HRF och Visita sluter avtal

Efter en lång och ansträngd förhandlingskamp mellan Hotell- och Restaurangfacket och arbetsgivarnas organisation Visita (tidigare SHR) har man nu tecknat ett avtal. Detta efter att medlare blandats in och en strejk varit bara timmar från ett faktum. Det nya avtalet tecknades söndagen 10 juni och löper på 12 månader med slutdatum 31 maj 2013.

Vi kan konstatera att avtalet innebär en löneökning på 620 kronor per anställd och månad. Detta motsvarar 3,04%. Därtill är skrivningarna kring potten värda 0,7%.

Minimilönerna höjs med 90% av detta belopp (558 kr).

Fördelningen av löneökningen är 45% i generella påslag och 55% i pott. Pottfördelningen kommer att ha sysselsättningsgraden som grund.

Ungdomslöner höjs med 50% i förhållande till övriga löner.

Semesterlönegarantin räknas upp med 60% av löneökningen

Kostnaden för kost sänks till 40 kronor tillsammans med en skrivning att ta upp diskussioner med skatteverket om en sänkning av schablonbeloppet för arbetsplatser med ensidig kost.

Till detta ska nämnas att parterna kom överens att inte införa yrkesintroduktions-anställningar. Detta hade inneburit 75 % av ungdomslönen upp till 25 års ålder. Det är viktigt för en bransch med 47% anställda under 26 år.

Avtal klart för Unionen men Almega-Koskinens sura uppstötningar finns i minnet

Enligt Unionens pressmeddelande nu på söndagskvällen är avtal nu klart med Almega tjänsteföretagen. Inga konstigheter när parterna väl sätter sig vid förhandlingsborden. Även Almega meddelar samma sak. Men de kan fortfarande inte låta bli att formulera sig som dåliga förlorare. Ett språk som ansvarsfulla parter borde kunna hålla sig ifrån när avtalet nu är överenskommet.

Förbundsdirektör Stefan Koskinen:

– Hade Unionen varit beredda att förhandla om dessa förändringar innan de varslade om strejk hade vi kunnat träffa avtal redan då. Nu valde Unionen istället att helt i onödan strejka istället för att förhandla, säger Stefan Koskinen förbundsdirektör på Almega Tjänsteföretagen.

Det är dock inte förvånande för språkbruket från sagde Koskinen har gått över alla gränser både vad gäller desinformation, hot och allmänt vulgärt ohyfs under den här avtalsrörelsen. Röda berget förtydligar:

... Som extra sur grädde på moset använder han invektiv som ”utpressning” och ”gisslan” som en beskrivning av en normal konfliktstrategi. Koskinen framställer vad som är en mänsklig rättighet som något kriminellt. Hans företrädare sade samma sak om den lika och allmänna rösträtten.

Även Johan Westerholm på Mitt-i-steget belyser detta vidare i ett mycket informativt inlägg, här ett utdrag ur en lång lista av tvivelaktiga uttalanden:

Koskinen påstår: - Att Unionens medlemmar försöker skada sin arbetsgivare. 

Fakta: - En strejk under en avtalsrörelse är alltid en konflikt mellan centrala parter, det Koskinen försöker göra är att skuldbelägga enskilda medlemmar för något som Almega är orsaken till. Både Unionens medlemmar och Almegas medlemmar är försäkrade genom sina konfliktfonder, parternas medlemmar drabbas alltså inte. Koskinens val, att syssla med den här typen av argumentation, kan jag inte tolka på annat sätt än att hans position är lika svag internt som hans argumentation i dialogen med Unionen via sin blogg.

Så vad var det då för hemska och oansvariga krav som ställdes av Unionen?

De två nya avtalen innebär en löneökning på 2,6 procent under avtalsperioden och en garanterad löneökning för varje individ på 300 kronor i månaden. De innehåller också en överenskommelse om att de 0,2 procent som avsattes för kompetensutveckling i 2010 års avtalsrörelse disponeras lokalt. Om lokal överenskommelse inte träffas läggs de 0,2 procenten till löneökningsutrymmet på 2,6 procent.

Det var vad Förbundsdirektör ansåg var illa nog för att bland annat skuldbelägga enskilda medlemmar för. Står verkligen de tjänsteföretagen som är medlemmar i Almega bakom de orden och den behandlingen av medarbetare?

Arbetsgivarna springer till mamma medlingsinstitutet - HRF:s tur att drabbas

Arbetsgivarna har gett upp. De har fegat ur. De tycker inte att det är bra med den svenska modellen med starka och jämbördiga arbetsmarknadsparter längre.

Jag vet inte för vilken gång i ordningen i den här avtalsrörelsen som arbetsgivarparten inte ens sätter sig vid förhandlingsbordet. Eller jo, det är att fara med osanning, men de hinner knappt sätta sig förrän de ropar på mamma medlingsinstutet. Utan att ens försöka förhandla. Det är svårt att inte tolka det på något annat sätt än att det är en samordnad strategi för att obstruera den svenska modellens funktionssätt.

Den 12 april 2012 överlämnade vi våra avtalskrav till arbetsgivarorganisationen Visita (tidigare SHR). Förhandlingarna har efter det eg aldrigkommit igång. Efter 20 minuter föreslog Visita att man skulle ta in frivillig medling.

Den här gången är det Hotell- och Restaurangfackets tur att möta den här ömkliga metoden.
Det är nästan så att man vill peka och skratta. Men det är viktiga saker som avhandlas. Det är människors arbetsvillkor och arbetsmiljö vi pratar om.  Det är människors försörjning vi pratar om. Till syvende og sidst är det människors livsvillkor vi pratar om.

