2 maj 2012

Om 1 maj 1890 och 2012


Igår den 1 maj 2012 gick arbetarrörelsen man ur huse för att fira första maj i hela Sverige.
Men vad är bakgrunden till första maj?

Det tog sin början 1884 när stora delar av den amerikanska fackföreningsrörelsen beslutade att kämpa för 8 timmars arbetsdag, 8 timmars fritid och 8 timmars vila som en huvudfråga. Den 1 maj 1886 skulle det vara genomfört annars gällde generalstrejker. Vilket också gjordes då. Under 1-3 maj var 350 000 personer ute och demonstrerade i Chicago.

På den tiden var strejkbryteri en av de strategier som användes av arbetsgivarna för att stävja dessa krav på förbättringar. Det stora företaget McCormicks och många andra använde sig av 300 Pinkerton-agenter för att skydda sina strejkbrytare. De hade lockoutat sina anställda sedan i februari 1886.

Aktionen på den tredje dagen tog plats nära McCormicks och tumult uppstod när en del av demonstranterna gick för att peka finger åt strejkbrytarna. Polisen gick emellan och kaoset var ett faktum, polisen använde sina batonger på allt som rörde sig och där fanns även kvinnor och barn. Två demonstranter fick sätta livet till och mängder var skadade.

Men det skulle bli värre. Dagen efter samlades åter över 3000 personer för att protestera mot händelserna dagen innan på platsen Haymarket. Stämningen var troligen hätsk och revanschlysten. Men allt höll sig lugnt tills i stort sett alla demonstranter gått hem. När det var några hundra kvar bestämde sig de 175 poliserna för att agera. De krävde att demonstranterna fredligt skulle avsluta mötet. Den fackliga ledare som just då talade ställde motfrågan varför, det är ju ett fredligt möte? I samma stund kom en bomb farande och träffade en av poliserna. Den här gången fanns ingen pardon hos poliserna, det sköts på allt som rörde sig. Poliser sköt både demonstranter och sina egna. När krutröken lagt sig var 7 poliser och 4 demonstranter döda samt långt många fler skadade (varav många senare skulle avlida.)

Nu drog även rättsmaskineriet igång, de skyldiga skulle straffas. Domarna byggde på falska anklagelser, lösa indicier och utpekande av radikala uttalanden som hade gjorts. Trots den bristande bevisningen blev resultatet att 7 dömdes till döden. Flera av dessa var de mest framstående fackliga ledarna. Flera år senare när det första gången satt en demokratisk guvernör vid makten lyftes fallet igen. 4 var då redan avrättade. Bland annat huvudledarna August Spies och Albert Parson. Men de tre som levde frikändes.
Händelsen blev omnämnd som Haymarket-massakern.

1889 samlades den andra internationalen, en sammanslutning av flera länders socialistiska rörelse. Där berättade amerikanerna om händelsen i Haymarket och föreslog att den 1 maj 1890 skulle bli en gemensam manifestationsdag för hela arbetarrörelsen världen över, och dess krav på 8 timmars arbetsdag.

I Sverige firades därför 1 maj för första gången 1890. På Ladugårdsgärdet i Stockholm hade tusentals människor samlats i solskenet för att lyssna på bland andra Hjalmar Branting, Hinke Bergegren och August Palm.

 Nu som då ger 8 timmars arbetsdag upphov till frihet och oberoende att ta makten över sitt eget liv. Eller som Social-demokraten 1890 formulerade det i en ledare inför 1 maj.


Den fruktansvärt långa arbetstiden förslöar arbetarna, gör det omöjligt för dem att känna sitt värde som människor, lägger dem i en förtidig grav, skapar en reservarmé av arbetslösa.

Vad som sedan hände är historia.


Källor:
Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek om första maj
SR om Haymarket


Media om dagens första maj
Svd om Löfven
DN om Löfven
Aftonbladet
Martin Moberg om Löfvens tal
Vänsterpartiet
Socialdemokraterna
Ulf Bjereld om Stefan Löfvens jungfrutal på Götaplatsen, 
Lena Sommestad om sitt första maj tal i Skövde, 
Martin Moberg om Heléne Fritzons första maj tal i Ronneby














MediaCreeper