Fack och arbetsgivare fikar utan Reinfeldt

Läget är allvarligt med den höga arbetslösheten i Sverige. Det menar både LO:s Karl-Petter Thorvaldsson och Svenskt Näringslivs Urban Bäckström. Därför bryter de den tre år långa tystnaden mellan organisationerna och sätter sig för att fika och prata om lösningar för framtidens arbetsmarknad.

– Vi har 410 000 arbetslösa i Sverige och det blir fler och fler. Det är ett gigantiskt samhällsproblem, att vi inte längre får till tillväxtpolitiken och jobbskapandet. Det jag och Urban tittat på är framför allt två grupper, det ena är den snabbt växande långtidsarbetslösheten. Det andra handlar om hur vi ska få in de unga. Vi riskerar att få en förlorad generation som ställs utanför arbetslivet. Det kan leda till stora sociala spänningar i samhället, säger Karl-Petter Thorwaldsson.

Mest produktivt skulle kanske vara om även politiken i form av regeringen Reinfeldt deltog i samtalet. Han har dock gjort sig känd för att kalla Svenskt Näringsliv för ett särintresse och har i motsvarande grad kategoriskt vägrat att sätta sig ner och samtala med LO under dessa sex år som den moderatstyrda alliansen har styrt.

Fredrik Reinfeldt anklagade i Agendas partiledardebatt Stefan Löfven för att, med sitt förslag om ett innovationspolitiskt råd underställt statsministern, vilja "fika så att jobben blir fler".

Så resultatet av detta hårdnackade och raljanta motstånd blir alltså nu att fack och arbetsgivare sätter sig ner utan regeringen Reinfeldt.

Svenskt Näringsliv går över lik för att begränsa fackliga rättigheter

Svenskt Näringsliv svarade till slut på kritiken om deras och andra arbetsgivares blockad av behandlingen av mördade fackliga.

– Det är väldigt tråkigt att det har blivit så, säger Niklas Beckman, svensk arbetsgivarrepresentant i den ILO-kommitté som behandlar fall där arbetstagare eller arbetsgivare anmält att deras rättigheter har kränkts.
... – Men i år kunde vi inte enas. Det berodde på olika uppfattningar om yttranden från en expertkommitté, som hade tolkat in en strejkrätt i ILO:s konvention 87, säger Niklas Beckman.
– Konvention 87 nämner ingen strejkrätt. Vi menar att expertkommittén inte har rätt att tolka in en sådan i konventionen. Det finns därför ingen ILO-konvention som reglerar strejkrätten."

Niklas Beckman har rätt i en sak här. Nej strejkrätten står inte i text i konvention 87 men expertkommittén som Nicklas Beckman väljer att formulera ”en expertkommitté” har varit en del av ILO sedan 1926 och består av 20 av de mest ansedda experterna på arbetsrättsfrågor i världen. Det är också tillsatta och godkända gemensamt av regeringarna, arbetsgivarna och arbetstagarna. Det är alltså dessa experter som har tolkat in strejkrätten i konvention 87.

Det säger sig självt. Konvention 87 handlar om rätten att organisera sig, men även rätten att strejka. Konventionen säger att föreningsrätten och strejkrätten är likställda, båda är en mänsklig rättighet. Utan föreningsrätt, ingen förhandlingsrätt. Utan strejkrätt inget verktyg att använda i en förhandling. När företagen inte erkänner strejkrätten så är det för att de vill rycka undan mattan för facklig organisering över huvud taget.

Det viktigaste i just det här sammanhanget var dock att vi i ett FN-organ ska kunna diskutera mördade personer, personer vars enda brott är att vilja få ett drägligare liv för sina kamrater och sig själva.
Som medmänniska borde man inte blockera dessa samtal. Man utpressar inte arbetare med devisen att "om ni inte stryker rätten till strejk, så kommer vi inte diskutera mördade arbetare". Detta är inte bara inhumant det är vedervärdigt för att uttrycka mig med milda ordalag.


Jag kan inte annat säga än skämmes ta mig fan, skämmes!


Henrik Johansson
Deltagare på nordiska folkhögskolan, Geneveskolan



Skrivit om detta tidigare:
Jag var på ILO-mötet när arbetsgivarna villkorade diskussionen om mord på fackliga med att skrota strejkrätten

Jag var på ILO-mötet när arbetsgivarna villkorade diskussion om mord på fackliga med att skrota strejkrätten

I fredags satt vår kamrat Henrik Johansson på ett ILO-möte i Genevé som kursdeltagare på den ansedda nordiska fackliga folkhögskolan "Genevéskolan" Säkert en spännande händelse att bara få vara med på ILO-konferensen. Men varken han eller någon annan kunde i sin vildaste fantasi ana vad arbetsgivarna skulle hitta på där på fredagsförmiddagen. Ingen. Här är hans berättelse, skriven där och då när det hände.


Jag sitter just nu i avslutande diskussioner på FN organets International Labour organizations konferens, och reflekterar över vad som sagts. Jag reflekterar över vad Svenskt Näringsliv och andra svenska arbetsgivare ställer sig bakom. I något som heter applications committee har arbetsgivarna ställt sig enade bakom kravet att strejkrätten inte ska ingå i något som heter konvention 87. Vilket i praktiken kommer slopa rätten till strejk för alla länder som inte har det lagstadgat.
Jag kommer inte gå in och förklara alla begrepp, men kommer däremot diskutera vad man egentligen ställer sig bakom. ... Låt mig ta det från början och väldigt enkelt. I applications committee som anses vara hjärtat av denna konferens, så skulle man behandla en lista på de största brotten mot rätten att organisera sig. De fem värsta handlar om folk som blivit mördade för sitt fackliga engagemang. När man skulle börja behandla dessa så säger arbetsgivarna i detta - trepartssammarbete mellan arbetare, regeringar och arbetsgivare - att man inte tänker behandla fallen förrän man slopar strejkrätten som en del av konvention 87.

Ja ni läste rätt. Arbetsgivaren utpressar arbetstagarna och regeringar och vägrar behandla fallen med mördade fackliga om man inte slopar strejkrätten. Bland dessa arbetsgivare ingår de svenska. Från arbetsgivarna förkastar man experternas uttalanden om att strejkrätten ingår i konvention 87. Man anser att experterna - som varit högst trovärdiga i alla år hittills - helt plötsligt inte längre är det.
Det går till och med så långt att arbetsgivarna lämnar mötet i protest, något som de senare förnekar. Alltså man strejkar mot rätten att strejka.

