25 oktober 2011

Löntagarbloggare på plats på OCCUPY WALL STREET, New York


Den akuta kampen mot kapitalismen. Nu världen över.



























"The American Promise is that if we go to school, work hard, and become a productive and faithful employee, we can then expect to support a family, raise and educate our children, enjoy a healthy and fulfilling life and retire with dignity. We weren't supposed to have to win the lottery, or be a corporate executive to enjoy the American Dream."


Att kliva upp från tunnelbanestationen precis vid World Trade Center är en upplevelse. Jag har varit i New York förut, bland annat då det stod två likadana torn på just den platsen. Nu finns de inte där längre och området kan liknas vid en gigantisk arbetsplats. Men går man förbi monumentet för de stupade i attacken den 11 september, som man förövrigt måste betala inträde för att få ta del av, så kommer man till ett kvarter som är fyllt av människor som protesterar mot orättvisor och kapitalismens gririghet på folkets bekostnad. Jag fick äran att prata med fackliga representanter på Occupy Wall Street. De vittnar om en facklig verklighet långt ifrån vår, men fylld av kamp- och klasskamp. Jag trodde aldrig att jag, som fackligt aktiv i Sverige, skulle komma tillbaka från USA med inspiration i det fackliga arbetet. Nu vet jag bättre. I USA slåss man. Och man har mycket att slåss för.

Arbetslösheten i USA ligger per september 2011 på 9,1 procent. Den har tämligen stabilt legat på den nivån under året. Det amerikanska folket betalar ett högt pris i form av arbetslöshet och allmän avsaknad av generella trygghetssystem. De amerikanska fackförbunden kämpar i motvind - enligt fackens egen utsago är ungefär 15 procent av den amerikanska arbetande befolkningen organiserade fackligt. Det spenderas också miljarder dollar på så kallad Union busting. Det vill säga anti-facklig verksamhet som affärsidé.

Men faktum kvarstår. I de tio stater där facken är starkast åtnjuter befolkningen högre inkomster per hushåll, mindre realfattigdom och mer resurser i skolsystemet än i de tio stater där facken är som svagast.

Amerikas situation är inte unik. Världen över strävar länder efter att bekämpa fattigdom, arbetslöshet, social utstötning och social dumpning. I Sverige kör alliansregeringen koncentrerat i riktning mot ett samhällsskick skrämmande likt det i USA. Det är ändock, och ska också tas som, väldigt speciellt när amerikas sedan länge individualiseringstänkande befolkning går ut i den typ av protester mot kapitalism som Occupy Wall Street visar exempel på. Det ska tas som väldigt speciellt när stora delar av världen följer ett i det här fallet amerikanskt initiativ och går ut på gator och torg för att visa sitt missnöje med de orättvisor som föreligger. Det är speciellt.

Det ska också tas som väldigt speciellt, till och med anmärkningsvärt, att Sveriges befolkning inte går i spetsen för kampen mot kapitalism och girighet på arbetsmarknaden. Sverige har en lång tradition av rättvisetänkande, solidaritet och en känsla för människors lika värde. Arbetslösheten i Sverige ligger på 6,8 procent. Facken är på nedgång, arbetsmiljöarbetet tillbakapressas för att ge rum för skattesänkningar. Stora delar av Sveriges arbetare står utanför A-kassans skydd. Ökade klyftor, massiva utförsäljningar av allmännyttan, förtryck mot arbetssäljare och ett allt mer USA-likt samhälle är en vardag som varje svensk lever med idag. Den vardagen är frukten av en sedvanlig borgerlig politik som inte går att ta miste på, hur mycket "ny" den än paketeras som.

Vakna.