Ny definition av omänsklig arbetsbelastning

SKILDA VÄRLDAR. Caremas VD, Carl Gyllfors, annonserade härom dagen att han slutar - efter bara tio månader på posten. Orsaken: en "närmast omänsklig arbetsbelastning". Bland annat tycker Gyllfors att en del av kritiken mot Carema varit orättvis. Exakt vilka delar av kritiken som skulle varit så missvisande framgår inte, men det är lätt att konstatera att den som berör ersättningar och vinster av den genomsnittlige löntagaren inte med all välvilja i världen skulle kunna anses orättvis. Gyllfors premierades nämligen, enligt Caremas egen hemsida, med 185 000 kronor i månaden för sin fruktansvärda arbetssituation.

Parallellt med denna fantasifulla verklighet tjänar en undersköterska, vars arbetsbörda skulle få Gyllfors att börja gråta, omkring 18 000 kr före skatt. Ibland något mer, men oftast mindre, eftersom nästan ingen undersköterska orkar - eller får - arbeta 100 %. Den högste chefen tjänar alltså tio gånger så mycket som en undersköterska på någon av Caremas arbetsplatser. Medan Gyllfors åkte taxi i skytteltrafik mellan lunchmöten och telefonkonferenser, slet hans undersköterskor i sina anletens svett sönder sina kroppar för att göra vardagen för de gamla och sjuka som Gyllfors och hans kompanjoner profiterar på så lite odräglig som möjligt.

För det är där vi är. Undersköterskornas tid och energi räcker inte till att göra livet drägligt för de gamla, som de allra flesta i yrkeskåren faktiskt ömmar stort för, för arbetsbördan är redan förbi "närmast omänsklig". I bästa fall hinner man göra en minimal insats, som mer kan liknas vid livsuppehållande åtgärder, än faktisk vård och omsorg. Sedan ska också tvätten tvättas, golven torkas och strumpor köpas på kontaktpersoners fritid. Och när vårdkropparna säger ifrån och blir sjuka, måste den alltjämt minskande personalstyrkan jobba ett pass till innan de får gå hem - ibland 15-20 timmar i sträck.

Men undersköterskorna och vårdbiträdena får gå hem. Kvar på boendena blir de gamla, vars insatser skurits ner till ett minimum, medan pengarna som skulle betala dem förräntas för Gyllfors' och vänners räkning i skatteparadis.

Vakna och lukta på morgonkaffet, Gyllfors. Vem är det egentligen som har en omänsklig arbetssituation? Vi skickar också en liten hälsning till Fredrik Gren, VD på Ambea, ett steg högre upp på abstraktionsnivån och likväl till Tritons och KKR:s ledare. Ta ert ansvar! Ni kan börja med att betala lite mer i skatt på era vinstmiljarder.

SKL vill ställa arbetare mot varandra

Igår presenterade Sveriges Kommuner och Landsting, välfärdens arbetsgivarorganisation, en rapport om de kommande årens rekryteringsbehov. Totalt kommer det fram till år 2020 behöva anställas 420 000 personer, för att täcka upp för framförallt den delen av arbetskraften som går i pension. Lika viktigt kommer det att vara att behöva säkerställa vården för den växande andelen äldre äldre, det vill säga personer över 80 år - de gamla som inte längre är pigga pensionärer.

För TCO-förbundet Visions medlemmar innebär de kommande åren ökade möjligheter för vissa typer av kommunala handläggare och tekniker att få jobb, och kanske också möjligheter att förhandla sig till bra löneökningar vid nyanställningar. För fotfolket inom LO-förbunden ser läget annorlunda ut - trots att det är här de allra största rekryteringsbehoven föreligger.

Enligt Kommunals kompletterande analys kommer det krävas 90 000 nyrekryteringar inom deras avtalsområde, framförallt av undersköterskor. Över 60 000 nya uskor behövs, varav över 20 000 i sjukhusverksamhet, och så många som 40 000 inom äldreomsorgen.

Men undersköterskejobbet anses inte tillräckligt glamouröst när de unga väljer utbildning. De flesta som väljer att utbilda sig till undersköterskor gör det inom vuxengymnasial kompletteringsutbildning. Hur man ska kunna locka fler att utbilda sig inom omvårdnadsområdet har länge varit föremål för debatt, och medan andra yrkesgrupper ständigt springer om LO-yrkena i löneutveckling, är en generell attraktionsökning genom förbättrade arbetsvillkor, arbetsmiljö och höjda löner ingenting som förordas för att locka fler.

SKL:s VD Håkan Sörman ser inte att det skulle finnas möjlighet att höja vårdpersonalens löner annat än i linje med industrins nivå, på 3 %.

Håkan Sörman talar om konkurrenskraftiga löner, men det låter inte som att exempelvis undersköterskor kan räkna med mycket bättre betalt. För SKL:s vd säger löneökningarna måste ligga i linje med industrins avtal på 3 procent. Mer konkret än så blir han inte.

Istället vill man på SKL se mer individuell lönesättning, där det ska löna sig att visa förmåga.

I det individualistiska nyliberala samhället har detta en mycket vacker klang, men vad händer med den psykosociala arbetsmiljön när man istället för att samarbeta med sina kolleger måste armbåga sig fram för att ha råd med mer än den livets nödtorft de flesta undersköterskor och vårdbiträden i Sverige idag kan unna sig?

SKL medger i alla fall ett behov av ökade möjligheter till heltidssysselsättning för dem inom vården som idag ofrivilligt arbetar deltid. Lösningar på hur de berörda yrkesgrupperna ska orka med en allt tyngre arbetsbörda får vi hålla andan i väntan på.

EQT ska inte skriva några nya verksamheter på Guernsey

Efter höstens skandaler kring vårdbolaget Caremas verksamheter inom den skattefinansierade välfärden, har det pågått en intensiv debatt om riskkapitalbolagens skatteplanering och skatteflykt.

I DN den 11 november 2011 kritiserade till och med Anders Borg den maximerade skatteplaneringen, där riskkapitalbolag som Triton med hjälp av internräntor raderar ut sina vinster och på så vis undkommer att betala skatt i Sverige.

”Nya skatteregler ska stoppa pengaflykt från riskkapitalbolag till skatteparadis”, sa Anders Borg.

Nu har riskkapitalbolaget EQT, som bland annat äger skolföretaget Vittra som driver ett 30-tal skolor i Sverige, bestämt sig för att inte ha några nya verksamheter på skatteparadisön Guernsey.

Igår på Ekot i Sveriges Radio sa EQT:s VD Conni Jonsson,

”Vi har aldrig varit kritiserade för att ha skött bolagen dåligt, det finns ingen skandal i våra bolag, men vi har på något sätt ändå kommit att ses som representanter i en bransch som håller på med konstiga saker”.