Nu är inte allt ve och fasa här nere i Genevé, då man snabbt anade ett rejält missnöje från regeringarnas sida över arbetsgivarnas beteende. Med detta missnöje kom även en rejäl avhyvling från den Amerikanska kvinnliga delegaten. Något som åtminstone för mig är ganska anmärkningsvärt, då USA kanske inte är mest känt för sitt stöd för arbetare. Skadan är redan skedd. Det blev ingen behandling av mord på fackliga personer på grund av arbetsgivarnas agerande, med stöd av våra svenska arbetsgivare. Samtidigt står vi inför det största hot mot facket någonsin, nämligen att rätten till att stejka kommer att försvinna.

Henrik Johansson Deltagare på den nordiska folkhögskolan, Genevéskolan

Andra som skrivit om det här:
Arbetet - Facket: Arbetsgivarna blockerar kampen för arbetsgivarnas rättigheter
Görans tankar och bagateller - Systemet för att övervaka arbetstagarnas rättigheter är hotad
Röda berget - Tycker Svenskt Näringsliv det är OK att fackligt aktiva mördas?
Publikt - ILO-strid om strejkrätten
Twitter: #ilo87

Svenskt Näringslivs uttalande är så dumt så klockorna stannar

Svenskt Näringsliv

Den 31 mars löper avtalet mellan Svensk Handel och Handels ut och en stor sektor på arbetsmarknaden kommer att vara i ett avtalslöst tillstånd. Så ser det ut så länge Handels vägrar sätta sig vid förhandlingsbordet.

Förhandlingarna kring ett nytt handelsavtal har strandat då Handels vägrar gå med på den årstakt i löneutveckling som många andra LO-förbund redan ställt sig bakom.

För det första är det inte Handelsanställdas förbund som har strandat förhandlingarna.
Alla, även Svenskt Näringsliv är vid alla andra tillfällen överens om att den som kallar in medlingsinstitutet är också den som strandar förhandlingarna. Så den stiltje som det oroas för. Den är Svensk Handel fullt ut ansvariga för. Säkerligen utifrån förhållningsorder av just Svenskt Näringsliv.

För det andra så har Svenskt Näringsliv helt omdefinierat begreppet förhandling.

Så här definierar Wikipedia ordet förhandling.

En förhandling är en överläggning för att nå en överenskommelse och/eller fatta olika beslut.

Det är alltså inte ett möte där man går in med redan fasta övertygelser och så håller man sig till dessa benhårt. Det blir liksom inget ge och ta då. Det som kallas för kompromiss. Jag är lite extra tydlig för det verkar vara svårt för vissa arbetsgivarorganisationer att förstå det här.

Arbetsgivarnas prat om ansvar skorrar falskt

INKONSEKVENS:
Ända sedan innan det första avtalet slöts mellan arbetsmarknadsparterna och det magiska "märket" på 2.6 % sattes, har Svenskt Näringsliv och dess små barn gnällt om att facket är oansvarigt.

Ett sånt uttalande skorrar falskt värre när vi nu ser den senaste utvecklingen.

Först kommer det rapporter i media om att direktörerna roffar åt sig hutlösa lönehöjningar själva. Snittet är 4.1 % och värstingligan hamnar på runt 20 % lönehöjning med extremfall som Nordeas VD med 79! % lönehöjning.
Till råga på allt så nolltaxerar en tredjedel av de 20 största koncernerna.

Kort därefter så går Almega ut med ett utspel om att det nyss omhuldade märket nu är för högt. 1.3 % lönehöjningar kan man gå med på enligt Jonas Milton.

Svensk Handel är inte sämre. Häromdagen valde man att bryta förhandlingarna trots att man inte ens försökt.

Handels ordförande Lars-Anders Häggström är förvånad och besviken.
– Vi har tagit vårt ansvar och försökt förhandla med dem i flera veckors tid, men varje gång vi träffats har de bara suttit tysta och upprepat sitt förslag från den 19 januari.

Så det där med ansvar, det verkar vara något som arbetsgivarsidan har en skev uppfattning om.

”SVT måste lämna Svenskt näringsliv”

Talespersoner för "Opinion för ett fritt public service" skrev idag på Aftonbladet debatt att "SVT måste lämna Svenskt näringsliv". Motiveringen är

"Våra licenspengar ska inte finansiera företagarlobbyn"

”SVT ägs varken av staten eller kommersiella intressen. Vi ägs av en stiftelse vars viktigaste uppgift är att garantera företagets oberoende. Eftersom tittarna betalar för public service via radio och tv-avgiften så ser vi tittarna som de verkliga ägarna. Det ger SVT en mycket självständig ställning och det är därför vi kallar oss Fri television.”

Programmet Publicerat i radio P1 skriver följande 6 juni  2009

Bakgrunden är att den 1 juli 2009 bildade public service-radion och tevens arbetsgivareorganisation SRAO tillsammans med TU, Tidningsutgivarna, och Medie- och informationsarbetsgivarna (MIA), som redan finns inom Svenskt Näringsliv en gemensam organisation inom Svenskt Näringsliv som får namnet Medieföretagen.

Enligt debattörerna:

"Eftersom marknadsekonomi och fri företagsamhet förespråkas i SN:s stadgar krävdes det att Medieföretagen i sina stadgar skulle skriva in en paragraf där tryck- och yttrandefrihet, oberoende nyhetsförmedling och upphovsrätt betonas. Men läser man stadgarna kan man snabbt konstatera att detta inte står under någon paragraf utan som en ingress och kan väl då inte anses bindande."

Svenskt Näringsliv är inte vilken organisation som helst. Man är ett särintresse för arbetsgivarna. Genom sin tankesmedja Timbro som finansieras med flera hundra miljoner kr varje år så är man en av de av mäktigaste optionsbildarna i samhället. Timbro har vid flera tillfällen ifrågasatt SVT som licensfinansierad verksamhet.  Det kan tilläggas att vice vd Cilla Benkö för Timbro har blivit sparkad som statsråd därför att hon inte betalat TV-licensen. Tobias Billström gjorde samma sak, av ideologiska skäl, men klarade sig undan av någon anledning.

Då blir än märkligt att man ansluter sig alltså till en organisation som i sina stadgars ändamålsparagraf anger att de ska verka för fri företagsamhet och en väl fungerande marknadsekonomi. Tanken med public service är att man  ”står fritt och oberoende från både politiskt och kommersiellt inflytande”.