-Vi lägger ett varsel bland annat för att nå framgångi våra krav för tryggare anställningar, säger Ella Niia, förbundsordförande för Hotell- och restaurangfacket. År efter år bevittnar vi hur de anställda utsätts för alltmer stress och otrygghet på jobbet. Arbetsorganisationen är ofta bantad till ett minimum och de anställda betalar priset för detta i form av värk och stressrelaterade sjukdomar.
-Vi kan inte heller acceptera att kvinnodominerade branscher får lägre lönepåslag och därmed fortsätter att halka efter.

Men återigen är fackföreningsrörelsen samlad. Man har fått nog av dessa barnsliga metoder från näringslivet.

Handels sympativarslar; varslet slår mot företag som leverar livsmedel till hotell och restauranger.

Livs sympativarslar; stoppar leverans av öl

Fastighets sympativarslar; varslet slår mot företag som leverar livsmedel till hotell och restauranger.

Elektrikerna sympativarslar; slår mot byggen av hotell och restauranger

Transport sympativarslar; blockad mot all hantering av sopor och avfall


HRF:s avtalskrav i sin helhet

Dessa arbetsplatser omfattas av strejkvarslet

Det kommer med all säkerhet gnällas om brist på proportionalitet. Men det som är oproportionellt är att inte ens sätta sig ner och förhandla som vuxna människor. Strejkvapnet har alltid handlat om att få motparten till förhandlingsbordet. Det är fortfarande en FN-stadgad rättighet i Sverige. Inte överallt men än så länge i Sverige.

I dag avgörs striden mellan fackföreningsrörelsen och Guvernör Walker i Wisconsin

I dag den 5 juni avgörs det om Wisconsins Guvernör Walker får sitta kvar eller om han blir avsatt. Vad som har hänt är att han under förra året drog in rätten att förhandla om kollektivavtal för de offentligt anställda. Samtidigt passade man också på att försämra en rad olika villkor för dessa. Bland annat frysa deras löner och höja pensionsåldern. Det skapade en motreaktion som sällan skådats. Först och främst krävdes 1 miljon underskrifter för att sätta igång processen att väcka en omröstning gällande avsättning. En så kallad "recall". Det lyckades och i morgon är alltså den rafflande omröstningen. Bara i helgen som gick har de protestkampanjen samlat 10 000 volontärer som knackat på 900 000 dörrar och ringt drygt 800 000 telefonsamtal i sin mobilisering.

“From day one there’s been a strong, strong commitment to fund and prioritize the field campaign,” she said. “We’ve always recognized that it will come down to turnout and our ability to connect to voters at the door.” Over the weekend, Barrett’s camp had dispatched more than 10,000 volunteers, knocking on about 948,000 doors and making nearly 890,000 phone calls. Spokesman Phillip Walzak said that those numbers were expected to “more than double” by 8 p.m. Tuesday.

Tidigare inlägg i ämnet går att läsa här. Även P1 morgon har sänt ett längre reportage från Wisconsin nu på morgonen.

HRF strandar förhandlingarna

HRF möter samma ljumna mottagande av arbetsgivarorganisationen under avtalsförhandlingarna som Handels gjorde. Av sju inbokade möten har Visita och HRF enbart träffats vid två tillfällen och totalt 2 timmar och 31 minuter. Dessa möten upplevs som fruktlösa eftersom Visita inte är intresserade av att diskutera de allmänna villkoren i avtalet.

Visita menar att man förhandlat genom att föreslå frivillig medling. Att föreslå frivillig medling innebär att Medlingsinstitutet utser en förhandlingsledare eller medlare i förhandlingarna. Detta kan rimligtvis inte anses vara en konstruktiv förhandling mellan parterna. Till detta ska läggas att Visita inte lagt ett motbud på något annat än HRF:s lönekrav.

- Det är ytterst nonchalant mot oss som motpart men framförallt mot alla anställda i branschen att inte ta det tillfälle som en avtalsrörelse ger för att diskutera hur vi avtalsvägen kan utveckla villkoren i branschen, säger Ella Niia, förbundsordförande i HRF.

Visita menar att HRF:s utgångspunkt härstammar ur en orealistisk omvärldsbild och att detta är en ansvarslös hållning.

Det senaste avtalet som slöts 2010 innebar en negativ löneutveckling på 0,7% för de anställda medan enbart de hundra största företagen år 2010 gjorde en samlad vinst på över 2,3 miljarder kronor och omsatte över 39 miljarder. Till detta kan läggas att antalet arbetstillfällen i branschen ökat kraftigt tack vare den halverade restaurangmomsen och officiella siffror har visat hur restaurangernas försäljning ökat. I en egen rapport visade HRF nyligen att hotell- och restaurangbranschen går bra även i lågkonjunkturer, i motsats till många andra mer konjunkturkänsliga branscher.

HRF kräver 960 kronor mer per månad och heltidsanställd på ett 12-månadersavtal – eller 880 kronor per månad på ett 11-månadersavtal. För anställda i hotell- och restaurangbranschen är det viktigt att löneökningen blir i kronor och ören och inte i procent eftersom procentsatser på redan låga löner ger väldigt små löneökningar.

Nu väntar varsel. 

Ingen strejk - Nytt avtal

Det blev ingen strejk för parterna har kommit överens. Både Handels och Svensk Handel verkar nöjda över att det inte blev en strejk och många handlare pustar ut. Vi vill också säga att det var en stor framgång för LO-samordningen. Sammanlagt 8 förbund varslade om sympatiåtgärder. Mäktigt!

