Sist in - först ut. På inget annat sätt fungerar LAS, det är en mycket rigid och stel lag som måste bort, som måste luckras upp. Annars kvarstår arbetslösheten och inte minst ungdomsarbetslösheten!
Det är argumenten man allt som oftast hör. Tidigare hördes dessa högljutt även av Moderaterna
Dock noteras att lagen om anställningsskydd (LAS) genom principen ”sist-in-förstut”
riskerar att minska rörligheten på arbetsmarknaden[...]
Detta ekonomiska tänkande har klargjorts av moderaterna i
en motion till riksdagen 2004.12
Alliansfritt Sverige skildrar hur Näringsminister Lööf blir sågad av en rad experter vad gäller LAS.
I ett eget inlägg som hon skrev i September 2010 räknar hon omedvetet också upp ett flertal punkter ur en citerad rapport som effektivt går emot hennes egen hållning.
Samma visa hörs från Svenskt Näringsliv i den spännande rapporten "§22 - Så drabbar LAS svenska företag".
Det gäller inte minst turordningsreglerna, som inte ger företagen rätt förutsättningar att genomföra neddragningar utifrån vad som är bäst för verksamheten.
Konsekvensen blir att allt för många företagare får göra kompromisser
som försämrar konkurrenskraften vid neddragningar.
Men ska vi ta två praktiska exempel också.
I dagarna har det pågått uppsägningsförhandlingar både på SvD och på Aftonbladet. Enligt Annie Lööf hennes likar betyder det att dessa företag är tvingade enligt LAS "Sist in - först ut" paragraf att utan undantag skicka ut de nyast anställda och behålla trotjänarna. Enbart för att de har haft turen att vara anställda länge.
Fakta talar dock emot det här "skräckscenariot av LAS § 22.
Journalisten om SvD:
Det blir inga uppsägningar på Svenska Dagbladet. Tillräckligt många medarbetare har sökt avgångsvederlag för att ingen ska behöva sägas upp.
- Vi vet inte det exakta antalet än, men det är tillräckligt många för att det ska gå i hamn, säger SvDs klubbordförande Thomas Berglund.
- Det är naturligtvis skönt om folk kan gå och vara relativt nöjda med det.
Men Aftonbladet då, där går det väl i alla fall värre till... TVÅNGSUPPSÄGNINGAR
Nej då. Journalisten igen.
I kombination med att ett antal obesatta vakanser inte återbesätts och besparingar görs på bland annat tryckerikostnader betyder det att att inga tillsvidareanställda medarbetare på Aftonbladet behöver sägas upp på grund av arbetsbrist enligt LAS.
Om Näringsminister Lööf och hennes gamla CUF-kompisar är naivt omedvetna om hur det egentligen fungerar, det förtäljer inte historien. Men Svenskt Näringsliv är naturligtvis medvetna om vad som händer i företagens förhandlingsrum. Att LAS - lagen om anställningsskydd för det första är så mycket mer än sist in först ut och att den paragrafen är en (historiskt erfarenhetsmässig) garant för den anställde att faktiskt ha ett anställningsskydd värt namnet, även när man börjar bli lite äldre. Att det är ett livsviktigt förhandlingsverktyg för att få ut ett hyfsat avgångsvederlag eller omställningsersättning vid ett företags arbetsbrist. För tro inte att företag i allmänhet skulle erbjuda något sådan om de inte var tvungna till det.
Men att LAS i många fall inte fungerar, det är rätt. LAS är fullt av hål som måste regleras. En av dessa är missbruket av staplade visstidsanställningar, bemanningsföretag och liknande anställningsformer som har gjort att daglöneri har återinträtt på arbetsmarknaden.
Kurt Junesjö säger det dock bäst - om än med något svårläst design.
Då är vi åter tillbaka till arbetsrättens syfte. Anställningsskyddslagen är en social skyddslagstiftning som bl.a. ska skydda äldre arbetstagare även om dessa inte är den arbetstagargrupp arbetsgivaren helst vill sysselsätta.
[...]
Den grundläggande tanken bakom anställningsskyddslagen är att även arbetstagaren ska ha ett visst mått av rättssäkerhet när det gäller den för arbetstagaren viktiga frågan om han eller hon ska få behålla arbetet eller inte.