I ett försök att rättfärdiga beslutet så kommenterar

"SVT:s vd Eva Hamilton säger att Svenskt Näringsliv gett ”tydliga försäkringar om att organisationens politiska kampanjer inte finansieras av avgifterna från medlemsföretagen utan av fonder”.

Detta  resonemang håller inte utan medlemskap är ett medlemskap och inget annat.

Det ska väl tilläggas att denna nyhet är inte så ny utan detta hände 2009, man kan undra vaför det har så tyst så länge!

Ytterligare material: "Hotar Svenskt Näringsliv SR:s och SVT:s oberoende?" av Anders Kjellberg

En liten lektion om LAS till Annie Lööf och hennes likar

Sist in - först ut. På inget annat sätt fungerar LAS, det är en mycket rigid och stel lag som måste bort, som måste luckras upp. Annars kvarstår arbetslösheten och inte minst ungdomsarbetslösheten!

Det är argumenten man allt som oftast hör. Tidigare hördes dessa högljutt även av Moderaterna

Dock noteras att lagen om anställningsskydd (LAS) genom principen ”sist-in-förstut”
riskerar att minska rörligheten på arbetsmarknaden[...]
Detta ekonomiska tänkande har klargjorts av moderaterna i
en motion till riksdagen 2004.12

Alliansfritt Sverige skildrar hur Näringsminister Lööf blir sågad av en rad experter vad gäller LAS.



I ett eget inlägg som hon skrev i September 2010 räknar hon omedvetet också upp ett flertal punkter ur en citerad rapport som effektivt går emot hennes egen hållning.

Samma visa hörs från Svenskt Näringsliv i den spännande rapporten "§22 - Så drabbar LAS svenska företag".

Det gäller inte minst turordningsreglerna, som inte ger företagen rätt förutsättningar att genomföra neddragningar utifrån vad som är bäst för verksamheten.
Konsekvensen blir att allt för många företagare får göra kompromisser
som försämrar konkurrenskraften vid neddragningar.

Men ska vi ta två praktiska exempel också.
I dagarna har det pågått uppsägningsförhandlingar både på SvD och på Aftonbladet. Enligt Annie Lööf hennes likar betyder det att dessa företag är tvingade enligt LAS "Sist in - först ut" paragraf att utan undantag skicka ut de nyast anställda och behålla trotjänarna. Enbart för att de har haft turen att vara anställda länge.
Fakta talar dock emot det här "skräckscenariot av LAS § 22.

Journalisten om SvD:

Det blir inga uppsägningar på Svenska Dagbladet. Tillräckligt många medarbetare har sökt avgångsvederlag för att ingen ska behöva sägas upp.
- Vi vet inte det exakta antalet än, men det är tillräckligt många för att det ska gå i hamn, säger SvDs klubbordförande Thomas Berglund.

- Det är naturligtvis skönt om folk kan gå och vara relativt nöjda med det.

Men Aftonbladet då, där går det väl i alla fall värre till... TVÅNGSUPPSÄGNINGAR
Nej då. Journalisten igen.

I kombination med att ett antal obesatta vakanser inte återbesätts och besparingar görs på bland annat tryckerikostnader betyder det att att inga tillsvidareanställda medarbetare på Aftonbladet behöver sägas upp på grund av arbetsbrist enligt LAS.

Om Näringsminister Lööf och hennes gamla CUF-kompisar är naivt omedvetna om hur det egentligen fungerar, det förtäljer inte historien. Men Svenskt Näringsliv är naturligtvis medvetna om vad som händer i företagens förhandlingsrum. Att LAS - lagen om anställningsskydd för det första är så mycket mer än sist in först ut och att den paragrafen är en (historiskt erfarenhetsmässig) garant för den anställde att faktiskt ha ett anställningsskydd värt namnet, även när man börjar bli lite äldre. Att det är ett livsviktigt förhandlingsverktyg för att få ut ett hyfsat avgångsvederlag eller omställningsersättning vid ett företags arbetsbrist. För tro inte att företag i allmänhet skulle erbjuda något sådan om de inte var tvungna till det.

Men att LAS i många fall inte fungerar, det är rätt. LAS är fullt av hål som måste regleras. En av dessa är missbruket av staplade visstidsanställningar, bemanningsföretag och liknande anställningsformer som har gjort att daglöneri har återinträtt på arbetsmarknaden.

Kurt Junesjö säger det dock bäst - om än med något svårläst design.

Då är vi åter tillbaka till arbetsrättens syfte. Anställningsskyddslagen är en social skyddslagstiftning som bl.a. ska skydda äldre arbetstagare även om dessa inte är den arbetstagargrupp arbetsgivaren helst vill sysselsätta.
[...]
Den grundläggande tanken bakom anställningsskyddslagen är att även arbetstagaren ska ha ett visst mått av rättssäkerhet när det gäller den för arbetstagaren viktiga frågan om han eller hon ska få behålla arbetet eller inte.

Vi betalar inte, vi betalar inte

Vi betalar inte, vi betalar inte

är titeln på en pjäs av Dario Fo, men den passar även som en sammanfattning av Svenskt Näringslivs syn på årets avtalsrörelse. Tvärtom verkar det som om arbetsgivarna helst såg att företagen fick statliga bidrag för sina anställda och att all arbetskraft hade samma usla villkor som FAS 3 – deltagarna.

I ett pressmeddelande från Svenskt Näringsliv står;

Svenskt Näringslivs styrelse har i dag beslutat om de privata arbetsgivarnas gemensamma och övergripande mål i de kommande avtalsförhandlingarna. De viktigaste målen är avtal som bidrar till fortsatt tillväxt, företagsanpassad lönebildning, inga låglönesatsningar och ingångslöner som möjliggör nya jobb.

Det betyder att arbetsgivarna helst inte vill höja några löner alls samt att anställningstryggheten ska försämras ännu mera.

Sedan tidigare har Almega och Teknikföretagen gått ut med krav som i korthet bland annat handlar om att de vill;

• sätta lönerna lokalt
• ha flexibla arbetstider
• frysa ingångslönerna/lägstalönerna)
• ha nya omställningsregler (dvs. fritt avskeda och anställa på korttid)
• få visstidsanställa i 24 månader
• ha individuella övertidsöverenskommelser
• inte ha löneöversyn, måltal och individgarantier.