Så vad ger avtalet då? Det blir Löneökningar på 710 kr för heltid i Butiksavtalet och 665 kr i lageravtalet. Spontant så har man lyckats i lönefrågan och att få upp lägstalönerna. Vilket innebär en framgång för jämställdhetspottens syfte. Enkelt förklarat så var jämställdhetspotten 140kr om man har 100% kvinnor i branchen
Handels butiker har 70% kvinnor vilket då innebär att man tilldelas 70 % = 100kr
Lager har 30% vilket motsvarande innebär ca 40kr i påslag.

Några korta kommentarer om det nya avtalet:
-De stora nyheterna i avtalet är att man får fast anställning inom ett år mot tidigare två år när man varit visstidsanställd. (En del arbetsgivare har dessutom staplat visstidsanställningar och vikariat på varandra vilket har inneburit osäkra anställningar i upp till 4 år.

-Heltidsfrågan verkar man ha gett upp igen, men förvisso så har man skrivit in i avtalet att man har en "gemensam ambition" att öka andelen heltidsanställningar inom branschen. Turordningsregler ska gälla för deltidsanställda som vill ha fler timmar.

-Inom lager har den stora frågan varit vilka begränsningar det kommer att bli i bemanningsfrågan. Så här skriver Handels:

"Ny paragraf i avtalet som bringar ordning och reda vid anlitande av bemanningsföretag och att enbart bemanningsföretag med kollektivavtal får användas."

Av denna text kan man tyda det som att man har lagt sig platt och inte kommit en millimeter längre i begränsningen av antal inhyrda vilket är en stor besvikelse.
Kravet på kollektivavtal är dock positivt och kan stödja till exempel Kommunal i den frågan i deras kommande avtalsförhandlingar.

Avtalen i korthet:

Detaljhandelsavtalet 1 april 2012 – 31 mars 2013

• Löneökningar med 710 kronor/månad och heltidsanställd varav 390 kronor fördelas generellt och 320 kronor lokalt (motsvarar 4,28 kronor/timme varav 2,35 kronor generellt och 1,93 lokalt).
• Lägstalönerna höjs med 568 kronor/månad (3,42 kronor/timme).
• För dig som är heltidsanställd med minst 3 månaders sammanhängande anställningstid blir semesterlönen per betald semesterdag minst 1 075 kronor vid fyllda 18 år och 1 272 kronor med tre års branschvana.
• En gemensam ambition är att öka andelen heltidsanställningar inom branschen.
• Turordningsregler, i enlighet med LAS, ska gälla för deltidsanställda som vill ha fler timmar.
• Begränsning av visstidsanställningar och förbättrad anställningstrygghet genom att kvalifikationstiden vid övergång från visstidsanställning till tillsvidareanställning begränsas till högst 1 år.
• Tiden för provanställning förlängs med 2 månader från 6 till 8 månader.
• Regler för yrkespraktik där skola och arbetsliv länkas samman och endast företag med kollektivavtal tar emot praktikanter.

Partihandelsavtalet 1 april 2012 – 31 mars 2013

• Löneökningar med 665 kronor/månad och heltidsanställd varav 366 kronor fördelas generellt och299 kronor lokalt (motsvarar 3,82 kronor/timme varav 2,10 kronor/timme generellt och 1,72 lokalt).
• Lägstalönerna höjs med 532 kronor/månad (3,06 kronor/timme).
• För dig med minst 3 månaders sammanhängande anställningstid blir semesterlönen per betaldsemesterdag minst 1 085 kronor vid fyllda 18 år och 1 280 kronor vid fyllda 21 år.
• Ny paragraf i avtalet som bringar ordning och reda vid anlitande av bemanningsföretag och att enbart bemanningsföretag med kollektivavtal får användas.

REKOMMENDERAS:
Röda berget - Framgång för Handels

Vad händer egentligen i EU?

För några minuter sedan läste jag både Marita Ulvskogs och Jens Nilssons FB-status som flaggar för att EU-kommissionen har farit fram.

Marita Ulvskog

Barrosos löfte var att EU skulle säkra de fackliga rättigheterna. Idag kom förslaget: Ett angrepp på kollektivavtalsmodellen. Oacceptabelt.

Jens Nilsson

EU-kommissionens angrepp på kollektivavtalsmodellen är oaceptabelt och nu krävs politiskt arbete för att tvinga fram förändring av förslaget

Vad det gäller vet jag faktiskt inte. Men nog verkar det allvarligt.
Möjligen handlar det om den artikeln som Europaportalen nyligen publicerat.

Det första förslaget är en förordning kallad Monti II som är tänkt att säkerställa strejkrätten i EU. Andor menar att den ska minska osäkerheterna som följde på Viking Line- och Lavaldomarna där kritiker tolkat domarna som att den ekonomiska friheten går före strejkrätten.

– Monti II skickar en tydlig signal som bekräftar att friheten att erbjuda tjänster inte har företräde före sociala rättigheter eller tvärt om, sade László Andor som tror att Viking Line- och Lavaldomarna kan ha utfallit annorlunda om kommissionens nya förslag hade funnits då.

Det tror dock inte Claes-Mikael Jonsson, jurist på LO.

– Förslaget är ett direkt ingrepp och begränsning av de grundläggande fackliga rättigheterna, säger Claes-Mikael Jonsson och menar att kommissionens förslag skapar en osäkerhet kring vilka stridsåtgärder som är lovliga.

