Kommunerna vissstidsanställer personal alltmer - Ett annat ord för det daglöneri

BACKSTUGUSITTARE:
Kommunal flaggar för att alltfler av deras medlemmar får harva runt på visstidsanställningar och att många mår jättedåligt av det. Jag lovar, att inte kunna planera sitt liv och att ständigt gå och oroa sig för sin försörjning varje månad. Vem skulle inte må dåligt av det?

De börjar bli många nu. I Sveriges kommuner och landsting finns det 140 000 visstidsanställda.
I Lund är det 49 %, i Malmö 39 % och det är traditionella kvinnoyrken som utnyttjas på det här sättet.

I Västerås finns 1 500 timvikarier på allmän visstidsanställning (ava). De täcker kortare vikariat inom vård och omsorg.
– Många mår jättedåligt. De vet inte hur mycket lön de ska få i slutet av månaden, säger Birgitta Jonsson, Kommunal Västerås.

Rekommenderas:
Kaliber i P1 gjorde en serie om osäkert anställda på 3 delar
LO-bloggen

Sollentuna kommun vill införa ungdomslöner

Folkpartistiska kommunalrådet Lennart Gabrielsson i borgerligt styrda Sollentuna kommun har kommit på ett förslag för hur man ska få bukt med ungdomsarbetslösheten i kommunen: det ska införas särskilda ungdomsavtal inom offentliga sektorn och personer under 25 år ska kunna anställas till 75 procent av lägstalönen i kommunen.

Så här motiverar kommunalrådet förslaget för Ekot:

– Om det kostar för mycket att anställa icke erfaren arbetskraft i dag så är det en bra ingång. Man har ju diskuterat lönens nivå eller inte, men man ska komma ihåg att om man inte har jobb och inte får 75 procent av lägstalönen då får man ingen lön alls, och det är ännu mindre, säger han.

Vadå kostar för mycket? Varför kan man inte anställa fler ungdomar inom offentlig sektor utan att sänka lönerna? Ungdomar är för övrigt inte de enda som är arbetslösa. Borde inte kommunen enligt Gabrielssons logik införa särskilda avtal för långtidsarbetslösa också?

Kommunal både på lokal- och riksnivå kritiserar också förslaget:

Fackförbundet Kommunals avtalssekreterare Lenita Granlund anser att lönen i stället ska höjas och villkoren förbättras.
– Jag tror inte att det är en väg att locka in ungdomar till äldreomsorgen genom att sänka lönerna. Men vi stänger inte helt dörren för att diskutera en modell för utbildning, praktik och handledning, säger hon.

Kommunal varnar också för undanträngningseffekter, att ungdomsavtal kan leda till att ordinarie arbetsuppgifter utförs till lägre lön.

Extra allvarligt är att folkpartisten Lennart Gabrielsson också är vice ordförande i Sveriges kommuner och landsting, SKL. Hans intention är att ungdomsavtalen ska spridas i hela landet. Måtte hans kollegor runt om i Sverige ta avstånd från förslaget.

Svårt för personal i vården att få ersättning för arbetsskador.

Kommunalarbetaren skriver om att det har blivit allt svårare att få arbetsskador godkända. Antalet sökande som fått livränta för sina arbetsskador har minskat stadigt de senaste åren; enligt Kommunalarbetaren har det skett nästan en halvering av antalet beviljade livräntor under perioden 2009 - 2011 (från 2981 st. 2009 till 1486 st. 2011). En grupp som har särskilt svårt att få sina arbetsskador erkända är anställda inom vård och omsorg. Journalisten Erik Sandberg som gjort dokumentärfilmen "De oförsäkrade"berättar för tidningen att 2010 fick endast 2 av 100 sökande från den branschen sina belastningsskador erkända som arbetsskador, byggarbetare å andra sidan fick sina arbetsskador erkända i vart tredje fall.
Istället för att betrakta de anmälda skadorna som arbetsrelaterade så hittar man på försäkringskassan på andra förklaringar, det kan handla om att skadan är relaterade till att personen inte har några barn(!), är från ett annat land(!) osv. I många fall fattas beslutet bara utifrån kriterierna diagnos och yrkestitel, något som påminner rätt mycket om den numera diskrediterade SVBK-diagnosen.
Både försäkringskassan själv och inspektionen för socialförsäkringar har uttryckt missnöje med den här typen av utredningar men trots detta och en lagändring 2002 så har inte situationen blivit bättre.