Här är löntagarbloggens översättning av Almegas sju krav.

Kort sagt arbetsgivarorganisationerna inom Svenskt Näringsliv att allt flera ska få samma löne- och anställningsvillkor som timvikarierna har på dagens arbetsmarknad.

Vilka som sedan på sikt ska ha råd att köpa de varor och tjänster som företagen erbjuder på marknaden när alltfler ska bli långlöneslavar är höljt i dunkel.

Att de flesta företagen haft en bra ekonomisk utveckling enligt bland annat Unionens undersökning är också en faktor som arbetsgivarorganisationerna väljer att ”glömma” bort.

Det fjärde kvartalet 2011 kommer att bli mer lönsamt än något annat kvartal sedan 2005. Det visar Unionens granskning av 25 svenska storbolag inom industri, tjänstesektor och handel[.]

Hela Unionens rapport

LO:s avtalskrav

Facken inom Industrins avtalskrav

/Lars Bäck


Vi gästbloggar på Du & Jobbet hela vecka 40 och väljer att dubbelpublicera detta inlägg med lite fördröjning.

Marknaden och Konstitutionsinstitutet tycker olika om fackens lönekrav

Vem tror ni tycker vad? Min spontana gissning var ju förstås att marknaden tog arbetsgivarsidans argument om fackens oansvariga krav till sig. Det visade sig att jag hade fel.

Men vi börjar med de dåliga nyheterna.

Dagens Nyheter

Det bästa vore om löneökningarna totalt sett inte blir högre än 3,1 procent om året perioden 2012–2014, enligt KI. Då kan arbetslösheten komma ner på en varaktig nivå på runt 5 procent. Annars, om lönerna exempelvis stiger med 3,5 procent om året, kommer arbetslösheten inte kunna sjunka till mer än 6 procent.

– Det motsvarar en skillnad på 60.000 arbetslösa, säger KI:s forskningschef Juhana Vartiainen. (Konjunkturinstitutet)

Veckans affärer

Daniel Bergvall, ekonom på SEB, kommenterar så här:

– Det ligger inte mycket över det som vi har trott att de slutliga lönerna kommer att hamna på. Och de 3,5 procent som vi har lagt som löneökningar nästa år bör inte hota ekonomin på sikt.

– Det ligger något över, men om det är deras första bud så finns det väl anledning att tro att det i slutändan hamnar något lägre.

Nordeas ekonomer bedömer lönekraven från facken inom industrin som tämligen modesta. Enligt Nordeas bedömning torde avtalen landa på cirka 2,5 till 3,0 procent och med en löneglidning på 0,5 procent kommer de totala ökningarna att hamna mellan 3,0 och 3,5 procent.

Nordea gör bedömningen att dessa nivåer inte bör utgöra något problem för Riksbanken. som man tror kommer att lämna reporäntan oförändrad på 2,0 procent under resten av året.

En sak är klar... några frysta ingångslöner och nollbud är det ingen annan än arbetsgivarparten som talar om.

Dagens rekommenderade TEMA - SNS-rapporten om "Konkurrensens konsekvenser"

Bloggat: Peter Johansson om dagen då högern valde bort vetenskapen till förmån för den blinda tron, Peter Högberg om att alla ville ha privat och valfrihet, Eva Mörk om ömtåliga tår som trampats på, Martin Moberg utmärkta sammanfattning, Men kanske framförallt Marika Lindgren-Åsbrink som var där och skrivit om sin upplevelse på Storstad

Media: Dagens Arena, Sydsvenskan, DN 1, 2, 3, SMP, NT, Folkbladet, Corren, DI 1, 2, SvD 1, 2, Svd3, Expr

LO spikar avtalskraven

AVTALSRÖRELSE 2012:

Nu har startskottet gått för 2012 års avtalsrörelse.
Inget är nytt under himlen. LO sätter sina krav och Svenskt Näringsliv säger Nej med det eviga argumentet att det inskränker deras rätt att leda och fördela. Något förvånande dock att de inte i den här avtalsrörelsen säger att det inskränker deras rätt att anställa och avskeda. För det är egentligen det de menar, vilket den nya "web-boken" arbetets marknad förklarar på ett bra sätt.

Här är huvuddragen i LO:s avtalskrav.

LOs styrelse vill begränsa möjligheterna till visstidsanställning. Idag kan olika former av visstidsanställningar staplas på varandra och pågå upp till fem år. Detta vill LO-styrelsen begränsa till maximalt två år.

Ett förbundsgemensamt agerande i syfte att motverka de könsmässiga löneorättvisorna föreslås också. Ett särskilt utrymme ska tilldelas avtalsområden med stor andel kvinnor och lågavlönad.

Rekommendationerna innehåller också krav på förbättringar i avtalsförsäkringarna. Bland annat vill LOs styrelse att den som drabbas av en arbetsskada ska få 100 procentig ersättning för inkomstförlusten redan från den första sjukdagen.

Lönekraven vill LO-styrelsen återkomma till och rekommenderar därför representantskapet att ge LO-styrelsen mandat att fatta beslut om detta.

Förslaget kommer att behandlas av LOs representantskap när de sammanträder i ABF-huset på Sveavägen 41 i Stockholm måndagen den 29 augusti klockan 13.00

Vi lär återkomma i frågan.

Gammelmedia i ämnet

LO-tidningen, LO-tidningen, LO-tidningen, Kommunalarbetaren, ST-press, dn.se, DN 2, DN 3, DN 4

Bloggar: Martin Moberg, Görans tankar och Bagateller, Camilla Wedin

Svenskt Näringsliv svarar

TIPS:

Idag har Alliansfritt Sverige lanserat en ny sajt som heter "Svenskt Näringsliv svarar"
Gå gärna in och ställ frågor på allt det du gått och funderat på. USA-kris, Eurokris, livskris, eller bara varför sockorna alltid försvinner i tvättmaskinen.
Får du ett tillfredsställande svar så dela gärna med dig det till dina vänner.

(Obs! Satir)

Här är en del av orsaken till varför sajten lanseras

Svenskt Näringsliv har gått från att vara en ansvarstagande samhällspartner till att bli en kravmaskin som verkar ha fastnat i en budskapsmässig loop. Vi vill sträcka fram en hjälpande hand och rycka dem upp ur det dike de har fastnat i.