Att EQT aldrig har varit kritiserade för att ha skött bolagen dåligt beror på vad man menar med att sköta ett bolag. Om man menar att bolagens ekonomi är balanserad och ger avkastning till ägarna finns nog inte så mycket att kritisera EQT för. Men borde inte också personalens arbetssituation och verksamhetens kvalitet vara inkluderade i en bedömning om hur välskött ett bolag är?

Den mest signifikanta kritiken mot bolag som Carema och Vittra är att skattepengar som ska gå till offentlig service inte gör det. Det sparas på blöjor, personal och undervisningstimmar för att ägarna ska få en högre avkastning. Även om det är bra att EQT nu inte ska skriva sina nya verksamheter på Guernsey, så löser det inte den primära problematiken med riskkapitalbolagens verksamheter och inflytande i offentlig service.

Överbeläggning är nu normaltillstånd på 9 av 10 akutsjukhus

En ny rapport av Arbetsmiljöverket konstaterar att överbeläggningar har blivit normaltillstånd på 9 av 10 akutsjukhus i Sverige. 9 av 10 akutsjukhus!

Överbeläggningen leder till ökad stress, sjukskrivningar och arbetssjukdomar hos personalen.

Rapporten visar bland annat att undersköterskor är den grupp som anmäler flest
arbetsplatsolyckor och arbetssjukdomar på hela arbetsmarknaden.
Inom psykiatrin innebär det än större risker. Det visar sig att hot och våld ökar i takt med att antalet patienter blir fler än de har personal för.

De 3 miljoner sjukdagar som sammanlagt drabbar vårdpersonalen utgörs till 60 % av hög arbetsbelastning, stress och belastningsskador.
Sjuksköterskor och undersköterskor vittnar bland annat om att de knappt hinner ta rast, att det är svårt att koppla av på fritiden och att det tar lång tid in i semestern att komma ner i varv. Många tar det svåra beslutet att helt enkelt gå ner i arbetstid för att orka fortsätta. Det finns också fler och fler exempel på att sjuksköterskor säger upp sig i protest.

För att försöka komma till rätta med det här har Arbetsmiljöverket straffat flera akutsjukhus med dyra viten men det har inte hjälpt. När nu granskningen görs visar det sig att det finns inga marginaler att omorganisera eller lägga in ytterligare ett sparpaket. Många sjukhus har redan nått vägs ände. Det är redan ”för litet antal vårdplatser som är otillräckligt utrustade samt har en för låg bemanning.”

Bloggaren Syster Frida beskriver:

Något är så sjukt jävla fel när allt fler sköterskor inte orkar jobba heltid, när unga friska sköterskor får hjärtklappning och bröstsmärta av sitt arbete och tvingas söka sjukvård, när sköterskor sällan kommer hem i tid och oftast stämplar övertid på flexklockan.... Ja, listan på hur slitsamt och galet det är på sjukhuset kan göras hur lång som helst.

60 000 vårdanställda pensioneras inom 10 år, de som finns i branschen nu är väldigt lojala och slår knut på sig själva för patienterna men när det ser ut som det gör, med den katastrofala arbetssmiljön, den låga lönen och den ständiga stressen. Hur många kommer söka sig till vårdyrket i framtiden?

Syster Frida igen:

Förra året såg min önskelista för sjuksköterskeyrket ut såhär: mer lön, mindre stress, mindre överbeläggningar, högre bemanning, inga förfrågningar om att arbeta dubbelpass, fler vikarier att ringa in då någon är sjuk, möjlighet att säga nej till nattarbete.
[...]
Jag har gett upp. Faktiskt! 2012 års önskelista ser därför ut såhär:

• Nytt jobb
• Ny utbildning

Definition av överbeläggning: Överbeläggning kan konstateras när en patient vårdas på en arbetsplats som har en fysisk utformning, utrustning och bemanning som varken säkerställer patientsäkerhet eller arbetsmiljö.

I ämnet:
Vårdförbundet
Arbetsmiljöverket: Landets akutsjukhus har inspekterats

Tidskontroll i hemtjänsten ökar stressen bland personalen

KA (Kommunal arbetaren) skrev i veckan om att Stockholm ökar kraven på hemtjänsten.

” För att de äldre ska få hemtjänsten de har rätt till ska ett nytt digitalt system införas i Stockholm. Då kommer hemtjänstföretagen bara kunna fakturera för den tid de verkligen varit hos de äldre.”

Detta ska införas även inom kommunen. I vissa kommuner har systemet redan funnits under några år. Detta system är både på gott och ont, för all tid som inte är inne hos brukaren, räknas inte in. Det kan vara allt från restider till och från och tiden för dokumentation inne på kontoren. Även larmen (trygghetslarmen) kommer utanför ett sådant här system. De system som har testats är ofta ofullständiga och olika besök och åtgärder får korrigeras manuellt i efterhand i datasystemen. På vissa orter har man på försök ett upplåsningssystem hos brukarna med hjälp av mobiltelefoner. Detta för att inte behöva ha med nycklar, när det krånglar måste man åka och hämta nycklar och värdefull tid går till spillo.

 Det sätts alltför stor tilltro till tekniken och det tar även tid från brukarna att lära upp all personal och när det krånglar tas även då tiden från brukaren. Hemtjänsten har under många år ”effektiviserats” till brukarnas nackdel med allt kortare besök. Att då lägga på ytterligare moment på personalen blir en stressfaktor till. Fördelen med systemet är att man kan kontrollera om brukaren verkligen fått sitt besök, om det skulle råda tveksamheter.

 Inom hemtjänsten är arbetet mycket flexibelt och det händer ständigt saker som inte går att förutse. Därför är ett tidssystem inte en bra lösning. Då är det bättre att brukarna har ett visst antal timmar beviljat, så som det är inom LSS (Lagen om stöd och service för vissa funktionshindrade). Faran med tidssystem är att det blir en kontroll av personalen, en form av tidsstudie som på sikt kan resultera i indragning av personal. Den effektiva tiden hos brukaren kontrolleras, men inte all kringtid som även den är arbetstid för personalen. Hemtjänsten finns året runt, på sommaren tar förflyttningarna mellan brukarna, kortare tid än på vintern, när man tvingas skotta snö eller har svårt att ta sig fram på snöiga vägar och svårt att få parkering.

 Själva faktureringen mellan privat hemtjänst och kommun är ytterligare en fråga. Ska bara tid hos brukaren kunna faktureras kommunen, vem ska då betala restider och kringtid?