Erik Sandbergs dokumentär"De oförsäkrade” sänds i Dokument inifrån på SVT2 2/2 20.00, repris: 3/2 15.50, 4/2 14.30 och 5/2 01.25.

SKL vill ställa arbetare mot varandra

Igår presenterade Sveriges Kommuner och Landsting, välfärdens arbetsgivarorganisation, en rapport om de kommande årens rekryteringsbehov. Totalt kommer det fram till år 2020 behöva anställas 420 000 personer, för att täcka upp för framförallt den delen av arbetskraften som går i pension. Lika viktigt kommer det att vara att behöva säkerställa vården för den växande andelen äldre äldre, det vill säga personer över 80 år - de gamla som inte längre är pigga pensionärer.

För TCO-förbundet Visions medlemmar innebär de kommande åren ökade möjligheter för vissa typer av kommunala handläggare och tekniker att få jobb, och kanske också möjligheter att förhandla sig till bra löneökningar vid nyanställningar. För fotfolket inom LO-förbunden ser läget annorlunda ut - trots att det är här de allra största rekryteringsbehoven föreligger.

Enligt Kommunals kompletterande analys kommer det krävas 90 000 nyrekryteringar inom deras avtalsområde, framförallt av undersköterskor. Över 60 000 nya uskor behövs, varav över 20 000 i sjukhusverksamhet, och så många som 40 000 inom äldreomsorgen.

Men undersköterskejobbet anses inte tillräckligt glamouröst när de unga väljer utbildning. De flesta som väljer att utbilda sig till undersköterskor gör det inom vuxengymnasial kompletteringsutbildning. Hur man ska kunna locka fler att utbilda sig inom omvårdnadsområdet har länge varit föremål för debatt, och medan andra yrkesgrupper ständigt springer om LO-yrkena i löneutveckling, är en generell attraktionsökning genom förbättrade arbetsvillkor, arbetsmiljö och höjda löner ingenting som förordas för att locka fler.

SKL:s VD Håkan Sörman ser inte att det skulle finnas möjlighet att höja vårdpersonalens löner annat än i linje med industrins nivå, på 3 %.

Håkan Sörman talar om konkurrenskraftiga löner, men det låter inte som att exempelvis undersköterskor kan räkna med mycket bättre betalt. För SKL:s vd säger löneökningarna måste ligga i linje med industrins avtal på 3 procent. Mer konkret än så blir han inte.

Istället vill man på SKL se mer individuell lönesättning, där det ska löna sig att visa förmåga.

I det individualistiska nyliberala samhället har detta en mycket vacker klang, men vad händer med den psykosociala arbetsmiljön när man istället för att samarbeta med sina kolleger måste armbåga sig fram för att ha råd med mer än den livets nödtorft de flesta undersköterskor och vårdbiträden i Sverige idag kan unna sig?

SKL medger i alla fall ett behov av ökade möjligheter till heltidssysselsättning för dem inom vården som idag ofrivilligt arbetar deltid. Lösningar på hur de berörda yrkesgrupperna ska orka med en allt tyngre arbetsbörda får vi hålla andan i väntan på.

Hänger din mammas trygghet på dig?

När vanvårdsskandalen alltmer eskalerar och det förhoppningsvis är så att även andra privata välfärdsinstitutioner granskas av medierna mer noggrannt så släpper Kommunal en rapport som är helt logisk i sammanhanget.

Nedskärningar i äldreomsorgen och välfärden sker på två sätt. Det ena är att skattesänkningar ger mindre resurser till välfärden. Det andra är att privata alternativ vinstmaximerar och därmed "effektiviserar" och rationaliserar verksamheten så att den blir fullständigt svältfödd. Värst just nu kanske är Carema men det finns inget som säger att det är någon annan privat verksamhet som just nu är än värre men som inte upptäckts ännu. Som vi vet är det ju alltid riskabelt att berätta om missförhållanden som anställd.

Men åter till Kommunals rapport som är nästa steg i utvecklingen. När äldreomsorgen visar sig undermålig så ser sig anhöriga (läs kvinnor) nödda och tvungna att ta hand om sina behövande föräldrar själv. Det här är situationen i andra europeiska länder där kvinnor inte tagit sig ut på arbetsmarknaden. Men Sverige är annorlunda, eller var åtminstone annorlunda med den allra högsta graden av kvinnor i arbetslivet. Alternativet är fel på så många sätt. Ett av sätten är att det är högst improduktivt för samhället och för Sveriges utveckling.