Media: Aftonbladet

Individuell lönesättning är ett hot mot den svenska modellen

Det menar Europafackets representant i en artikel i Dagens arbete.
Han var en av deltagarna i publiken på ett seminarie i Almedalen om lönebildning häromdagen.

– Om den svenska fackföreningsrörelsen skulle gå med på en övergång till individuell lönesättning är det slutet för den svenska modellen, säger Europafackets Jean Claude le Douaron.

Arbetsgivarorganisationen Almegas vd Jonas Milton är en av de främsta förespråkarna för individuell lönesättning:

Lönerna ska sättas så lokalt som möjligt, så nära medarbetarnas vardag det bara går, är många arbetsgivares uppfattning.

– Då får man en lönesättning som tar hänsyn till de olika företagens betalningsförmåga. Går företagen bra kan de betala mer, går de dåligt betalar de mindre, menar Milton.

Arbetsgivarna är alltid ute efter att få allt, menar le Douaron, men det går inte att få allt...

– Om arbetsgivarna tror att de kan förhandla sig till fredsplikt centralt och sedan skjuta ut lönebildningen på lokal nivå är dom mer än lovligt naiva.

Det är för övrigt Jonas Milton på Almega som tyckte det var en bra idé att frysa ingångslönerna i tio år och hans kompis, industriföretagens förhandlingschef Anders Weihe som tycker att Kommunals anställda får skylla sig själv för att de tar jobb med så låga löner, båda med nyckelpositioner för Svenskt Näringsliv.
Även Anders Borg vill gärna lägga sig i arbetsmarknadsparternas lönebildning.

Media:
LO-tidningen - Almega vill ha lokal strejkrätt
LO-tidningen - Stort motstånd mot sänkta ingångslöner
Dagens Arena - LO-ekonomerna: Regeringens politik främjar lågproduktiva jobb


Bloggar i ämnet:
Görans tankar och bagateller - Lokal eller central lönebildning
Camilla Wedin - Almega... är nog en annan planet om man lyssnar på dess VD
SACO-bloggen - Facket och framtiden
Chefsblogg.se - Javisst måste några få mer än andra

Rekommenderad läsning:
Martin Moberg - Om den påtagliga kylans och cynis(m)ens konsekvenser och vad som krävs för att komma till rätta med dessa...
Jinge - SJ mörkar förseningarna
Parkstugan - Vem tar ansvar för att antalet hemlösa mer än fördubblats?

Konceptet om den "lata eleven" lanseras - lösningen är frysta ingångslöner

Det lanseras just nu en ny punkt på agendan av Svenskt Näringsliv och dess vida förgreningar. Det är synen på den lata eleven. Den svagpresterande i motsats till
den högpresterande. Men inte bara i Sverige, vi har även sett exempel nyligen på uttalanden från den brittiske utbildningsministern om att elever inte är anställningsbara för att de är lata och måste fostras. Detta går igen var man än ser just nu. Som i måndagens brännpunkt av Folkpartiet och Almega.
De som ska åtgärdas och uppfostras på detta sätt är bland annat de 25 000 som nu inte går ut med gymnasiebehörighet. Det är dessa som ska fostras och disciplineras.
Ett ytterligare argument i sammanhanget om den lata studenten är, tror Svenskt Näringsliv, att man ska få lägre studiebidrag om man studerar ”hobbykurser” på universitetet som deras chefsekonom Stefan Fölster väljer att kalla det. Se gärna inslaget, någon har det lite jobbigt och det är inte Karin Olsson.

Det är en del av det, men den andra delen är hur man ska lösa detta problem?
Den samaritiska lösningen på samhällsproblemet med de "svagpresterande" är enligt både Christer Ågren, Vice ordförande på Svenskt näringsliv och Jonas Milton, VD för Almega tjänsteföretagen att frysa ingångslönerna.

- Vi kan väl försöka ett par år och se hur det går, lyder hans ord på SSU:s seminarie ” Är det frihet att välja mellan dåliga villkor eller inget jobb alls?

Vidare menar han att de frysta ingångslönerna ska göra det attraktivare för arbetsgivare att anställa, men huvudargumentet är ju inte att vi tjänar pengar på det. Den kronan extra kan vi vara utan, menar han. Det är istället för att stärka Sveriges konkurrenskraft som det här borde genomföras, enligt Milton.

På vilket sätt ska det då bli fler jobb av att det blir billigare att anställa? Jo, då kan företagen sätta dessa personer på arbetsuppgifter som nu inte görs.

Vad kan det vara för jobb han menar? Hisspojke, Skoputsare, Citronansvarig på ICA eller vad? Och om nu dessa arbetsuppgifter är så viktiga att få genomförda varför utförs de då inte nu? Betyder det att det är företagens kontraproduktiva spariver som gör att vi har så hög arbetslöshet. För det var ju enligt Milton inte den där extrakronan billigare som hade någon betydelse.

Men det har ju faktiskt kommit ut en ny rapport från Handels och HRF.
Lägstalöners betydelse för den svenska modellen
Experimentet har redan prövats med metoden sänkta arbetsgivaravgifter för anställda under 26 år, det visar sig att det inte på något märkbart sätt minskat ungdomsarbetslösheten.
Att nu försöka på samma sätt med frysta ingångslöner är lika fruktlöst och skadligt det.

”I rapporten undersöks också vilket resultat regeringens försöksverksamhet med sänkta
socialavgifter för unga har gett. Sänkningen har till sin konstruktion en liknande effekt som en
mycket kraftig sänkning av lägstalönerna för denna grupp. Trots att satsningen, enligt regeringens egna beräkningar, kostade 14 miljarder under 2011 går det inte att se någon ökning av antalet unga anställda inom detaljhandel och hotell och restaurang. Rapporten landar i slutsatsen att sänkta eller frysta lägstalöner inte skulle öka sysselsättningen bland unga. Däremot skulle det kunna få stora strukturella effekter och öppna upp för extrema låglönemarknader liknande dem som finns i de anglosaxiska samhällsmodellerna.”

LO-bloggen om de som inte fryser sina löner

Görans tankar och bagateller om papperslösas arbetsmarknad

Parkstugan om ett vilset och omvärderande centerparti

Högbergs tankar och Martin Moberg om hur S vill lösa den höga arbetslösheten

Röda berget om att Högern laddar upp för samarbete med SD

Facken inom industrin är starka tillsammans !