Carema gör ny charmattack - desperata?

Carema har valsat runt i media ett bra tag nu gällande deras bidrag till vanvårdsskandalen på äldreboenden runt om i landet. Idag tar mängder av media och bloggar upp Carema Cares senaste charmoffensiv. En helsidesannons i DN. Inte nog med det, annonsen är dessutom finansierad av oss skattebetalare.

Men där står bland annat en formulering som jag med flera reagerar på.

Vi vill skapa en äldrevård med en kultur där inga fel accepteras även om omständigheterna är svåra.

Betyder det att fler anställda ska få sparken när de inte kan göra det som de borde kunna göra, men inte kan för att det inte finns tillräckligt med tid eller material?

De två (risk)kapitalisterna Magnus Lindqvist (Triton) och Henrik Kraft (KKR) säger också att nu ska de minsann skatta i Sverige genom att slopa upplägget med aktieägarlån.

– För att få till stånd en bra dialog kring kvalitet vill vi inte ha en diskussion om skatteupplägg. Även om det upplägg vi haft följer svensk lag har vi kommit fram till att det inte är lämpligt.

Om man menade allvar med detta så kanske det gick att ändra sig under det flertal år som man ännu inte hade ertappats med händerna i syltburken.

DN:s börsexpert menar dock att det här påverkar Carema mycket lite. Förtroendet för (risk)kapitalistbolag är mycket mer värdefullt och mycket mer i gungning nu.

De flesta övriga riskkapitalbolag har redan gjort den ändring som Triton och KKR nu ska göra i Carema. Men ändringarna görs bara i de bolag som är beroende av skattemedel.

Vilka effekter kommer det här att ha på Caremas verksamhet?

– Effekten blir liten. Avkastningen för ägarna blir möjligen något sämre, men deras investering i Carema är mycket mer beroende av att omvärlden får förtroende för att verksamheten fungerar bra.

Glöm dock inte bort att det här inte bara gäller Carema utan all skattefinansierad privatiserad välfärd för de snedvridna incitamenten finns där.

Media: Ab, Expr, SvD, DN 1, 2

Bloggar:
Alliansfritt Sverige - Hur M och Carema blåser skattebetalarna i 5 enkla steg
Högbergs tankar - Det kom ett mail från Carema via kommunalrådet
Ett hjärta rött - Nya M – toppstyrning, egenintresse och ljusskygga kopplingar
SvD Börsbloggen - En riskkapitalist gör ingen pudel

"Det krävs mer civilkurage"

DN den 4/11 2011

– Den rädsla som du beskriver hos personalen, den vill vi inte se. Jag vill verkligen uppmana till civil­kurage hos all personal, att personal vågar vara öppen med brister. Det handlar både om ledarskapet och att personalen måste ta ansvaret att identifiera brister och påtala dem. Detta säger äldreminister Maria Larsson i början av vanvårdsskandalen.

Men Nejad Khadiri, som också var gäst i programmet, blev av med jobbet när han tog upp brister inom hemtjänsten.

I senaste LO-tidningen kan vi berätta för äldrevårdsminister Larsson att civilkuraget har belönat sig igen.

Den här gången är det landstinget som genomför Caremas önskan.
Läkaren som anmälde vanvården på äldreboendet Koppargården, som drivs av Carema, får inte vara kvar. Anledningen är samarbetssvårigheter, enligt stadsdelsförvaltning.

[...]
– Stadsdelsledningen har nu beslutat att vi inte kan vara kvar på Koppargården, säger Anders Hellström, verksamhetschef och medicinsk ansvarig läkare på läkarorganisationen Trygg Hälsa. Motiveringen är att vi inte kan samarbeta med Carema.

Upprinnelsen är att en läkare för redan ett år sedan slog larm om missförhållanden.

Enligt Hellström slog läkaren larm om vanvården på Kopparbergen redan för ett år sedan. Då valde stadsdelen att inte göra någonting. När samma läkare anmälde missförhållandena en andra gång i början av september läckte uppgifterna till Dagens Nyheter. Först då agerade kommunen.

– Det är vår skyldighet att säga ifrån. Men när vi gör det blir vi straffade. Ur demokratisk synvinkel tycker jag att det här farligt. Det sänder fel signaler till samhället. Budskapet blir att den som slår larm plockas bort.

Äldreminister Maria Larssons goda råd är i sanning dyra! Speciellt för den läkaren som nu är en i raden av de som blir av med jobbet på grund av sitt visselblåsande... nej jag menar förstås sina "samarbetssvårigheter".

REKOMMENDERAD LÄSNING
LO-tidningen - Tala med facket innan du slår larm

Alliansfritt Sverige
Carema hemlighåller whistleblowerpolicy

Regeringen skyller vanvård på personalen
Vi har tidigare skrivit om meddelarskydd och vårdföretagarnas samvete
LO-bloggen - Civilkurage ersätter lagstiftning?
Opinionsbloggen på Expressen - Ge alla systrar meddelarskydd

Reflektioner från förtroenderådets helg å den sociala demokratins vägnar

”Samtidigt har socialdemokratin alltid betraktat demokratin som någonting mer än formella rättigheter. Vi har betraktat den som en väg att förverkliga människors önskningar, genomföra sociala framsteg och omdana samhället. Så här sa Per Albin Hansson; först ska vi befästa den politiska demokratin, därefter ska vi förankra den sociala demokratin och den sociala välfärden, sedan är tiden inne att gripa sig an med den ekonomiska demokratin.”

Så talade Olof Palme 1975 vid den socialdemokratiska partikongressen. Nu är inte det här inlägget åsyftat till att drömma om fornstora dagar av Palmeism, utan snarare ett försök att tolka vad vi faktiskt kan förvänta oss från socialdemokratin inom en kort till medellångt perspektiv.

När Håkan Juholt i sitt installationstal under extrakongressen 2011 dunkar in begreppet ”social demokrati” som den färdriktning han vill ta sig an med det socialdemokratiska arbetarepartiet sätter han ner spaden i den sociala jämlikhetstanken. Han återpolitiserar således den sociala demokratins dimension som Per Albin Hansson talade om och ritar upp en klar linje för var socialdemokratin är på väg. Inom ramen för den sociala demokratins dimension finner vi ekonomisk politik för full sysselsättning och en utbyggd generell välfärdspolitik, vad som i dagtida sossespråk omdöpts till ”sociala inversteringar”.