Kommunals rapport "Hänger din mammas trygghet på dig?" visar att de resurser som läggs på äldreomsorgen har minskat rejält sedan 1980 trots att det blir allt fler äldre. Samtidigt ökar anhörigomsorgen drastiskt. Cirka 100 000 personer har gått ner i arbetstid eller helt slutat arbeta för att vårda sin en anhörig.

- Anhörigomsorgen är inte gratis, varken för de som ger omsorg eller för samhället. Den leder till att anhöriga får lägre inkomster, mindre fritid och i det längre perspektivet en försämrad pension. Men också att otryggheten och stressen ökar och att de anhöriga riskerar sin egen hälsa. Därtill förlorar samhället i uteblivna skatteintäkter Det rimmar mycket illa med arbetslinjen, fortsätter Annelie Nordström.

Kommunal vill bland annat att:

- Anhöriga till äldre ska kunna gå till jobbet och känna sig trygga med att deras föräldrar eller äldre släktingar har det bra och får professionell vård och omsorg.

Äldreomsorgens betydelse för att medelålders döttrar och söner ska kunna förvärvsarbeta uppmärksammas mer. Det är viktigt för de anhöriga själva, för de äldre men även för samhällsekonomin.

Äldreomsorgen ska vara ett attraktivt arbetsområde där personalen känner yrkesstolthet. Bra bemanning, väsentligt förbättrade anställningsvillkor och yrkesutbildad äldreomsorgspersonal är nödvändigt för att upprätthålla en offentligt finansierad äldreomsorg med kvalitet.

Hela rapporten här

Filmklipp från presskonferensen för rapporten här

Bloggar:
Roger Jönsson - 100 000 tvingas gå ner i arbetstid eller sluta jobba

Allianfritt Sverige - Allt om Carema och Vanvårdsskandalen
Jens Holm - Privatiseringsgalenskap, snart kommer tvångslagen
Homo politicus - Maria Larsson och Vårdmånglarna
Ekonomistas - Vindflöjlar i välfärdsdebatten

SVTplay om Vanvårdsskandalen och Carema

TV4-play om Carema

Regeringens presskonferens

Det ska löna sig att arbeta? Nej, det ska löna sig att anställa Fas 3-are

Jag blir idag uppmärksammad på "hur det var tänkt" med arbetslinjen och fas 3.

Det är Håkan Nilsson som bloggar på Norran om hur det går till i hans vardag som bland annat sektionsordförande i Kommunal Skellefteå.

Förra veckan var jag hos en arbetsgivare och förhandlade om arbetsbrist och att en person var tvungen att sägas upp. Idag ringer man från arbetsförmedlingen och vill samråda om inplacering av 2 st Fas 3 placeringar hos samma arbetsgivare. Arbetsförmedlingens tjänsteman hade full förståelse att vi sa nej till inplacering hos den arbetsgivaren. Frågan som man kan ställa sig, hur tänkte arbetsgivaren?

Men det här skulle alltså inte stoppas om inte arbetsförmedlingen skötte sitt åtagande att kolla med facket. Något som inte alls händer regelbundet.

LO-tidningen skriver:

Facket har ingen vetorätt. Ytterst är det Arbetsförmedlingen som bestämmer om fas 3-platserna. Och alla handläggare bryr sig inte om vad facket tycker.

– En del handläggare respekterar vår uppfattning, andra struntar i vad vi säger. Ibland får jag reda på det ändå finns folk i arbetsmarknadsåtgärder där vi har sagt nej, berättar Ing-Britt Hedlund.

Vidare läsning:

• Jon Weman fördjupar

Nu ska Fas3 bli ”verkliga jobb”

Bilden visar hur borde det vara på Arbetsförmedlingen, med tillägget tillsvidareanställningar på heltid.


Arbetsförmedlingen gick den 2 augusti ut med ett pressmeddelande om att de nu beslutat att det ska bli reella (verkliga) arbetsuppgifter i Fas3

Utvärderingen av Fas 3 visar på svårigheter att hitta platser med meningsfull sysselsättning, som samtidigt inte liknar ordinarie arbetsuppgifter. Arbetsförmedlingens ledning har därför tagit beslut om fortsättningsvis tillåta platser med mer reella arbetsuppgifter.