Lars Gellner, arbetsrättsjurist på arbetsgivarorganisationen Svenskt Näringsliv, håller inte heller med kommissionären, men av en annan anledning.

– Monti II förändrar inte i sak EU-domstolens ställningstagande i Lavalmålet. Från det framgår det att strejkrätten är en del av Europarätten, men att det varken ligger över eller under de ekonomiska friheterna. Utifrån det kan man tycka att förordningen är rätt onödig, säger Lars Gellner och menar att strejkrätten inte förändras om det nya förslaget blir verklighet.

Men som sagt, jag vet inte för ingen av de har förtydligat sina skrivningar än så länge.

Malmö Redhawks fintade sin egen spelare

Ishockeyklubben Malmö Redhawks har låtit bli att betala tre månaders premier, á 125 000 kronor, till landslagsspelaren Carl Söderbergs pensionsförsäkring. Ishockeylaget Malmö Redhawks hamnade 2009 på onåd och inledde då en företagsrekonstruktion.

Klubben och den utlånade NHL-spelaren Carl Söderberg gjorde då en överenskommelse om att han skulle avstå lön under ett antal månader men att andra villkor skulle förbli orörda. De tre månadspremierna som skulle trygga Söderbergs pension var värda 125 000 kr per månad men de betalades aldrig in. Söderberg vände sig då till Unionen och fallet har nu gått upp till Arbetsdomstolen.

  Tidningen Kollega förklarar:

Men pensionspremierna för oktober, november och december det året kom aldrig att betalas in, trots att Carl Söderberg flera gånger tagit upp frågan med sin förre arbetsgivare. Malmö Redhawks, som numera är ett bolag, anser att Söderberg har avsagt sig rätten till de tre obetalade pensionspremierna i och med att han accepterade det andra förslaget.  

- När han fortfarande spelade för Malmö ville han inte driva kravet till sin spets, men nu när han gått till ett annat lag (Linköping HC) , stämmer vi bolaget i Arbetsdomstolen eftersom de lokala och centrala förhandlingarna inte gett resultat, säger Magnus Bäckström.

sjävklart är 125 000 kr i månaden astronomiska summor för de flesta men att vara löntagare betyder att man står under en annan persons eller organisations inflytande och makt inte hur mycket man tjänar. Rätt ska vara rätt.

 Läs också: Lag & Avtal TCO-tidningen P4 Malmöhus

"Regeringens svar om Laval duger inte"

ILO har sedan två år tillbaka velat granska om Sverige bryter mot konvention 87 (fackets rätt att organisera sig) och 98 (fackets rätt att förhandla fram avtal. Därför har man bett regeringen ta fram en redogörelse om vilka konsekvenser Lavaldomen får i Sverige.

ILO är mycket kritiska till de otillräckliga svar regeringen gett och tolkar det som ren fördröjningstaktik. För två år sedan var regeringens svar så sent så att ILO:s expertkommitté inte kunde göra en bedömning. Nu är det dags igen.

Denna gång kom regeringen med ett tiosidigt svar. Enligt ILO var det dock otillräckligt. 
”Det saknas tillräcklig information” för att kunna göra en bedömning uppger FN-organet och skjuter därför upp granskningen igen. 

– Vi är minst sagt upprörda. Det är bedrövligt hur Sveriges regering ser på sina internationella åtagande och lämnar undermåliga svar. 

Det verkar vara en sorts filibustertaktik, där regeringen vill fördröja expertkommitténs granskning, säger Keth Tapper, LO:s internationella enhet. ILO kräver nu att Sverige senast den 1 september i år kommer in med ett fylligt svar.

Bakgrund: I början av sommaren 2004 inledde det svenskt registrerade byggföretaget L & P Baltic Bygg ombyggnad av Söderfjärdsskolan i Vaxholm.

Det svenska bolaget anlitade en underentreprenör för byggnationen, Laval Partneri Ltd, ett lettiskt bolag registrerat i Lettland. Detta företag saknade kollektivavtal och med detta som grund, inledde Byggnads förhandlingar med företaget den 15 september.

[...] De fackliga åtgärderna bestod i en blockad. Det innebär att den fackliga organisationen uppmanar sina medlemmar att inte utföra arbete på Lavals arbetsplatser.

[...] Rätten att vidta stridsåtgärder finns fastlagt i 17§ Regeringsformen, och reglerna om fredsplikt finns i 41§ - 42§ Medbestämmandelagen. Grundprincipen i svensk lagstiftning är att det är det först tecknade kollektivavtalet som ska gälla, men principen gäller bara om det först tecknade avtalet omfattas av MBL.

– Först beslutar AD att konflikten mellan Byggnads och Laval är lovlig och inte behöver avbrytas. Fem år senare beslutar samma domstol att man nu ska betala ett omfattande allmänt skadestånd. Dagens dom strider mot sunt förnuft. 

Det är obegripligt att facket ska betala skadestånd när man följt gällande svensk rätt och beslut i AD, säger Hans Tilly. [...] – Dagligen stöter vi på företag som tummar på arbetsmiljön och som i kollektivavtalet uppger en lönesumma och betalar ut en annan lön till byggnadsarbetarna. 

Det pågår en villkors- och lönedumpning på dagens arbetsmarknad. Risken är att företag som sköter sig blir utkonkurrerade av företag som sparar in på arbetsmiljön och betalar ut lägre löner.