Den fulla sysselsättningen, sociala investeringar och lagstiftningar är inom den sociala demokratin ett steg i strävan efter den klassbestämda underordningen och ökar friheten för människor att själva förfoga över sina liv. Under förtroenderådet i helgen målade Juholt, i ett djupt ideologiskt tal, upp just principen om full sysselsättning och frihet som de två tydligaste punkterna och flaggade dessutom för ett ”knivskarpt” beslut framöver (läs lagstiftning likt i Danmark, Norge och Finland) om vinst i välfärden samtidigt som han kritiserade beslutet från 2009 års s-kongress;

Det var ett beslut som syftade till att nå en gyllene kompromiss som alla kunde leva med. Det gav möjligheter att tolkas olika och verkligheten har brutalt hunnit ifatt det.

De punkter som Juholt drog upp under sitt installationstal i mars handlade om att ha en samlad politik riktad på områdena fattigdomsbekämpning, det gemensamma pensionssystemet, regleringar av infrastruktur, järnväg och elmarknader och en sammanhållande skattepolitik. Fortfarande har vi inte sett några konkreta politiska förslag kring pensionssystemet, regleringar av infrastruktur och elmarknader eller om skattepolitiken (även om Leif Pagrotsky gav en första rapport hur arbetet fortskridit). Detta är fullt naturligt eftersom det krävs en bred och utarbetad analys för att välarbetade och uttänkta beslut ska både kunna diskuteras och implementeras. Det är värt att repetera – i dessa frågor kan vi inte skjuta från höften.

Men vad som däremot tagits beslut om under förtroenderådet är ett ramverk för full sysselsättning och offentliga investeringar. Ramverket för full sysselsättning kommer att bli omdebatterat eftersom skrivelsen än så länge är luddig och innehåller inga konkreta mål om hur många arbetade timmar och vilken sysselsättningsgrad vi vill uppnå samt vilken målsättning för arbetslöshetsbekämpning vi ska ha ur ett kortsiktigt perspektiv. Att det däremot är på plats är viktigt, och sedan får demokratin fylla innehållet. Det andra förslaget, investeringsmålet för offentliga investeringar är en imponerande politisering av en länge glömd fråga – om hur de offentliga investeringarna, alltså det som vi genom våra skattepengar investerar i (infrastruktur, vård, skola, omsorg), har fallit under ca 30 års tid i förhållande till BNP. Detta är varken är ansvarsfullt eller hållbart om vi ska kunna bygga Sverige starkt på ett både kort, medel och långsiktigt perspektiv. Ett ramverk för offentliga investeringar säkerställer med andra ord att de offentliga investeringarna inte blir mindre i förhållande till BNP vilket på lång sikt kommer att öka den sociala jämlikheten i och med att vi investerar i den offentliga sektorn. Det ska bli mycket intressant att följa hur dessa två nya ramverk kommer att materialiseras.

Vad som bör tilläggas är däremot att det till stor del fortfarande saknas en hållbarhetsdimension, och då framför allt inom klimat och miljöperspektiv, inom de förslag som nu dyker upp. Om vi tittar tillbaka på citatet av Per Albin Hansson återstår också, i ett långsiktigt perspektiv, att vi tar oss an den ekonomiska demokratin, och där hoppas jag att programkommissionen gör ett gediget arbete och att medlemmar verkligen engagerar sig för att så blir fallet.

Som några avslutande reflektioner vill jag passa på att citera den kanske vackraste passagen i Håkan Juholts tal till förtroenderådet och om socialdemokratins roll som rörelse och kraft i samhället;

‎"Vi kommer aldrig svära oss fria från ansvaret för framtiden, och lämna Sverige att driva som en död fura i utvecklingens ström"

Krav på meddelarskydd - men har Vårdföretagarna skaffat sig ett samvete?

Ibland dyker det upp pressmeddelanden och uttalanden från vid första anblicken rätt så förvånande oheliga allianser. Ett av dessa är den pågående kampanjen från "fackförbundet" Ledarna och dess ordförande Annika Elias om att kollektivavtalad lön inte är nåt att ha. Den åsikten delar de fullt ut med Svenskt Näringsliv.

Men en annan sorts ohelig allians är den som nu tas upp om meddelarskydd. Nu i och med Carema och vanvårdsskandalen i välfärden så är alla helt plötsligt för att införa meddelarskydd. En del, som regeringen med Beatrice Ask, vill dock göra en utredning först. Tidigast till sommaren.

De senaste veckorna har media varit fyllda med detaljer om brister inom äldreomsorgen. Samtidigt har anställda och fackliga företrädare förklarat att de är rädda att uttala sig, av fruktan för att bli av med jobbet.
Justitieminister Beatrice Ask har nyligen upprepat att hon vill tillsätta en utredning om meddelarskydd för anställda i privata företag vars verksamhet betalas med skattemedel.
[...]
Hennes pressekreterare Anna Erhardt säger att det kan dröja till sommaren innan utredningen tillsätts.
– Vi har under hösten skrivit ett PM om direktiv för utredningen. Det har vi gjort i samarbete med socialdepartementet och utbildningsdepartementet. Och vi är inte klara. Meddelarskydd för privat anställda är en svår fråga. Vi måste veta vilka problem som behöver lösas för att detta ska kunna genomföras, förklarar hon.

Ska vi ta det igen. Anställda är rädda för att uttala sig, med fruktan för att bli av med jobbet. Vilket också har hänt flera gånger. Där har du problemet Beatrice.

Andra man kan läsa om som också är för ett stärkt meddelarskydd är Europadomstolen, Transparency International, Norge (har det redan), Konstitutionsutskottet (KU), Vänsterpartiet, Miljöpartiet, , Moderaterna (nja) Socialdemokraterna, hela fackföreningsrörelsen (var Ledarna står i frågan förtäljer inte historien) samt...
Vårdföretagarna?! Här hajar i alla fall jag till. Glatt överraskad är den första reaktionen. Fundersam är den andra. Kan det vara så här:

Vårdföretagarna ska med stöd av sina etiska riktlinjer granska Carema Care som under de senaste veckorna har uppmärksammats i media för påstådda brister och vanvård av de äldre.
Om Carema Care har brutit mot de etiska reglerna riskerar de uteslutning ur Vårdföretagarna.
Carema Care välkomnar Vårdföretagarnas granskning.
”Vi är ödmjuka inför det faktum att den senaste tidens händelser har påverkat förtroendet för vår bransch negativt. Därför välkomnar vi en fortsatt bred granskning som vi tror kommer att komma branschen till godo”

Här tror jag en ledtråd finns. "...den senaste tidens händelser har påverkat förtroendet för vår bransch negativt."

Det här bygger jag på ett seminarium jag lyssnade på igår som hette Money talks - Carema hållet av journalisten och författaren Kent Werne.