Under fredagen kom det välkomna beskedet om att Facken inom industrin samverkar i kommande avtalsrörelse trots att Teknikarbetsgivarna ensidigt sa upp industriavtalet.

Att samverka på detta sätt gör att vi står enade och starka, preis det Svenskt näringsliv inte vill. Dom hade nog mer hoppats på att förhandla med en splittrad motpart för att hålla löneökningarna nere ytterligare en avtalsperiod.

Hela industrin förhandlar samtidigt – nya förutsättningar inför avtalsrörelsen

Alla parter inom industrin har träffat överenskommelser om en ny tidsplan för förhandlingar om nya avtal 2011. Tidsplanen innebär att förhandlingar kommer att inledas under hösten med avsikt att nya avtal ska vara klara senast den 30 november 2011. Avtalen inom industrin berör ca 500 000 löntagare.

2010 års avtalsrörelse resulterade i att avtalen inom industrin fick olika löptider. Olika arbetsgivarorganisationer och arbetare respektive tjänstemän inom industrin träffade avtal med skilda utlöpningstidpunkter. På de större avtalsområdena är utlöpningstidpunkterna antingen den 30 september eller den 31 januari 2012.

Alla parter inom industrin är överens om att det bästa är att samtliga parter förhandlar om nya avtal vid en gemensam tidpunkt. Det gagnar industrin och hela den svenska lönebildningen och ger bättre förutsättningar för industrin att även framöver ”sätta märket” och att ha en lönenormerande roll på svensk arbetsmarknad. Fack och arbetsgivarorganisationer inom industrin har därför nu träffat överenskommelser som innebär att kommande avtalsförhandlingar kan ske utifrån en tidsplan med gemensamma förhandlingstidpunkter.

Tidsplanen som parterna är överens om innebär också att krav ska överlämnas till motparten senast den 30 september och att de opartiska ordförandena inträder i förhandlingarna från den 1 november 2011.

Alla parter inom industrin är också överens om att starta ett arbete som syftar till att bli överens om ett nytt/reviderat Industriavtal. Målsättningen är att det arbetet ska vara klart innan 2011 års avtalsrörelse börjar.

Facken inom industrin är: IF Metall,GS,Livs,Pappers,Sveriges Ingenjörer och Unionen.

Aftonbladets kommentar här

Camilla Wedin Industribloggarna här

Tobias Holmberg

2011

Löntagarbloggen ser tillbaka på 2010 med förundran. Ett samarbete mellan löntagarfientliga partier vann valet och styr nu Sverige i 4 år till. Arbetslösheten kallas inte längre massarbetslöshet utan betraktas av regeringen som ok.

Arbetsmarknadsministern Sven-Otto Littorin konfronterades av Aftonbladet med oegentligheter och försvann som en avlöning.

25-30% ungdomsarbetslöshet betraktades som en synvilla och statsminister Reinfelt var ödmjuk som vanligt. -"Jag är ödmjuk inför problemet" sa Reinfelt till allt som var besvärligt.

Urban Bäckström Vd på Svenskt Näringsliv utsågs av en ledarkribent på Aftonbladet till "Sveriges farligaste man" och Löntagarbloggen utsåg densamme till "Största hotet mot arbetsrätten ".

Vad händer då 2011 ?

Ett nytt direktiv från EU för att skydda anställda inom bemanningsbranchen ska anpassas i Svensk arbetsrätt och med en regering som inte är intresserad av löntagarna i Sverige får vi hålla tummarna och hoppas att möjligheten att samtidigt förstöra någon annan lag i arbetsrätten inte sker.

2011 kommer nog fortsätta i samma stil som föregående år med en vaskar-mentalitet som fått tennis-bratsen i Båstad att rodna. När dom i Båstad häller ut en flaska champagne för varje dom dricker så slänger regeringen bort hur många arbetslösa som helst i slasken för att glänsa endast med ett fett bankkonto. Men i likhet med bratsen är det fint med mycket pengar och helst ska dom vara ärvda.Men istället för att tacka den förra Socialdemokratiska regeringen svarar statsministern -Jag är ödmjuk inför problemet.

Tobias Holmberg

Henrik Bäckström är det nya hotet mot arbetsrätten !

I en debattartikel på Dagens arena försöker Henrik Bäckström, förbundsdirektör Bemanningsföretagen att påverka regeringen om Bemanningsföretagens rätt till att agera utan regler i Sverige.

EU:s Bemanningsdirektiv ska implementeras i Sverige i slutet av nästa år, utredningen pågår och ska vara klar i januari. Artikel 4 i direktivet gör det nödvändigt att införa en regel i svensk lag att det enda som kan motivera begränsning av möjligheten att hyra in är allmänintresset. Syftet är att skydda bemanningskonsulterna, och inget annat.

Det finns i dag ett stort antal hinder för att anlita bemanningsföretag i både kollektivavtal och lag. Det visar en genomgång av kollektivavtal hos Svenskt Näringslivs medlemsorganisationer. Begränsningar finns i såväl nationella som lokala avtal. Ett flertal begränsningar infördes i årets avtalsrörelse. Begränsningar i kollektivavtal berör bara de som är bundna av ett visst kollektivavtal och kan därmed inte sägas utgöra ett allmänintresse per definition.

Om man granskar vad som står i EUs artikel 4 så kan man läsa följande :

(19) Detta direktiv påverkar inte arbetsmarknadens parters självbestämmanderätt och bör inte heller påverka relationerna dem emellan, t.ex. rätten att förhandla och sluta kollektivavtal i enlighet med nationell lagstiftning och praxis med iakttagande av rådande gemenskapslagstiftning.

Och vidare:

(21) Medlemsstaterna bör föreskriva administrativa eller rättsliga förfaranden för att garantera rättigheterna för arbetstagare som hyrs ut av bemanningsföretag och bör föreskriva effektiva, avskräckande och proportionella sanktioner vid överträdelse av de skyldigheter som fastställs i detta direktiv.

Det Herr Bäckström inte ser är att detta direktiv är skapat till skydd för dom arbetstagare som är anställda i bemanningsföretag och inte ett "tuta och kör" för hans medlemsföretag.

Detta är inte första gången han tolkar EUs direktiv med en nästan religös liberal syn. tyvärr inte den sista heller.

Jag fråntar regeringen ledartröjan i att vara det största hotet mot arbetsrätten. Grattis herr Bäckström, du är värst !

Läs gärna Camillas blogg om arbetsrätt !

