28 november 2011

Slutbud i avtalsrörelsens första rond


Idag lägger de opartiska ordförandena (OPO) sitt slutbud till parterna inom Industriavtalet. Det ska bli spännande att se om något har förändrats sen det bud som las för några dagar sedan av medlarna och enhälligt avslogs av både arbetsgivarna och Facken inom industrin. Uppdatering! OPO skjuter fram sin hemställan en dag till och kommer med den i morgon tisdag. Man kan tänka sig hur det stöts och blöts bakom de dörrarna.

En vecka har gått sedan både fack och arbetsgivare förkastade de opartiska ordförandenas (opos) förslag på ett avtal på 22 månader med löneökningar på 3,9 procent. Facken vill bara ha ett ettårigt avtal och anser att nivån i förslaget är alldeles för låg. De står fast vid sitt krav på 3,7 procent på 12 månader.

Arbetsgivarna är lika eniga om att budet var för högt. Både Teknikföretagen och Livsmedelsindustrierna vill i stället fortsätta med nivån i det nuvarande avtalet, 3,2 procent på 22 månader.

Något som är väldigt talande är dock arbetsgivarnas inkonsekvens i sin argumentering som Stefan Löfven fångar bra.
– När vi förhandlade förra gången 2010 sa de till oss: Titta bakåt, vi har precis lämnat krisen, det finns egentligen inget utrymme för löneökningar.

– När vi förhandlar nu säger de att vi ska titta framåt, och att det inte finns något utrymme för det kan komma en enorm kris framöver.

Tidigare har Finland och Österrike äventyrat sin egen arbetsmarknad och nu har ett nytt "ansvarslöst" avtal har slutits ute i Europa. Denna gång är det 75000 tyska metallarbetare.
Den första 1 december i år får 75 000 tyska stålarbetare i Nordrhein-Westfalen sina löner höjda med 3,8 procent.[...]
Förutom löneökningarna fick facket också igenom sina krav på att unga som varit lärlingar i ett företag ska garanteras fast jobb.
[...]
Facket hade också krävt bättre villkor för äldre. Uppgörelsen innebär att det nuvarande avtalet om deltidspension förlängs. En partsgemensam arbetsgrupp ska också arbeta vidare med en ny modell för de äldres utträde ur arbetslivet.

– Vi har nått vårt mål. Alla anställda får rejält mer pengar. Ett plus för våra medlemmar och finansierbart för företagen, säger han på IG Metalls hemsida.


Åter till Sverige och de ansvarsfulla arbetsgivarna...
För när det gäller direktörernas egna ersättningar och bonusar så gäller helt plötsligt andra regler. De rusar iväg nu igen. Ingen kris och ansvarsfullhet synes där inte vilket jämlikhetsanden visar.
Bäst, eller kanske värst i klassen är Dometics VD.
Med en inkomst på 33,8 miljoner kronor toppar Dometics vd, Fredrik Möller, inkomstlistan för direktörer. Han tjänar 116 gånger mer än metallarna på företagets fabrik i Tidaholm. Och troligen är hans inkomst högre än den sammanlagda lönen för fabrikens 93 anställda.

Det visar ju bara vad arbetsgivarpartens ord om ansvarsfullhet egentligen är värt.