Han har mycket gjort ett mycket grundligt grävjobb om riskkapitalisterna i välfärden. När branschfolk pratar affärer så är det så att Sveriges privata, skattefinansierade välfärdssektor är en av de mest avreglerade och därmed säkra och lukrativa branscher i världen!

"Vården är en attraktiv sektor för riskkapitalet, då den förväntas vara relativt immun mot konjunkturnedgångar" Financial Times

Men det finns en risk enligt alla bolagsredovisningar i branschen som ständigt återkommer. Det är den politiska risken med lagändringar och opinion... såsom nu skett med Carema. De är nog inte så populära just nu och därför krävs en del rättningar i ledet... krav på hårdare granskning. Gärna ett kvasiförslag om en reglering av räntebidragen som Anders Borg gick ut med. Så att festen sedan kan fortsätta.

Hänger din mammas trygghet på dig?

När vanvårdsskandalen alltmer eskalerar och det förhoppningsvis är så att även andra privata välfärdsinstitutioner granskas av medierna mer noggrannt så släpper Kommunal en rapport som är helt logisk i sammanhanget.

Nedskärningar i äldreomsorgen och välfärden sker på två sätt. Det ena är att skattesänkningar ger mindre resurser till välfärden. Det andra är att privata alternativ vinstmaximerar och därmed "effektiviserar" och rationaliserar verksamheten så att den blir fullständigt svältfödd. Värst just nu kanske är Carema men det finns inget som säger att det är någon annan privat verksamhet som just nu är än värre men som inte upptäckts ännu. Som vi vet är det ju alltid riskabelt att berätta om missförhållanden som anställd.

Men åter till Kommunals rapport som är nästa steg i utvecklingen. När äldreomsorgen visar sig undermålig så ser sig anhöriga (läs kvinnor) nödda och tvungna att ta hand om sina behövande föräldrar själv. Det här är situationen i andra europeiska länder där kvinnor inte tagit sig ut på arbetsmarknaden. Men Sverige är annorlunda, eller var åtminstone annorlunda med den allra högsta graden av kvinnor i arbetslivet. Alternativet är fel på så många sätt. Ett av sätten är att det är högst improduktivt för samhället och för Sveriges utveckling.

Kommunals rapport "Hänger din mammas trygghet på dig?" visar att de resurser som läggs på äldreomsorgen har minskat rejält sedan 1980 trots att det blir allt fler äldre. Samtidigt ökar anhörigomsorgen drastiskt. Cirka 100 000 personer har gått ner i arbetstid eller helt slutat arbeta för att vårda sin en anhörig.

- Anhörigomsorgen är inte gratis, varken för de som ger omsorg eller för samhället. Den leder till att anhöriga får lägre inkomster, mindre fritid och i det längre perspektivet en försämrad pension. Men också att otryggheten och stressen ökar och att de anhöriga riskerar sin egen hälsa. Därtill förlorar samhället i uteblivna skatteintäkter Det rimmar mycket illa med arbetslinjen, fortsätter Annelie Nordström.

Kommunal vill bland annat att:

- Anhöriga till äldre ska kunna gå till jobbet och känna sig trygga med att deras föräldrar eller äldre släktingar har det bra och får professionell vård och omsorg.

Äldreomsorgens betydelse för att medelålders döttrar och söner ska kunna förvärvsarbeta uppmärksammas mer. Det är viktigt för de anhöriga själva, för de äldre men även för samhällsekonomin.

Äldreomsorgen ska vara ett attraktivt arbetsområde där personalen känner yrkesstolthet. Bra bemanning, väsentligt förbättrade anställningsvillkor och yrkesutbildad äldreomsorgspersonal är nödvändigt för att upprätthålla en offentligt finansierad äldreomsorg med kvalitet.

Hela rapporten här

Filmklipp från presskonferensen för rapporten här

Bloggar:
Roger Jönsson - 100 000 tvingas gå ner i arbetstid eller sluta jobba

Allianfritt Sverige - Allt om Carema och Vanvårdsskandalen
Jens Holm - Privatiseringsgalenskap, snart kommer tvångslagen
Homo politicus - Maria Larsson och Vårdmånglarna
Ekonomistas - Vindflöjlar i välfärdsdebatten

SVTplay om Vanvårdsskandalen och Carema

TV4-play om Carema

Regeringens presskonferens

Hur riskkapitalister tänker - Carema är knappast undantaget

Vi har alla lite till mans förfärats över de avslöjanden som gjorts på ett flertal Carema-drivna äldreboenden sista dagarna. Bland annat Tallbohov och Koppargården
Detta skrev jag vid lunch idag tisdag men bläcket hann inte torka innan ett nytt hemskt exempel uppdagas. Denna gång Augustendal.

För er som missat detta. Ett citat från Tallbohov-personal i DN

Vid inköp måste Caremas nyckeltal följas, oavsett storleken på de boendes behov, berättar anställda.
– Var det slut så var det slut. Oavsett om det fattades blöjor, mat eller toalettpapper.

En av de höga cheferna har fått sitta i TV-sofforna och göra pudel efter pudel efter pudel.
"Bonussystemet har slagit fel, nu ska vi fokusera på kvalitet" är försvarspunkten.
Var det inte det som var meningen hela tiden? Nja... riktigt så enkelt är det inte.
Gör inte heller misstaget att tro att det här bara gäller Carema.

I tidningen cfoworld kan man läsa vad som är eftersträvansvärt hos en CFO (Chief financial officer). Så här tänker en riskkapitalist:

Är du redo för högt tempo och tuffa krav på snabbt ökande vinster? När ett riskkapitalbolag tar över ett företag är det värdeökning som gäller.

Mjuka värderingar måste stå åt sidan när ägarnas kapital ska öka så snabbt som möjligt. Företagande i sin mest koncentrerade form kräver rätt typ av personer i ledningen.
[...]
Precis som när du lagar mat och låter ingredienser till en sås koka länge för att reducera dem till en fond – ett koncentrat – så har riskkapitalfonderna till uppgift att skala bort allt onödigt.

Ja, det är det vi kan se. Allt onödigt är bortskalat. Blöjor, sängar och personal. Endast värdeökningen blir kvar.

Media:

Dokument Inifrån
SVD1, 2, 3, 4, 5, 6, EX, E24_1, 2, 3, 4,
DN/Carema


Bloggat om:
Carema
Storstad om Incitament

Svensson om Sjukvårdsprofitörerna (med mängder av relevanta länkar)

Kent Werne har skrivit mycket bra om ämnet:
Läs mina granskningar i Ordfront Magasin: Jackpot i vård. I ETC: Den nya välfärdsindustrin, Sjukvården i Stockholm en vinstmaskin, Vinstpress i Stockholms äldrevård, Fakta om de största inom vården och skolan.I tidningen Intra: Big business i omsorg. Och om riskkapitalbolag och skatteparadis i tidningen Alt: Vinsten framför allt, Slutet för skatteparadisen?