Om inte detta tränger undan riktiga jobb så vet inte jag, vad för annat som skulle kunna göra det. En undran som också är befogad, är detta förankrat från regeringens sida? Som alla vet har riksdagen sommaruppehåll än, och oppositionen har inte fått svar från regeringen på utskottsinitiativet om vad som ska hända med Fas3. Kan Arbetsförmedlingens tjänstemän/kvinnor själva fatta sådana här beslut?

I går hade Kommunal en artikel om hur

Kommunal blir överkörda av Arbetsförmedlingen när det gäller Fas3 placeringar i vården.

Om nu Fas3 personer ska göra verkliga sysslor så är det ju inte förmedling av jobb som Arbetsförmedlingen sysslar med, utan förmedling av ”slavar” det är en skrämmande utveckling och att tvinga människor med olika bakgrund in i vården är ingen bra lösning alls.

Jag som själv är undersköterska sedan 25 år tillbaka, valde att läsa till undersköterska, just för att jag har ett stort intresse för vården och människor. De som tvingas in genom Fas3 kanske inte alls har intresse för att ta hand om människor och då kan det bli väldigt fel. Varför ska undersköterskorna fråntas sina arbetsuppgifter för att kommuner inte har råd att anställa fler? Det enda undersköterskorna kommer att få göra är att hjälpa de äldre att duscha, torka avföring, byta blöjor samt dela medicin – eller, nej - t.o.m. dela medicin tillåts Fas3 personer att göra, läs mitt inlägg om det här

Vi undersköterskor gör ett mycket bra jobb inom den kommunala vården, men vi vill kunna hinna lära känna de vi vårdar, det gör vi bäst genom att kanske sitta ner en kvart och läsa en tidning med den äldre eller gå ut på en liten promenad. Då får man veta mycket om de äldre och bygger upp förtroende. Många äldre har någon form av demens och mår inte bra av en massa olika ansikten, de behöver lugn och ro. De behöver människor omkring sig som själva valt sitt yrke och är intresserade av det de gör!

Jag vill på inget sätt nedvärdera människor i Fas3 (jag kan själv hamna där) men nog är arbetslösa mer värda än att utnyttjas i olika arbetsmarknadsåtgärder. Vad har hänt med provanställning och nystartsjobben?!
Utför man ett arbete ska man ha lön och ingå i det ekonomiska kretsloppet, med allt vad det innebär. Det finns inget annat alternativ!

De nya ”jobben” finns i Fas3, eller?

I gårdagens LO tidning kunde vi läsa att fler Kommunalsektioner säger nej till Fas3. Detta för att Vi ser att de hamnar där det är dålig bemanning.

Det tränger undan jobb, säger Birgitta Ögren-Lundberg, ordförande i sektionen.

Det borde vara självklart att alla sektioner går samman och säger nej till Fas3 platser. Då blir kommunal trovärdigt. Många av alla i Fas3 känner en stor misstro mot facket och säger sig vilja gå ur. För att få stopp på Fas3, krävs ett enat fack som tillsammans fattar ett beslut som ska gälla hela landet.

Arbetsgivaren vill ha folk i arbetsmarknadsåtgärder därför att personalen inte hinner med, säger Ing-Britt Hedlund, ordförande i sektionen.

Dessa sektioner säger än så länge nej till Fas3: Västerås, Örebro och nu är även Linköping med, oftast i alla fall.

Bemanningen är väldigt låg så arbetsgivarna tycker att det behövs Fas 3:or i äldrevården, berättar Barbro Flood, arbetsmarknadsansvarig på sektionen i Linköping.

Det allra märkligaste:

En arbetsplats plockade till och med in en vikarie för en fas 3-deltagare, så nog behövs de.

Hur kan detta vara möjligt? En i Fas3 ska inte utföra ett jobb någon annan skulle ha lön för, så varför då sätta in en vikarie? Finns det verkligen inget bättre att ta till i Jobb och utvecklingsgarantin? Vilka får jobb och utvecklas genom att tvingas ”jobba” för låga summor eller ett försörjningsstöd? Att dessutom inte ha rätt till semester eller kollektivavtal gör det hela ännu mer komplicerat. Facken kan inte förhandla för dessa personer, så enda sättet är att stoppa kommuner från att ta in Fas3.are.