Mer om detta:
Arbetsdomstolens dom i Lavalmålet
Affärsvärlden - Lavaldomen illustrerar fackets försvagning
Almega - Lagändringar till följd av Lavaldomen

EU-domstol: ingen rättighet för fackföreningar att förhandla

EU´s personaldomstol slog i en dom i höstas fast att arbetsköpare inte har någon skyldighet att förhandla med anställdas fackföreningar. Domen gällde ett fall där en tidigare anställd vid ECB stämde banken för att man ensidigt fastställt den anställdes pension. ECB´s stadga slår fast att banken ensamt bestämmer över pensioner och andra anställningsvillkor och den f.d. anställde erkänner att ECB inte har någon skyldighet att teckna kollektivavtal. Trots detta anser han att banken borde ha tillhandahållit förhandlingar angående pensionen, till stöd för detta anger han EU-stadgan och Europakonventionen som garanterar föreningsfrihet och därmed rätten att bilda fackföreningar. Domstolen erkänner detta men slår fast att arbetsgivare har:

"ingen skyldighet att inrätta en procedur för kollektiva eller att tillerkänna fackföreningar en rätt till medbestämmande vid utformningen av arbetstagarnas anställningsvillkor

Även om personaldomstolen enbart dömer i konflikter mellan EU-institutioner och EU-anställda så är det ett oroväckande tecken att man så tydligt tar arbetsköparens sida mot arbetarrörelsen.

Företag köptes upp och blev av med kollektivavtalet på kuppen

Ingenjören: Mydata blev uppköpta av Micronic. Det visade sig att det nya företaget inte hade för avsikt att förlänga avtalet trots majoriteten av personalens önskan.

Av de medlemmar på Mydata som röstade, från Unionen och Sveriges Ingenjörer, ville hela 94,1 procent att förbundet skulle arbeta vidare för att få till ett kollektivavtal. På företaget som helhet svarade 72 procent av dem som röstade ”ja” på frågan. Problemet var bara att alldeles för många avstod från att rösta.
[...]
I dagarna gav Sveriges Ingenjörer beskedet att man inte går vidare i arbetet med att försöka få till ett kollektivavtal på Micronic Mydata.

I ett vanligt demokratiskt val så får man stå sitt kast som soffliggare, här räknas en sådan "blank" röst som ett nej?

Tillbaka till huvudfrågan.

Det finns flera anledningar till att man inte valde att teckna kollektivavtal, berättar HR-chefen Håkan Färdig. Bland annat menar man att pensionssystemet som finns i kollektivavtalet är sämre än det som man erbjuder personalen i dag.

Men som alla vet så är kollektivavtalet bara en garanterad bottenplatta för de anställda.

– Finns inget kollektivavtal så måste företaget egentligen inte betala någon tjänstepension. De måste inte ge någon övertidsersättning, ingen reseersättning, ingen föräldralön, och så vidare. [...]
Det är bara om det finns kollektivavtal som man egentligen har något att sätta emot från de anställdas håll, säger hon.

Men det som slår hårdast är en annan konsekvens av uppsägningen av kollektivavtalet.

Man har också skapat ett eget system för att de anställda ska få göra sin röst hörd, berättar Håkan Färdig.
– Vi ville skapa en samverkansform för alla medarbetare och inte enbart representation för fackligt organiserad personal. Därför har vi så kallade personalrepresentanter som deltar i dialoger med HR, ledning och bolagsstyrelse i viktigare verksamhetsfrågor, säger han.

Fackligt arbete får man dock engagera sig i på fritiden, det bestämdes av företagsledningen dagen efter företaget stod utan kollektivavtal.
Så det där med en samverkansform... den inbegriper inte att driva frågor som är fullständigt legio på den övriga arbetsmarknaden och i lagen. Förtroendemannalagen gäller dock bara om företaget har kollektivtal. Hepp.

Jag läser på Kurt Junesjös sida om förtroendemannalagens syfte:

En viktig del av 70-talets arbetsrättsreformer var att skapa förutsättningar för de fackliga företrädarna att arbeta mer jämbördigt med arbetsgivarföreträdarna. Arbetsgivarnas kostnader för förhandlingsverksamhet och övrig intresseverksamhet bars ju direkt av produktionen och var dessutom avdragsgilla. Den fackliga verksamheten finansierades däremot helt och hållet med medlemsavgifter som betalades med beskattade medel.

Den viktigaste metoden för att skapa balans mellan parterna blev rätten till ledighet och betald ledighet för facklig verksamhet enligt förtroendemannalagen.

Så det visar sig att just den åtgärden som Micronic nu tagit, inte är någon tillfällighet. Den träffar helt rätt, och de som vill försvara sina rättigheter utifrån den svenska modellen, de får för tillfället kämpa på ensamma, på fritiden.

Första förslaget lär avslås av de fackliga - Livs först ut att ge svar

Så har nu alltså första förslaget kommit från OPO (De opartiska ordförandena) i sak ett antal rutinerade rävar från arbetsgivar- och arbetstagarorganisationerna som nu avslutat sin aktiva karriär i sina respektive organisationer.

LO-tidningen

Löneförslaget skulle ge 1,5 procent påslag under det första året och 1,4 procent under de följande tio månaderna. Till det kommer en löneöversyn på sammanlagt 1,0 procent.

I förra veckan frågade opo fack och arbetsgivare om de kunde tänka sig en avtalslängd på 22 månader. Arbetsgivarna sa ja till det medan facken sa att de inte vill ha ett avtal som går ut den sista november.

Avtalskraven från Facken inom Industrin är 3.7% på 1 år så förslaget från OPO betyder alltså i stort sett hälften av det förslaget. Det är inte realistiskt att ens i närheten tacka ja till ett sådant bud. Det har inte heller Livs gjort som första arbetstagarpart.