Den förborgerligade medievärlden vägrar analysera statsbudgeten på riktigt

GÄSTKRÖNIKÖR: JOSEFIN BRINK

Den borgerliga dominansen i samhällsdebatten blir som mest påtaglig när oppositionspartierna lägger sina skuggbudgetar i Riksdagen. Läser man de stora tidningarnas recensioner och lyssnar på teve- och radionyheternas politiska kommentatorer så får man lätt intrycket av att det enda en statsbudget innehåller är skatter.

Temat för i stort sett samtliga kommentarer om oppositionspartiernas skuggbudgetar har varit vilka förändringar partierna gör på skatteområdet. Och eftersom regeringen bränt av drygt 100 miljarder kronor på skattesänkningar, innehåller samtliga oppositionspartiers budgetförslag skattehöjningar i större eller mindre grad. Annars vore det i princip omöjligt att föreslå några förbättringar av allt det som försämrats för att finansiera skattesänkningarna i fråga. Som a-kassan, sjukförsäkringen, vården och tågtrafiken. Eller för den delen göra något åt det gigantiska samhällsproblem som arbetslösheten innebär.

Men i den förborgerligade medievärlden finns inte utrymme för att analysera en statsbudget som helhet. Vilka konsekvenser det får för samhällsekonomin, arbetslösheten, välfärden och klimatet om man väljer att minska höginkomsttagares privatkonsumtion och företagens vinster för att istället använda pengarna till investeringar och anständiga trygghetssystem orkar de liksom inte ens försöka sätta sig in i.

Istället rör sig kommentatorernas blickar ängsligt mellan Anders Borgs till sanningar förklädda borgerliga floskler och den egna plånboken. ”Ojoj, höjda skatter för höginkomsttagare – det är ju jag! Dåligt! Ojoj, höjd skatt på jättedyra villor – shit, mitt hus i skärgården! Dåligt! Ajaj, inget mer RUT-avdrag – då får jag ju städa själv. Dåligt! Och förresten säger ju Anders att vi typ gör en insats för jobben om vi tar emot alla de här skattesänkningarna, så det måste ju vara rätt.”

Och när allt detta ojande är över finns inget som helst utrymme kvar för det skattehöjningarna i fråga används till. Som att investera i sådant som faktiskt ger både jobb och ökat välstånd för oss som bor här; bygga bostäder, minska energiförbrukningen, bygga ut tågtrafiken, förbättra skolan och barnomsorgen och ge sjuka och arbetslösa anständiga ersättningar. Trots att det finns extremt gott om belägg för att just den sortens satsningar är betydligt mer effektiva för att skapa arbetstillfällen och stärka samhällsekonomin än att sänka skatter och subventionera högavlönade privatpersoners köp av städtjänster och krogbesök.

Det är den välbeställda medelklassens världsbild som styr hela den politiska debatten. Och den har fått det bekvämt och skönt med alla skattelättnader och härligt billiga servicemänniskor som kan sköta allt det trista vardagsjobbet som tar tid från kvalitetstiden med barnen.

Att hundratusentals människor går arbetslösa ger uppenbarligen de fan i. Att lönerna och arbetsvillkoren i de skattesubventionerade servicejobben är skitdåliga likaså. Och förresten gör de själva minsann en insats för klimatet genom att välja en miljöbil – som också är skattesubventionerad – så varför ska de avstå från några kronor för att bygga ut kollektivtrafiken till några ensamstående morsor som inte har råd att skaffa bil?

Enligt denna logik blir miljöpartiets budgetalternativ det minst dåliga, sossarnas det näst minst dåliga och vänsterpartiets helt åt skogen. End of discussion.

I verkligheten är det så att alla med en inkomst under 28 000 kronor i månaden får en mycket bättre privatekonomi med Vänsterpartiets politik. Det är i stort sett hela LO-kollektivet och en hyfsad andel av tjänstemännen. Dessutom innebär vårt budgetförslag, med en högst försiktig beräkning, att 125 000 fler människor kan gå från arbetslöshet till ett jobb eller en utbildning. Att tusentals utförsäkrade återfår sin rätt till sjukpenning. Att ensamstående föräldrar får bättre ekonomi. För att bara nämna några saker. För statsbudgeten innehåller inte bara skatter. Den innehåller en massa andra saker som påverkar såväl människors privatekonomi som arbetslösheten, klimatet, välfärden och hela samhällets långsiktiga välstånd.

Man kan tycka dessa prioriteringar är bra eller dåliga. Men det är faktiskt en skandal att de privilegierades perspektiv dödar varje möjlighet att ens föra en seriös debatt om hur samhällets resurser bäst kan användas.

Josefin Brink, riksdagsledamot för vänsterpartiet

Nu ska Fas3 bli ”verkliga jobb”

Bilden visar hur borde det vara på Arbetsförmedlingen, med tillägget tillsvidareanställningar på heltid.


Arbetsförmedlingen gick den 2 augusti ut med ett pressmeddelande om att de nu beslutat att det ska bli reella (verkliga) arbetsuppgifter i Fas3

Utvärderingen av Fas 3 visar på svårigheter att hitta platser med meningsfull sysselsättning, som samtidigt inte liknar ordinarie arbetsuppgifter. Arbetsförmedlingens ledning har därför tagit beslut om fortsättningsvis tillåta platser med mer reella arbetsuppgifter.

Om inte detta tränger undan riktiga jobb så vet inte jag, vad för annat som skulle kunna göra det. En undran som också är befogad, är detta förankrat från regeringens sida? Som alla vet har riksdagen sommaruppehåll än, och oppositionen har inte fått svar från regeringen på utskottsinitiativet om vad som ska hända med Fas3. Kan Arbetsförmedlingens tjänstemän/kvinnor själva fatta sådana här beslut?

I går hade Kommunal en artikel om hur

Kommunal blir överkörda av Arbetsförmedlingen när det gäller Fas3 placeringar i vården.

Om nu Fas3 personer ska göra verkliga sysslor så är det ju inte förmedling av jobb som Arbetsförmedlingen sysslar med, utan förmedling av ”slavar” det är en skrämmande utveckling och att tvinga människor med olika bakgrund in i vården är ingen bra lösning alls.

