas har även en skriven policy för hur överträdelser mot detta ska hanteras.

Säkerställa grundläggande rättigheter

...Vid en eventuell överträdelse ska detta rapporteras till landschefen eller, om det berör vår nordamerikanska marknad, till regionchefen. Detta kan göras anonymt. Landchefen rapporterar överträdelsen till koncernledningen. Överträdelser kan rapporteras direkt till bolagsnivå.

Så, då vet vi att det finns en uppförandekod, en plan för att komma till rätta med sådana problem och vi vet också att arbetstagarrepresentanten i styrelsen är medveten om detta. De övriga i styrelsen och ägarna då?

Ja, här börjar det bli intressant.

Största ägare är Melker Schörling och Gustav Douglas. Schörling är tillika Styrelseordförande. I styrelsen sitter också bland annat Carl Douglas (son till Gustav Douglas) och SEB:s VD Annika Falkenmark. Men de kanske har fått dålig information om att sådana här hemskheter förekommer?

Ja, inte om man ska ta Gustav Douglas på orden. Han säger i en intervju för realtid.

– Nej, vi är väl representerade i deras styrelser. Vi har god insikt i bolagen, och vet vad som händer i dem.
Gustaf Douglas är styrelseordförande i Assa. I Securitas styrelse har Latour andra representanter, bland annat Fredrik Palmstierna och Carl Douglas.

Så då kan vi väl bara hoppas att de här problemen får en bra lösning. Nu när alla borde vara medvetna. Annars kanske Moderatregeringen kan påpeka det felaktiga. De värnar ju den svenska modellen och även där ser vi att Gustaf Douglas har insyn som sittandes i Moderaternas partistyrelse…

Skrivit om det här har också Alexandra Einerstam på HBT-sossen.

Media om Securitas

Transport, The Coast (Halifax), Private officer News Network, SEIU blog

Netroots:

Martin Moberg och Johan Westerholm om motståndet mot tydligare regler gällande mutor; Detsamma gör Annika Högberg om generalfel att nobba mutregler, Peter Andersson också om mutor.

Alliansfritt Sverige om att Bonusfesten fortsätter

Andra bloggare:

Seppo Laine om det ologiska med subventionerad arbetskraft