Sydsudan är värdens nyaste land. Det blev till den 9:e juli 2011 och är alltså inte mer än 4 månader gammalt. Det är svårt att greppa något sådant. När du under semestern solade och badade någonstans i Sverige så tog alltså Sydsudan sina första stapplande steg. Redan från första början finns den fackliga rörelsen med i sammanhanget när Sydsudan bygger upp sina strukturer och institutioner.
Det är hoppfullt.
LO-tidningen berättar:
Spåren av kriget är fortfarande tydliga. Folket är fattigt och det finns nästan ingen infrastruktur eller välfärdsservice.
Intill marknaden i huvudstaden Juba byggs det för fullt. Byggarbetsplatserna är sällan avspärrade och de flesta byggarbetare ser ut att sakna all form av skyddsutrustning. Två våningar upp på ett bygge lägger en man på ett tjockt lager murbruk och stryker av överflödet, som med ett slaskande slår ner i marken under.
På ett stängsel mitt över gatan hänger en banderoll, som förkunnar att här har Sydsudans fackförening, SSWTUF, sitt högkvarter. Inne i lokalerna sitter kassören Claudio Francis Omdurman. Han berättar att föreningens medlemmar i huvudsak är anställda av staten.
Om samarbetet med regeringen säger Omdurman att SSWTUF är obekvämt, och att ”det är precis vad ett fackförbund ska vara”.
– Men vi samarbetar för att lösa alla typer av meningsskiljaktigheter parterna emellan.
Hittills har fokus främst legat på sociala förmåner, pensionsavtal och arbetsmiljöfrågor.
Mer om Sydsudan