– Nivån är alldeles för låg och skulle ge oss avsevärt lägre lönehöjningar än vad man redan fått och kommer att få i de europeiska länder som både vi och arbetsgivarna jämför oss med, säger Livs ordförande Hans-Olof Nilsson i en kommentar.

På den andra punkten med avtalets längd så kan jag tycka att det är konstigt att arbetsgivarna godkände 22 månader om de faktiskt menar allvar med att de är oroliga för framtiden. Men det visar väl också på att det är lite av ett skambud som OPO har lagt. Men framförallt betyder en avtalslängd på 22 månader att avtalet går ut med ca ett halvårs skillnad från de andra fackförbunden så det blir helt enkelt mycket svårare att samordna en central förhandling nästa gång. Det är dock inte förvånande utifrån det perspektivet att arbetsgivarna tycker det är bra. Ett av deras huvudkrav är ju fullständigt lokala förhandlingar. Något som bara gynnar den ekonomiskt starkare parten. "Formen är den fattiges vän" var det en klok man som sa häromdagen. Formen som gynnar central förhandling är därför viktigt för Facken inom Industrin i just den här frågan.

Uppdatering!
IF Metall har nu också kraftfullt sagt nej till OPO:s bud se webb-tv inslaget här
samt även GS-facket. Deras svar här.
Unionens svar här med en länk till deras kartläggning av de 250 börsbolagens lönsamma 2011.
Slutligen även det Sveriges ingenjörers avslag här.

Ohios medborgare försvarar sina fackliga rättigheter

Det är som alltid en republikansk guvernör som har gått till attack mot de fackliga rättigheterna, denna gång är det Ohios John R. Kasich.
Här en bakgrund på honom.

Mr. Kasich served in Congress from 1982 through 2000.
After leaving Congress, Mr. Kasich worked in an Ohio office of Lehman Brothers and also worked for the Fox News Channel.

Men den här gången stötte detta på patrull. Bokstavligt talat.
TCO-tidningen:

Lagen har varit mycket kontroversiell i Ohio, där även brandmän och poliser som traditionellt röstar republikanskt var engagerade mot lagförslaget, skriver New York Times.

62 procent mot 38 gör att det republikanska lagförslaget i delstaten Ohio inte blir verklighet, skriver Washington Post.

Så vad innebär förslaget?
TCO-tidningen

Hans förslag gick ut på att begränsa förhandlingsrätten för poliser, brandmän, lärare och andra offentliganställda. Dessutom ville han att 15 procent av pengarna som de 350 000 offentliganställda i betalar i pensionspremier skulle gå till delstatens budget i stället.

samt att

avskaffa strejkrätten för offentliganställda.

Men det ville alltså inte Ohios medborgare. Det här är förhoppningsvis en vändning.

KAREN M. WHITE SOM ÄR POLITISK CHEF för landets största fackförbund inom offentlig sektor, National Education Association, sade att resultatet skickar ett viktigt budskap till republikanerna.

– Attacker mot utbildning och offentliga anställda är inte alls vad allmänheten vill se. Det borde få politikerna att inse att de har gått för långt.

Än mer hoppfullt är att det här nu ger liv till andra delstater att stoppa och återkalla liknande planer.

– Jag tror definitivt att resultatet är en avgörande vändning för arbetarrörelsen, säger brandmannafackets IAFF:s ordförande Harold Schaitberger till nyhetsbyrån Bloombergs.

– Det här bör få guvernörer i andra stater att ta sig i akt, kommenterade centralorganisationen AFL-CIO:s generalsekreterare Richard Trumka.


Resultatet i folkomröstningen gav omedelbart återverkningar i Wisconsin, där den republikanska guvernören Scott Walker efter en hård strid drev igenom liknande antifacklig lagstiftning i våras. Delstatens fackföreningar meddelade snabbt att de nu ska försöka samla de 540 000 namnunderskrifter som krävs för att få till stånd en folkomröstning.

Och även Barack Obama är glad.

Vita Huset släppte snabbt ett uttalande där president Obama ”gratulerar Ohios folk till att de försvarat arbetarnas rättigheter”.

Sammanfattning av originaltexten vad gäller begränsningarna

Bargaining: Expands the topics that management can refuse to negotiate with public employees. Those topics include: employee qualifications, work assignments and staffing levels. According to reports, public employees can still bargain for wages and hours.
Strikes: Strikes would be banned, along with a deduction of "an amount equal to twice the employee's daily rate of pay" for each day an employee is considered to be on strike.
Performance pay and sick/vacation leave: Currently, the minimum amount for a teacher to be paid is $17,300. This would be undone by the law, replacing this by implementing a pay by performance provision. Sick leave would be reduced from three weeks a year to two. Vacation leave would be capped to five weeks a year.
Union fees: Public employees would not have to pay union fees if they do not want to be become a union member. This was a condition of employment before Senate Bill 5.
Governing bodies and contract disputes: The governing body of a city, school, or township would have the final say on any contract disputes that initially become unresolved.
Charter schools: Employees of charter schools would not be allowed to collectively bargain. The only exception, according to reports, would be conversion charter schools.

Mer om detta:
TCO-tidningen
LO-tidningen
ST-press
Arbetaren
New York Times
Washington Post

Sjuksköterska får 300.000 i skadestånd.

Vårdfokus rapporterar att en sjuksköterska vunnit en långdragen förhandling med Adecco i Norge. Man skriver:

"Efter flera månaders förhandling får det skandalomskrivna bemanningsföretaget Adecco punga ut med 300 000 kronor i ersättning till en sjuksköterska vid ett av de sjukhem som företaget tidigare drev i Norge."