Jag som själv är undersköterska sedan 25 år tillbaka, valde att läsa till undersköterska, just för att jag har ett stort intresse för vården och människor. De som tvingas in genom Fas3 kanske inte alls har intresse för att ta hand om människor och då kan det bli väldigt fel. Varför ska undersköterskorna fråntas sina arbetsuppgifter för att kommuner inte har råd att anställa fler? Det enda undersköterskorna kommer att få göra är att hjälpa de äldre att duscha, torka avföring, byta blöjor samt dela medicin – eller, nej - t.o.m. dela medicin tillåts Fas3 personer att göra, läs mitt inlägg om det här

Vi undersköterskor gör ett mycket bra jobb inom den kommunala vården, men vi vill kunna hinna lära känna de vi vårdar, det gör vi bäst genom att kanske sitta ner en kvart och läsa en tidning med den äldre eller gå ut på en liten promenad. Då får man veta mycket om de äldre och bygger upp förtroende. Många äldre har någon form av demens och mår inte bra av en massa olika ansikten, de behöver lugn och ro. De behöver människor omkring sig som själva valt sitt yrke och är intresserade av det de gör!

Jag vill på inget sätt nedvärdera människor i Fas3 (jag kan själv hamna där) men nog är arbetslösa mer värda än att utnyttjas i olika arbetsmarknadsåtgärder. Vad har hänt med provanställning och nystartsjobben?!
Utför man ett arbete ska man ha lön och ingå i det ekonomiska kretsloppet, med allt vad det innebär. Det finns inget annat alternativ!

Vården - Ett slagfält i underbemanningens tecken

Underbemanning:

Kommunalarbetaren

Det kommer att bli skärpta regler för hur mycket personal som krävs i demensvården. Socialstyrelsen ska ta fram föreskrifter, som blir tvingande för kommunerna.
– Det är ju jättekul. Det känns som en seger, för alla gånger vi försökt påminna om att det är bemanningen som är det viktiga, kommenterar Kommunals ordförande Anneli Nordström.

Samtidigt läser jag i GT/Expressen om en som för tillfället gör reträtt men rustar vidare för strid.

Arvin Yarollahi, läkare på Sahlgrenska Universitetssjukhuset har figurerat i medierna sedan han startat den landsomfattande kampanjen "Nej till nedskärningar inom vården".
Kampanjen fick stort genomslag och Facebook-gruppen fick snabbt närmare 5 000 medlemmar.
Blev chockad

Men i dag, tre månader senare, har Arvin Yarollahi sagt upp sig från sin arbetsplats.
- Jag har blivit tillsagt flera gånger att inte gå emot arbetsgivaren. (Av sina kollegor, reds anm.)
[...]
- När sådant här inträffar måste någon offra sig och berätta. Om ingen kan sätta ner foten utan att vara rädd för att förlora sin karriär, så kommer det att fortsätta, säger Arvin Yarollahi.
Anders Andersson, kanslichef på Läkarförbundet i Göteborg, påpekar att alla har en meddelarfrihet.

Rekommenderad läsning
Sebastians tankar om att Anders Borg haft fel hela tiden

Anställda säger nej när Moderaterna privatiserar

SR P4 Kalmar:

Så många som 43 av runt 60 anställda har skrivit på en lista där de gör klart att de inte vill byta arbetsgivare.

Gruppledaren på dagcentret Madeleine Sundqvist är en av dem som hellre tar annat jobb inom kommunen än går till det privata.
[...]
Maria Marberg som också jobbar på dagcentret i Gamleby gillar inte alls idén med att lägga ut handikappomsorg på entreprenad.

– Jag tycker inte man ska privatisera omsorg över huvud taget. Sjukvård och omsorg tycker jag ska vara i kommunens regi, eller landstingets då, säger hon.


Här finns 14 argument mot privatisering av välfärd som fortfarande har bäring.

REKOMMENDERAT TEMA - Vilka är Tea party rörelsen?

Kritiska till Tea party-rörelsen
Röda berget och Martin Moberg och Johan Westerholm och Peter Högberg ochPeter Wolodarski,

Okritiska
Thomas Böhlmark, André Assarsson, Edvin Alam, Johan Ingerö

Tema 2
Börskrisen och mediernas enögdhet
Lars Bäck, Sebastian Stenholm

Andra bloggar:
LO-bloggen 1 - Sommarjobbet och vägen in i arbetslivet
LO-bloggen 2 - Viljan till valfrihet är större än friheten att välja
Martin Moberg - Fas 3-arna har inte (m)er tid än vad vi med jobb har men det bekommer inte Hillevi Engström
Annika Högberg - Tryggare kan ingen vara, eller?

Omval i Västra Götaland - vårdkaoset fortsätter

På söndag är det dags för omval i Västra Götaland. Det har kommit att handla om enbart sjukvården. Det är en mycket känslig fråga i länet. Allt sedan Bohuslän och Västergötland slogs ihop till ett storlän har det vart budgetunderskott. Man kan fråga sig varför? Vad är det som gör att läkare flyr? Vad är det som gör att bland annat Intensivvårds sköterskor säger upp sig?

Den offentliga vården kan inte konkurrera på samma sätt som den privata eftersom den offentliga sektorn måste ha sin grundbemanning oavsett om det är mycket eller lite att göra, vissa perioder. Vården har blivit så slimmad så många får göra 1.5-2 personers jobb på samma antal timmar.

Inom den privata sjukvården kan man lägga upp arbetet på ett helt annat sätt, och locka med bättre arbetstider och många gånger bättre lön. Men glömmer bort att vården är en hel kedja av olika vårdgivare. Det börjar oftast med ett besök på vårdcentralen, sedan en remiss till sjukhuset. Efter det kommer en kallelse, behandling och tillslut eftervård inom kommunen. När en patient är ”färdigbehandlad” skrivs den över till kommunen som får ta dygnskostnaden så länge patienten befinner sig på sjukhus som färdigbehandlad.

Alla dessa steg ”slipper” den privata vården som riktar in sig på vård för stunden. Givetvis gör detta att de kan gå med vinst, de saknar helhetsförloppet. Den offentliga vården kräver en fungerande organisation som ser hela förloppet, som ser de anställda och som ser orsak och verkan.

Det går inte att lägga scheman som personalen inte vill ha som till exempel Norra Älvsborgs länssjukhus (NÄL) vill införa. De vill ha en form av 3-skift, där de ska arbeta, dag, kväll och natt. Detta passar inte alla. En del klarar inte att jobba natt och andra har svårt med oregelbundenheten. Varför inte lyssna på personalen, sitta ner och diskutera och se till så det blir humant för alla?