Facket har ingen vetorätt. Ytterst är det Arbetsförmedlingen som bestämmer om Fas3-platserna. Och alla handläggare bryr sig inte om vad facket tycker.
– En del handläggare respekterar vår uppfattning, andra struntar i vad vi säger. Ibland får jag reda på det ändå finns folk i arbetsmarknadsåtgärder där vi har sagt nej, berättar Ing-Britt Hedlund.

26 600 personer deltog i Fas3 i juni. En av fyra, 6 400 personer, har sin Fas3-plats i en kommun.

Uppenbarligen är ju inte alla asociala, har svårt att komma upp på morgonen och riskerar att bli alkoholister. (ord som spottats ut av bland annat arbetsmarknadsutskottets riksdagsmän/kvinnor i regeringsställning) Eftersom det utförs riktiga jobb i Fas3 dagligen, borde ju siffran vara mycket lägre.

Så nog kan facket göra mycket för att stoppa detta vansinne. Om inte annat så handlar det om deras egna medlemmar, de som har jobb på timmar eller är vikarier blir undanträngda av Fas3:are och det är inte de livegna Fas3:arnas fel!

Något annat som man kunde läsa om igår i Orsa Tidning var om en Fas3:are som fått delegation att dela mediciner på en boendestödenhet. Det verkar som att utbildning trots allt inte lönar sig. Kan vem som helst få delegation på att dela ut mediciner varför ska man då läsa till undersköterska?

Den andra april i år skrev Orsa Tidning en artikel om en fas 3-are på Gränden som började:

Ingen utbildning, ingen handledning. Men de har ansvar för allt: aktiviteter, ekonomi och medicinering.

Det kan tilläggas att i regeringens budget för äldreomsorgen 2011 står det bland annat:

Ett omvårdnadslyft för äldreomsorgens medarbetare. 150 miljoner

Är det genomtänkt att satsa miljoner på kompetenslyft, när Fas3:are utan någon som helst kompetens kan utföra undersköterskors och annan vårdpersonals jobb?

Allt detta sker på uppdrag av regeringen, som har det yttersta ansvaret för Jobb och utvecklingsgarantin. De kan inte skylla ifrån sig och lägga över allt ansvar på tjänstemän/kvinnor på Arbetsförmedlingen eller på arbetsgivare. En nedmontering av arbetsmarknaden pågår och det måste stoppas!

Både fack och arbetsgivarorganisationen sågar regeringens "jobbpolitik"

Kommunalarbetaren:

Det krävs en annan arbetsmarknadspolitik. Regeringen har misslyckats med sitt främsta mål, jobblinjen. Den kritiken kommer från fack och arbetsgivare i en ny bok som presenterades på onsdagen.

”Bort från ruta ett” heter boken som bygger på ett samtal mellan Emma Lennartsson, chefekonom och utredningschef på Kommunal, Jonas Milton, förbundsdirektör vid tjänsteföretagens organisation Almega, Roger Mörtvik, samhällspolitisk chef på TCO samt Håkan Svärdman, välfärdsanalytiker på Folksam

Detta krävs enligt dem för att den höga arbetslösheten ska minska:

• Riksbanken måste få i uppdrag att också ta hänsyn till sysselsättningen när räntenivån bestäms.

• A–kasseersättningen måste höjas så att arbetslösa har möjlighet att söka rätt jobb och inte tvingas ta första bästa.

• Utbildning av arbetslösa, ungdomar och dem som har jobb så att de har rätt kvalifikationer på framtidens arbetsmarknad.

•Satsning på rehabilitering av sjuka och arbetsskadade och insatser som gör det lättare för funktionshindrade att få arbete.

• Investera i järnvägen och annan infrastruktur.

Emma Lennartsson menar också att det behövs en satsning på välfärden som nu raseras allt mer.
– Det handlar om barnomsorg och äldreomsorg. Vi måste få öppettider inom barnomsorgen så att det passar föräldrarna som vill arbeta heltid. Enligt en undersökning Kommunal gjort så kan inte en tredjedel av kvinnorna arbeta heltid, även om det erbjuds en sådan sysselsättning, på grund av bristande barnomsorg, sa hon.

– Undersökningar visar att jobbskatteavdraget snarare leder till att fler vill arbeta mindre tid än tidigare. Så det har rakt motsatt effekt än vad regeringen hoppas på, sa Emma Lennartsson.