Adecco måste även rätta till alla anställdas löner och företaget vill inte uppge hur många personer det rör sig om och hur mycket pengar det handlar om. Men att det blir mycket råder det ingen tvekan om.

"Alla medarbetare ska få den tarifflön, övertidsersättning och semesterlön de har rätt till, rapporterar den norska sjukskötersketidningen Sykeplejen."

Sjukhemmet har varit en del av en större skandal som Adecco är inblandat i. Det började med att ett skyddsombud rapporterade att en anställda jobbat 84 timmar i veckan och sovit i en källare på jobbet:

"Dagen efter sa Oslo kommun upp avtalet med Adecco Helse om driften av sjukhemmet, och tre dagar senare polisanmäldes företaget för grova brott mot arbetsmiljölagen, både vid de två sjukhemmen Ammerudlunden och Midtåsenhjemmet i Oslo."

Adecco är ett bemanningsföretag registrerat i Schweiz med kontor i ett 60-tal länder och med omfattande verksamhet i Skandinavien, också i Sverige.

Reallöneökningar är visst möjliga

Idag rapporterar Sveriges Radio om att vi för första gången sen 1993 verkar få en reallönesänkning istället för dito ökning. Orsaken enligt Bo Enegren på Medlingsinstitutet:

– Dels är det att löneökningstakten har bromsat in under 2010 och 2011 på grund av ganska låga avtal, men det beror också på att inflationen i år är högre än vad den har varit de två senaste åren, säger han.

Konjunkturinstitutet spår att lönerna ökar med i snitt 2,7 procent under 2011. Samtidigt har konsumentpriserna stigit, i september var inflationstakten 3,2 procent. Korrigerat för inflationen kan alltså lönerna sjunka i år.

I inslaget antyds att den låga löneökningen skulle bero på att fackförbunden inte sköter sin uppgift. Då bör man ha i beaktande att storföretagen beräknas gå med storvinst i år. Kolla här till exempel i Unionens rapport. Flera bedömare menar att löneutrymmet är mycket större än 2,7%.

Så vem är det som ska kritiseras för den befarade reallönesänkningen - fackförbunden eller storföretagen? Vems agenda driver Sveriges Radio?

Vårdförbundet hävdar föreningsrättskränkning

Löneförhandlingar:

TCO-tidningen

I Stockholms läns sjukvårdsområde har det skurit sig rejält mellan parterna.
Arbetsgivaren betalade i midsomras ut löneökningarna till oorganiserad personal, medan Vårdförbundets medlemmar får vänta till oktober eller november på sina nya löner.

Vårdförbundet är intresserat av att få ett prejudikat för hur dessa situationer ska bedömas. Man ser en smittorisk till andra områden i arbetslivet om arbetsgivare tillåts göra upp med oorganiserade innan förhandlingar för de fackliga medlemmarna är avklarade.

Smittorisken är kanske än större när det är landstinget som beter sig på det här sättet?

Facklig framgång på amerikanskt Ikea-företag

Dagens arbete:

En stor majoritet av arbetarna på Ikeas dotterbolag Swedwood i USA säger ja till facket. Fackförbundet IAMAW kommer nu att få företräda de anställda.

Bakgrunden är att ända sedan fabriken byggdes för ett antal år sedan så har arbetsmiljön varit eftersatt och facket motarbetat på Ikea-företaget Swedwood. Det skrev Dagens Arbete om redan för ett drygt år sedan.

IAMAW har i ett par år, ända sedan Ikea byggde sin fabrik i Danville, försökt bilda fackförening för arbetarna. Ikea-Swedwood har lika länge sagt nej. Facket släpps inte innanför grindarna.

Men nu har alltså äntligen ett första viktigt steg tagits mot att kunna förhandla om bättre arbetsvillkor på det som i en undersökning sagts kunna vara den farligaste arbetsplatsen i landet bland möbeltillverkarna.

76 procent av arbetarna röstade ja till IAMAW, International Association of Machinists and Aerospace Worker. 221 röster för och 69 emot.

Det innebär att en tre års lång kamp är över för facket som tidigare inte släppts in av företaget. Nu kan de inleda förhandlingar om kollektivavtal.

Rätten att få organisera sig och att teckna kollektivavtal ska absolut inte tas för givet. Ett litet exempel på vad som krävdes går att läsa på IAMAW:s hemsida.

The campaign also included two social justice organizations, American Rights at Work and Change.org. Together the organizations collected more than 100,000 signatures of IKEA shoppers letting IKEA know that the situation in Danville is unacceptable.

Arbetarna och IAMAW mötte också hårt motstånd ända fram till omröstningen. Trots att Ikea har en uppförandekod som omfattar dessa frågor benämnd Iway. Där står bland annat:

13.1 Freedom of association
The IKEA supplier shall ensure that workers are not prevented from associating freely.
13.2 Collective bargaining
The IKEA supplier shall not prevent workers from exercising collective bargaining activities.

Clarifications:
Collective bargaining is defined as negotiations between employer and worker representatives (freely and independently chosen by the workers).

Istället valde Swedwood alltså att med alla medel gå emot den FN-stadgade föreningsfriheten.

Rather than remaining neutral and supporting a "Fair and Friendly" election as IKEA management had discussed with BWI and the IAMAW, the United States-based Swedwood management continued to follow the advise of its union avoidance law firm and conducted several activities designed to alter the outcome of the election.