Tobias Holmberg

Lästips å det varmaste från Alliansfritt Sverige och andra ur humoreliten om att stoppa framtiden

En liten obetalbar kommentar till onsdagens uttalande mot Strejkrätten som Kenneth Bengtsson kläckte ur sig.
Levererad av Alliansfritt Sverige

ICA-Kenneth och ICA-Sofia på semester i Rosenbad

I dagarna har det avslöjats att Moderaternas partisekreterare Sofia Arkelsten blivit bjuden på betalt "studiebesök" av Shell och att det bevisligen påverkat den relationen i positiv riktning.



Samtidigt under gårdagen gick Svenskt Näringslivs nya ordförande Kenneth Bengtsson ut och ondgjorde sig över att strejkrätten finns.



Med tanke på att både Sofia Arkelsten (Tjänstledig) och Kenneth Bengtsson (dubbelt uppdrag) nyligen suttit eller sitter på höga positioner inom ICA och arbetsgivarorganisationen Svensk Handel samtidigt uppfattar i alla fall jag det som klart oroande och det kan uppfattas som ett allvarligt hot mot demokratin.



När man dessutom lägger till några ytterligare faktorer i ekvationen så fördjupas oron. I rapporten "Makten över debatten" visas det på att Svenskt Näringsliv lägger oerhört stora summor på kampanjer och opinionsbildning. Samtidigt är Moderaterna de enda som vägrar redovisa de bidrag de får anonymt av individer och organisationer. Att då ständigt upptäcka dessa gräddfiler och vidöppna dörrar mellan särintressen som Svenskt Näringsliv och politikernas inre rum gör att ett sånt semesterscenario som tas upp i rubriken inte alls framstår som orimligt.



ICA-Sofia må vara så duktig på lobbyism, att hon som riksdagspolitiker coachat andra lobbyister, vilket rebellabloggen berättar om. Men krishantering, en moralisk kompass och omdöme verkar inte vara varken hennes eller ICA-Kenneths starka sida. Det hade väl inte varit nån stor sak om det verkligen varit Reine o Mimmi vilse i fjällen men nu är det två mäktiga personer med stor påverkan på sveriges framtid som agerar på detta sätt.





Många andra har skrivit om både ICA-sofia Arkelsten och ICA-Kenneths attack på strejkrätten.



Netroots:

Om Arkelsten



Johan Westerholm om krishanterings how not to do.

Annika Högberg om vad gjorde egentligen Fia i Frankrike och om Bildts bjudresor,

Peter Högberg om Sofia UPA Arkelsten, HBT-sossen om att det finns inga gratisluncher, Olas tankar om den moderata Björnligan, Robert Noord om är det svårt att hitta oskyldiga moderater, Peter Johansson om spelar Reinfeldt knuff med Fia, Peter Andersson om Fia Arkelsten och Shell, Johan Ulvenlöv om junk media, Mary X Jensen om att man kan inte veta i förväg vad som anses vara fel





Media: Dagens Nyheter 1, Dagens Nyheter 2, Dagens Nyheter 3, Dagens Nyheter 4, Aftonbladet 1, Aftonbladet 2, Expressen, Svenska Dagbladet, Sveriges Television 1, Sveriges Television 2, Sveriges Television 3, Sveriges Television 4



Och om strejkrätten

Kulturbloggen 1 om de fackliga rättigheterna som är under attack, Kulturbloggen 2 om vad Svenskt Näringslivs nye ordförande vill göra, Löntagarbloggen om vad som är modernt för SN:s nye ordförande, Peo Wågström om att flytta fram positionerna

Att vara "modern" i Svenskt Näringslivs och ICA-Kenneths tappning

Kenneth Bengtsson är ny ordförande för Svenskt Näringsliv.
Kenneth vill modernisera strejkrätten och arbetsmarknaden. Det säger han i en intervju med Veckans Affärer och även publicerad i Expressen. Man skulle kunna tro att han vill sätta sin bostämpel på platsen med ett kontroversiellt uttalande. Saken är dock att det här inte är det minsta ovanliga åsikter på Svenskt Näringslivs kontor. Tvärtom.

Så här skriver de på sin hemsida.

Vi vill värna kollektivavtalen. Deras ställning hotas av obegränsade konfliktregler och den obalans som finns mellan arbetsmarknadens parter.

Det är för lätt för fackföreningar att varsla om och tillgripa stridsåtgärder. Allt fler företag ifrågasätter varför de ska sluta kollektivavtal när fredsplikten inte kan garanteras, utan stridsåtgärder kan drabba företag med gällande kollektivavtal. Även kollektivavtalens innehåll påverkas negativt av att konfliktreglerna ensidigt gynnar den fackliga parten.

Problemen kan delas in i tre kategorier:

• Oskälig konflikt på grund av oproportionerliga effekter
• Urholkning av fredsplikten
• Missbruk av konfliktvapnet

Sverige har större möjligheter till stridsåtgärder än vad som gäller i andra länder. Tröga ventiler, som till exempel förankring hos medlemmar och krav på proportionalitet, som finns i andra länder, saknas i Sverige. I flera länder är sympatistrejker förbjudna.

Vad de glömmer bort att nämna är att Sverige har långt färre antal strejkdagar än många andra länder.

Utifrån sin syn så har de ställt upp 7 förslag som de vill att regeringen måste förändra i rapporten "Den svenska modellen har kantrat"
De kommenteras i tur och ordning, av LO:S utredare Ingemar Göransson i LO-tidningen redan 2006.

Första förbudet: Inför en proportionalitetsregel, dvs. en konflikts omfattning och syfte ska stå i proportion till dess konsekvenser och dess effekter för företagen och tredje man.

Vad är det? Arbetsdomstolen ska förbjuda strejker och blockader ty de drabbar nästan alltid arbetsgivare och andra oproportionerligt.

Andra förbudet: Förbjud sympatiåtgärder, det vill säga säkerställ fredsplikten så att utomstående arbetsgivare inte tvingas in i andras konflikter.”

Vad är det? Det finns en risk att Arbetsdomstolen enligt första förbudet inte anser att alla sympatiåtgärder är oproportionerliga.
Lagen ska därför helt förbjuda sympatiåtgärder ty de drabbar alltid alla arbetsgivare för hårt.

Tredje förbudet: ”Inför möjlighet till tvångsskiljedom via lag för att tvinga parterna till ansvarsfulla avtal.”