Nymedia på detta: (lånat av In your face - Krassman)
(S)ebastians tankar / Ulf Bjereld / GP / Mikael Andersson /Jämlikhetsanden / Martin Moberg / Jinge / Lars Bäck / Min politsika sida / Alliansfritt Sverige / Politik, personliga tankar och mer / Peter Högberg / Tokmoderaten / Annarkia / Peter Högberg2 / Sideriska Siktet / Thomas Böhlmark / Edvin Ala(m) / Kommunisternas blogg /Marknadsliberalen / MustaPekka / Roger Jönsson / Johan Westerholm/ Human LabRat / Sideriska Siktet2 / DHE / Utredarna / Mikael Persson/ Signerat Kjellberg / Kent Persson / Daniel Snällman / Krohniskt /Röda Malmö / Kalles Blogg /

Media på detta:
Aftonbladet / Aftonbladet2 / DN / SvD / SvD2 / SvD3 / DN2 / Expressen/ Expressen2 / Expressen3 / Expressen4 / DN3 / Aftonbladet3 /Aftonbladet4 / SvD4 / DN4 /

Individuell lönesättning är ett hot mot den svenska modellen

Det menar Europafackets representant i en artikel i Dagens arbete.
Han var en av deltagarna i publiken på ett seminarie i Almedalen om lönebildning häromdagen.

– Om den svenska fackföreningsrörelsen skulle gå med på en övergång till individuell lönesättning är det slutet för den svenska modellen, säger Europafackets Jean Claude le Douaron.

Arbetsgivarorganisationen Almegas vd Jonas Milton är en av de främsta förespråkarna för individuell lönesättning:

Lönerna ska sättas så lokalt som möjligt, så nära medarbetarnas vardag det bara går, är många arbetsgivares uppfattning.

– Då får man en lönesättning som tar hänsyn till de olika företagens betalningsförmåga. Går företagen bra kan de betala mer, går de dåligt betalar de mindre, menar Milton.

Arbetsgivarna är alltid ute efter att få allt, menar le Douaron, men det går inte att få allt...

– Om arbetsgivarna tror att de kan förhandla sig till fredsplikt centralt och sedan skjuta ut lönebildningen på lokal nivå är dom mer än lovligt naiva.

Det är för övrigt Jonas Milton på Almega som tyckte det var en bra idé att frysa ingångslönerna i tio år och hans kompis, industriföretagens förhandlingschef Anders Weihe som tycker att Kommunals anställda får skylla sig själv för att de tar jobb med så låga löner, båda med nyckelpositioner för Svenskt Näringsliv.
Även Anders Borg vill gärna lägga sig i arbetsmarknadsparternas lönebildning.

Media:
LO-tidningen - Almega vill ha lokal strejkrätt
LO-tidningen - Stort motstånd mot sänkta ingångslöner
Dagens Arena - LO-ekonomerna: Regeringens politik främjar lågproduktiva jobb


Bloggar i ämnet:
Görans tankar och bagateller - Lokal eller central lönebildning
Camilla Wedin - Almega... är nog en annan planet om man lyssnar på dess VD
SACO-bloggen - Facket och framtiden
Chefsblogg.se - Javisst måste några få mer än andra

Rekommenderad läsning:
Martin Moberg - Om den påtagliga kylans och cynis(m)ens konsekvenser och vad som krävs för att komma till rätta med dessa...
Jinge - SJ mörkar förseningarna
Parkstugan - Vem tar ansvar för att antalet hemlösa mer än fördubblats?

Capio första vårdföretag med meddelarfrihet

Kommunalarbetaren:

Capio AB är det första privata vårdföretaget som skrivit på ett kollektivavtal om meddelarfrihet. Andra vårdföretag, som Attendo, har visserligen sagt att man tillämpar meddelarfrihet, men inte skrivit på något avtal.

Samma genombrott i förhandlingarna gäller även för SKTF:s medlemmar

Capio kommenterar i ett pressmeddelande

Kommunalarbetaren igen:

Meddelarfrihet gäller enligt lag offentligt anställda och innebär att anställda kan vända sig till medier och berätta om missförhållanden, anonymt. Det är förbjudet för arbetsgivaren att efterforska vem som berättat, och att på något sätt bestraffa den som vänt sig till media.
- När allt mer av offentlig verksamhet läggs över på företag måste de här reglerna gälla också dem, vården betalas av skattemedel. Det säger Ombudsman Liza Di Paolo
[...]
Det finns en skrivning i avtalet att meddelarfriheten inte gäller företagshemligheter.