...intrusive tactics that ranged from rumours of plant closure; to promises of bonuses should the union be defeated...

LO:s och tidigare Europafackets ordförande Wanja Lundby-Wedin gratulerar till framgången och tycker också att det här skickar en tydlig signal till andra företag att bättra sig i ett pressmeddelande.

Wanja Lundby-Wedin vill också se beskedet från USA som en viktig signal till företag i Sverige som brister när det gäller fackliga rättigheter för de anställda.

- Vi ser exempel på hur löntagare i Sverige drabbas av sämre anställningsvillkor när den fackliga arbetet motarbetas. Det är en helt oacceptabel utveckling.

Fotnot: IAMAW står för International Association of Mechanists and Aerospace Workers.

Björklund vilse i Lex Laval

Igår var det partiledardebatt. Mycket fokus las på det första mötet mellan Fredrik "Raj-Raj" Reinfeldt och Håkan Juholt.

Men Jan Björklund var med och uttalade sig om oppositionens utskottsinitiativ gällande Lex Laval. Detta uttalande har kommenterats av Jan Andersson, ansvarig för denna fråga i Europaparlamentet under många år.

Björklund menade att vi i Sverige kan hävda svenska avtal då utländska byggföretag kommer till Sverige med utländsk arbetskraft. Det är en sanning med flera modifikationer. Sanningen är att man bara kan hävda de minimivillkor som finns i de svenska avtalen. Det innebär att utländska företag kraftigt kan pressa ned villkoren i avtalen mot de minimivillkor. Minimivillkor är inte det normala för den svenska arbetskraften. För det andra kan man inte kräva svenska kollektivavtal om dessa minivillkor är uppfyllda. Det blir med andra ord lettiska , estniska och polska avtal som gäller om minivillkoren är uppfyllda. Dessa avtal ligger inte i nivå med de normala avtalen och blir dessutom mycket svåra att kontrollera. För det tredje så vill inte Björklund och regeringen att det ska finnas någon representant för det utländska företaget som facket kan förhandla med.

Fackförbundet Ledarna är emot kollektivavtal - De har inte förstått nånting

Peter Johansson på bloggen Röda Berget har på ett träffsäkert sätt kommenterat dagens debattartikel på SVD Brännpunkt.
"Kollektivavtalen hämmar både chefer och medarbetare" skriven av Annika Elias ordförande för Ledarna och Johan Frisö, ledarskapsexpert för samma organisation.

Jag läser med en stilla huvudskakning den artikel Annika Elias, ordförande för Ledarna skriver på Brännpunkt. Jag frågar mig hur någon kan väljas till ordförande för en fackförening utan att förstå vad en fackförening är satt att göra.

Vad är det då han och vi reagerar på?

Kanske uttalanden som det här:

Vår undersökning bekräftar och förstärker den bilden. Tre av fyra chefer tycker att kollektivavtalet på deras arbetsplats ger dem små eller inga möjligheter att belöna duktiga medarbetare. Att avtalet är begränsande är dessutom det klart vanligaste svaret när cheferna får uppge vad som är allra svårast i lönearbetet.

Det är här man undrar var någonstans artikelförfattarna har lärt sig sin fackliga kunskap, eller om man ska vara elak, var de har sina sympatier någonstans?

För det första så finns kollektivavtalade löner av den anledningen att det finns både dåliga och bra chefer. Den centrala och lokala löneförhandlingen försöker eliminera den godtyckligheten, genom att även de anställda, antingen själva eller genom fackliga representanter får ett inflytande över löneprocessen.
I den ideala situationen, som verkar vara alltför sällsynt, så finns det en tydlig lönemodell som den anställde medvetet kan arbeta gentemot.

Artikelförfattarna säger också:

Att beröva cheferna mandatet över lönen är att beröva dem ett av ledarskapets viktigaste verktyg. Utan mandat blir hela lönearbetet ett spel för gallerierna, vilket förstås skadar relationen och tilliten mellan chef och medarbetare.

Även här blir jag förundrad. Det centralt framförhandlade löneutrymmet är en kompromiss mellan arbetsgivar- och arbetstagarorganisationerna. Det som ska fördelas mellan de anställda. I en sådan "lönepott", konkret utsagd som i LO-yrken eller mer dolda som i chefernas förhållningsregler i tjänstemannayrken.
Dilemmat med en sådan lönepott är att om du vill belöna en person så kommer du få ge mindre åt någon annan.

Men, och här kommer poängen som artikelförfattarna har missat! Det har aldrig funnits en enda facklig representant som på något sätt stoppar att chefen eller företaget tillför "friska pengar" utöver lönepotten om någon speciell medarbetare ska belönas. Det finns inte heller några förhållningsregler från facket som hindrar att en medarbetare när som helst under året går till chefen och begär löneförhandling. Det hindret lägger nog bara chefen eller företaget.

Jag avslutar som jag börjar. Med ett citat från Röda Berget:

Jag vet inte riktigt vad Ledarna hoppas uppnå med sin artikel, men de verkar inte ha fattat att det enda de kan påverka är hur de själva sluter avtal. Om Ledarna inte vill ha ett kollektivavtal för sina medlemmar är det bara att avstå från att sluta ett. Risken är rätt stor att många att Ledarnas medlemmar blir före detta medlemmar och söker sig till ett annat fack som är villiga att tillvarata deras rättigheter.

En avslutande upplysning. Fackförbundet Ledarna är inte knutna till någon av arbetstagarorganisationerna LO, TCO eller SACO. Som någon sa, de leker i sin egen ankdamm.