Vad är det? Det finns en viss risk att Arbetsdomstolen enligt första och andra förbudet inte förbjuder alla stridsåtgärder. Skiljemän ska därför kunna tvinga fackföreningarna att acceptera ett avtalsförslag om förhandlingarna kan leda till avtal som inte är arbetsgivarna accepterar.

Fjärde förbudet: ”Ge medlare ökade befogenheter att skjuta upp eller ställa in varslade stridsåtgärder.”

Vad är det? Det finns en liten risk att Arbetsdomstolen enligt första och andra samt skiljemän enligt tredje förbudet inte stoppar alla stridsåtgärder. Även medlare måste därför ha den befogenheten generellt och utan särskild motivering.

Femte förbudet: ”Förbjud samhällsfarliga konflikter.”

Vad är det? Det finns en minimal risk att Arbetsdomstolen enligt första och andra, skiljemän enligt tredje samt medlare enligt fjärde förbudet inte stoppar alla stridsåtgärder. Lagen ska därför helt förbjuda stridsåtgärder som kan vara samhällsfarliga. Som samhällsfarliga ska räknas alla stridsåtgärder som drabbar samhället och samhället består bland andra av arbetsgivare.

Sjätte förbudet: ”Förbjud organisation som saknar kollektivavtal att vidta stridsåtgärder inom områden där det finns gällande kollektivavtal.”

Vad är det? Lagen ska helt förbjuda stridsåtgärder som syftar till att en grupp anställda kräver rätt till ett kollektivavtal som säkerställer deras löne- och arbetsvillkor om arbetsgivaren träffat avtal med andra anställda inom området.

Sjunde förbudet: ”Inför förbud för fackliga organisationer att vidta stridsåtgärder mot företag där organisationen saknar medlemmar.”

Vad är det? Om de anställda på grund av övertalning och utpressning inte organiserar sig ska arbetsgivaren slippa stridsåtgärder som tvingar honom att teckna kollektivavtal som alla andra inom branschen.

Med ett rimligt arbetsmarknadssystem etableras och utvecklas fler företag i Sverige. Bättre förutsättningar för företagandet i Sverige skapar fler jobb och fler arbetsgivare.

Man kan spekulera i vad Svenskt Näringsliv tycker är ett rimligt arbetsmarknadssystem. Min gissning är den här "moderna" skrivningen från 1905 stämmer rätt bra överens”…arbetsgivaren har rätt att fritt antaga och afskeda arbetare, att leda och fördela arbetet…” Det är detta som brukar kallas för arbetsledningsrätten, att den som äger produktionsmedlen bestämmer om allt.


ICA-Kenneth Bengtssson

Bor: I villa söder om Stockholm och i lägenhet i södra Frankrike.

Lön: 6,7 Mkr i grundlön från Ica plus bonus, 1 Mkr årligen från Svenskt Näringsliv.

Ledarstil: Är inte rädd för att göra sig av med människor och omger sig gärna med en mix av ja- och nej-sägare – och någon enstaka rebell.

Att ta med såna här personliga detaljer är kanske inte helt seriöst... men det är rätt så oseriöst och löjligt att vilja skrota strejkrätten och dra tillbaka arbetsmarknadens villkor till tiden innan det fanns bilar också.

Många fler har skrivit om detta:

Martin Moberg, Peter Högberg, Johan Westerholm,. Alliansfritt,
Peo Wågström.

och Netroots har också skrivit om Sofia Arkelstens speciella relation med Shell

Dagens mest korkade rubrik? Vinnare - Svenskt Näringsliv!

Jag har äntligen fått nöjet att använda min tagg dumheter, se nedan.

Rubriken står Svenskt Näringsliv för och lyder:

"Första ronden till Bemanningsföretagare"
Varför så dum?
Jo, även om det är Landstinget som är motparten i förvaltningsrätten så handlar målet om att

Bemanningsföretag kämpar om vem som ska få leverera personal till sjukvården i Stockholm. Vinnaren i upphandlingen hamnar högst upp på landstingets prioriteringslista. Listan domineras av tre stora bemanningskoncerner som försvårar för andra företag att komma ifråga för uppdrag...Det har fått sex av dem att reagera.

– Det är oacceptabelt att landstinget säger ja till att företag systematiskt lägger skambud, en krona per timme, för en läkares eller sjuksköterskas jour- eller beredskapsarbete. Det kan de aldrig leverera. Tyvärr tittar landstinget mer på prislappen än på kvalitén, säger hon.

Tvisten har fått de sex företagarna att klaga till Förvaltningsrätten. Domen kom i förra veckan och är glasklar. De låga anbuden från de tre bemanningskoncernerna är en medveten strategi för att få lägsta pris i upphandlingen. Det missgynnar de företag som angett marknadsmässiga, mer rimliga timpriser. Därför ska de låga buden klassas som prisdumpning och landstinget göra om upphandlingen, hävdar rätten.

Det är alltså 6 små bemanningsföretag som tycker de behandlats orättvist av 3 stora bemanningskoncerner...

Själva innehållet är dock upplyftande. Skulle de 6 små vinna så kan det bli så att de 3 stora inte kan dumpa priserna utan att det sätts en skälig nivå och att kvalitet var en faktor och inte bara lägsta möjliga pris, vilket nu ofta är verkligheten.


Än bättre skulle ju vara att det offentliga (myndigheter, kommuner och dylikt)
när de ställs under LOU, lagen om offentlig upphandling fick kräva att leverantörsföretagen hade kollektivavtal, eller att man åtminstone fick ställa kollektivavtalsliknande krav. Men där är rättsläget oklart just nu. Det tror jag dock inte att Svenskt Näringsliv eller Företagarna skulle hålla med mig om...
Sådana krav skulle ju inte bara hjälpa till att fokusera på kvalitet utan även, hör o häpna, schyssta arbetsvillkor och löner.


Andra i Netroots:
Peter Andersson skriver om legitimation för Sverigedemokrater;
Johan Westerholm skrev igår om Rättvis social demokrati;
Alliansfritt Sverige skriver om att Blog Action Day och hänvisar samtidigt till att regeringen inte anser mat och vatten vara en mänsklig rättighet och om
Högoddsaren att rika har tjänat på alliansens politik
Röda Berget skriver om kristendomens blodiga förtjänster
och Dagens Arena skriver om den något diffusa hållningen i det facklig-politiska samarbetet under valet