Frågan där är väl vad räknas som en företagshemlighet, kan företaget använda detta som någon sorts allmän sopa allt under mattan-klausul? Nej, inte enligt lagen.

Lawline

Det finns en lag som reglerar företagshemligheter, https://lagen.nu/1990:409. Företagshemlighttp://www.blogger.com/img/blank.gifheter är information som kan användas av konkurrenter, t.ex. ritningar, tekniska beskrivningar, kundregister, etc. Enligt 2 § är det bara “obehöriga angrepp” på företagshemligheter som kan innebära ansvar för den anställde, i vissa situationer får fri debatt och yttrandefrihet väga tyngre än skydd av företagshemligheter. Som ett exempel på vad som inte är obehörigt är http://www.blogger.com/img/blank.gifatt avslöja något som kan vara ett brott. Om företeelsen i efterhand skulle visa sig inte vara ett brott, så skall anmälaren inte stå till svars om han hade grundad anledning att tro att det var ett brott. Det är också lagligt att avslöja allvarliga missförhållanden i ett företag, exempel på sådana kan vara att företaget smutsar ned miljön eller inte följer arbetslagstiftning. Missförhållandet bedöms i varje enskild situation.

Det här beskedet är glädjande. Men meddelarfrihet är bara ett av de problem som följer med skattefinansierad privatiserad sjukvårdsverksamhet. Nätverket Gemensam välfärd har tagit fram 14 goda argument mot privatisering.

Hade Bussolyckan vid Slussen kunnat undvikas?

DN:

Polisen utreder ännu vad som orsakade bussolyckan vid Slussen. Chaufförer som DN.se talat med menar att säkerheten behandlas styvmoderligt, något som dock tillbakavisas av bussbolaget.

Det är fortfarande inte klarlagt vad som orsakade lördagens bussolycka vid Slussen, där sex personer skadades.

Chauffören har i förhör med polisen sagt att hon upplevde att bussen skenade och att hon försökte bromsa men att bromsarna inte tog, rapporterar TT.

Metro:

Ännu sent på söndagkvällen kväll var det okänt varför en SL-buss plötsligt skenade rakt in i en folksamling vid Slussen. Ändå fortsätter 88 andra ålderstigna bussar av samma typ att rulla – någon särskild granskning av dem är inte aktuell.
– Det är en väl beprövad busstyp, som vi har kört i över 15 år utan problem, säger Martin Hägglund, affärsområdeschef i Stockholm för Keolis, som kör stadsbussarna åt SL.

Men om man inte är affärsområdeschef utan faktiskt bussförare så kan verkligen istället vara så här.


Den här berättelsen, skriven av en busschaufför, är hämtad ur antologin Hopsnackat.

Det är jäkligt jobbigt att köra en buss som inte funkar som den ska. Men det är inte så lätt att stå på sig när en stressad trafikledare står och gormar eller ber så snällt: Du kan väl köra i alla fall... det finns inga andra bussar just nu... ska passagerarna stå där i kylan... En del fasta tar på sig samhällsansvaret och en del timanställda vågar inte krångla.

Våra fackmöten varannan månad kom det till stor del samma människor på varje gång. Bra folk så klart men känslan på mötena var en aning desperat. En ville berätta något om vilken elak arbetsledare som sagt vad och när men framförallt hur. En annan person brann för frågan om defrosterbristen i de nya Scaniabussarna. En tredje kom för att städningen var under all kritik på söndagar i Spånga rastlokal. Alla pratade länge, vissa högre och i mun på andra, fackordföranden avslutade mötena med att berätta det senaste om grupplivförsäkringen. Vi kom ingen vart, vi kom för att få tala av oss skit från uniformerna bland vänner.

Därför bestämde vi i kommunalklubben på min arbetsplats att vi skulle göra ett av alla problem till månadens fråga. Att sätta in alla klubbens resurser i ett gemensamt angrepp på en fråga för att därefter beta av nästa. Nästa medlemsmöte beslutade att arbetsmiljön i bussarna skulle vara den första Månadens fråga.

Jag var psykosocialt skyddsombud då och fick uppdrag att utforma en enkät. Det vi ville veta var vilka problem som chaufförerna tyckte var så allvarliga så att bussen skulle hindras från att lämna depån på morgonen. På nästa möte hade vi fått in många svar, mötet kändes fräscht, mycket folk kom. Vi betade av och röstade om bl.a. vikten av fungerande vindrutetorkare, handbroms, FM-radio och varningstriangel. Vi skrev en förklaring till varje problem, bromsar ska fungera bra om vi måste stanna hastigt pga hinder i vägen. De olika felen graderades i tre kategorier.



Rött: Får inte lämna depån.

Gult: Får lämna depån men bussen får bara gå till nästa slutstation.

Vitt: Får lämna depån men måste lagas innan det gått en vecka.

Exempel: Om inte alla blinkers och bromslysen funkar, så är det rött, då får bussen inte gå ut alls.

Med tanke på hur många skrotiga bussar vi hade, så ställde medlemmarna höga krav i omröstningen. T.ex. att bussen får vara ute högst en vecka utan fungerande FM-radio, det var typ som att kräva socialism genast. Men vi var många på mötet, vi drogs med av varandra, blev tuffa tillsammans.

Vi bestämde att skyddsombuden skulle genomföra kollektiva ronder och gå igenom bussarna med den checklista som medlemmarna arbetat fram. Ombuden hade medlemsbeslut i ryggen och medlemmarnas uppdrag att följa listan. Vi sa till chefen i förväg när vi skulle genomföra den första stora morgonronden. Vår målsättning var ju att bussarna skulle lagas, och vi tänkte att de skulle hinna laga fler om vi sa till. Men cheferna ordnade inte med något förarbete utan kallade bara in verkstadspersonalen en timme tidigare än vanligt samma dag, dvs. kl tre på morgonen. Ronden ställde 16 bussar av 60-70, dvs en fjärdedel av bussarna fick inte köras ut. Det blev ett himla liv. Och verkstadskillarna blev skitförbannade. De hade pressen på sig från cheferna och kom med hastigt lagade bussar på löpande band för en ”ombesiktning”. Det blev som att vi kritiserade dem, nästan personligen.

Vi borde förstås ha snackat med verkstan i förväg. Vi var som den bortkomna passageraren som står och tittar på klockan och undrar vart förra bussen som krockade med en lastbil tog vägen. Sen kom vi överens om att verkstan skulle förvarnas en vecka innanvi genomförde en rond. Då blev stämningen bättre. Vi lyssnade på vad verkstadskillarna sa om sina problem. Tex. att de har för få lyftar (mekställen), så de kan inte laga hur många bussar som helst samtidigt. Verkstadskillarna var också irriterade på felrapporterna. Typ att bussföraren skriver ”fläkten är trasig” när det finns 16 olika fläktar på en buss. Då utlyste klubben tävlingen ”Veckans bästa felrapport”, som verkstan fick välja ut. Den publicerades i garagets egen facktidning. Där räknade vi också upp felen på alla felanmälda bussar, så att förarna skulle ha koll på läget, inte bara känna till sin egen felrapport.

Genom att chaufförerna fick veta mer om situationen på verkstan och verkstan fick höra mer än bara gnäll från chaufförerna, så blev det bättre sammanhållning mellan yrkesgrupperna. Sen kom en konflikt då arbetsgivaren ville ta bort verkstadspersonalens tjänstekort (= gratis SL-kort). Då ställde bussförarna upp och krävde att verkstan skulle få ha kvar sina tjänstekort. Vi stöttade dem till 100% och alla förstod ju att nästa gång så tar de bort våra tjänstekort om de lyckas ta deras. Verkstadskillarna kände att förarna var med dem i tjänstekortsfrågan, de maskade och höll ihop. De vann och fick behålla tjänstekorten.

Jag minns när jag efteråt bromsade in min buss bakom en av våra vid Ankdammsrondellen i Solna och alla bromsljus lös så vackert på bussen framför. Jag har hört att när det var som värst så diskuterade verkstadspersonalen om straffet för mord, skulle det vara värt att ta det för att mörda mig då jag var en av de pådrivande?

Men nu hälsar vi glatt på varandra då vi ses. Nu när jag tänker på det så är det samma känsla som när jag hälsar på min favorittant på 124:an.