I går visade Tv4 Väst ett inslag ca 1.05 min in i länken, om en man som fått en allvarlig hjärtinfarkt som bor 3 minuter från NÄL, men eftersom han råkade bli sjuk en helg fanns inga läkare där, som kunde operera. Det blev ambulanshelikopter till Sahlgrenska. Mannen överlevde, men kunde lika gärna ha dött på vägen dit. Att ett så pass stort sjukhus har tomma operationslokaler på helgerna är inte särskilt kostnadseffektivt.

Läkaren Arvin Yarollahi på Sahlgrenska har startat ett upprop mot nedskärningarna i Västra Götaland som vi kunde höra om i TV4 Väst i går han säger att:

Resursbristen inom vården i Västra Götaland är direkt livsfarlig för patienterna.

Det är nu dags att politikerna tar sitt ansvar och gör något åt situationen och inte bara strider om vem som ska ha makten. Ett steg kan vara att stoppa bemanningsföretag i vården att sluta privatisera vårdcentraler och ta tillbaka kontrollen över den offentliga sektorn.
Min röst är röd på söndag, för annars säljs snart hela sjukvården ut, både i kommunal och i landstingsregi.

Kommunal sätter stopp för FAS3 i vården, (Undersköterska i Fas3?)

I dagarna har vi läst en del om att kommunal sätter stopp för FAS3 i vissa kommuner. LO tidningen skrev den 25 Mars med all rätta.

Jag ska här ge er lite helgläsning om ett scenario som skulle kunna bli verklighet, om inte Fas3 stoppas i kommuner och landsting inom vården.

Ja, vad kan man få för ”pysslor” då? Meningen är att man ska sätta guldkant på tillvaron för de äldre, om man hamnar på ett Äldreboende. Jag har funderat mycket på VAD jag skulle kunna göra som undersköterska med 19 års erfarenhet inom både akutsjukvård och åldringsvård.

Det låter så fint att som FAS3:are ha en pyssla på ett äldreboende, som innebär att man ska göra det där lilla extra som inte de anställda hinner. Själv tycker jag att det är HELT fel! Anställ fler i vården så de gamla får en meningsfull sista tid i livet. Det är ju så att kommer man till ett äldreboende för man inte klarar av att bo kvar i det egna hemmet, då kommer man bo kvar de åren man har kvar i livet.

Mycket kan hända dessa år, man kan få eller kanske redan har haft en Stroke och är rullstolsburen. Man kan ha en begynnande demens sjukdom som eskalerar under tiden på boendet. Det innebär att man behöver mer och mer hjälp i det dagliga livet.

ÄR det verkligen undersköterskornas lott att inte hinna prata eller gå ut med de gamla? Ska verksamheten vara så slimmad så man är beroende av ”gratispysslare”?

Man ska se HELA människan inte bara deras fysiska behov! Ska undersköterskor bara se till så de äldre får komma upp på morgonen, bli duschade, få torra blöjor, mat (bli matade) för att sedan läggas igen efter förmiddagskaffet?

För att sedan få hjälp att komma upp igen till lunchen och efter kaffet på eftermiddagen få hjälp i säng igen? Visst de gamla är många gånger trötta och orkar inte sitta uppe hela dagarna MEN de är också understimulerade för personalen inte hinner sätta sig ner och prata med dem!

Är det bra att de i stället får ligga ensamma på sina rum och vänta på nästa måltid? NEJ, givetvis är det inte bra! Jag som själv jobbat i vården sedan mitten på 80-talet och har följt utvecklingen (som bara är till det sämre) när det gäller de sociala bitarna, blir mörkrädd! Jag skulle kunna ge de gamla Så mycket som undersköterska, bara det fanns tid!

Jag tycker inte det är ok att ta in FAS3:are för detta, för då ser inte kommunen BRISTERNA i vården. Att som anställd undersköterska, bara få ägna sig åt det absolut livsnödvändiga för de äldre, det är inte precis att känna arbetsglädje och stolthet! Att se FAS3:are komma in och bara få göra ”sånt som är roligt” kan lätt skapa ett A och ett B lag! Jag vill att HELA människan ska ingå i mitt jobb som undersköterska, fysiskt, psykiskt Och socialt. Om den jag för stunden vårdar/hjälper, vill prata, ska då jag gå ut och haffa en FAS3:are? Eller tvärtom i fall JAG skulle vara FAS3:are, ska jag behöva gå ut och säga till en undersköterska att ” Märta på rum 5 vill ha en värktablett” när jag själv, under alla år, givit behovsmediciner? Eller om ”Märta” kräks, springa ut och hämta löneanställda undersköterskor, för att torka spy ingår inte i min ”pyssla”.

Jag säger bara, stackars ”Märta” att behöva se så många olika ansikten! Det är INTE kvalité på någon vis. De äldre mår bäst när det är ett fåtal som sköter om dem.

FAS3 kommer ALDRIG att skapa nya jobb i vården, utan det blir i stället så att undersköterskor ställs mot FAS3:are (som också är undersköterskor) som blivit av med sina jobb. Själv skulle jag inte stå ut med att ha en FAS3 placering som undersköterska och inte få använda mina medicinska kunskaper. Jag står inte heller ut med att som löneanställd undersköterska inte ha tiden att prata en liten stund med den jag ska vårda/hjälpa! Att det är höga sjukskrivningstal i vården, det vet alla, men har någon ställt frågan VARFÖR?

FAS3 är ett djävulens påfund som bara kommer att ställa lönearbetare MOT FAS3 eller andra praktikanter, och på lång sikt hålla lönerna nere. Löner som redan ÄR låga! Med låga menar jag, att som undersköterska har man runt 22000 kr i månaden efter nästan 20 år. Kommunerna tycker säkert det är jättebra att få in 5000 kr i månaden av staten för att få gratis arbetskraft. Det vore ju mycket bättre om staten gav kommunerna dessa pengar för att de ska kunna anställa fler. Regeringen har i dagarna gått ut och sagt att de ska skjuta till X antal kronor för att höja kompetensen på undersköterskor. Jag hävdar att kompetensen finns! Så det de bör göra är att satsa pengar på att anställa fler! vad har man för nytta av en högre kompetens när man inte hinner använda den?

Jag är stolt över mitt yrkesval och vill inte bli underskattad! Jag har dessutom en högskolekurs inom Palliativ medicin, men till vad nytta?

Utanförskapet växer för de unga.

Idag har det utkommit två artiklar om unga och barns situation i dagens Sverige. I valet 2010 valde de unge att rösta på de rödgröna. Vad de unga såg i de rödgröna var att jämlikheten är en förutsättning för att lyckas. I ett samarbete mellan SCB och Temagruppen Unga i arbetslivet tagit fram statistik över unga som varken arbetar och studerar. Statistiken berör åren mellan 2007-2008 i åldersgruppen 20-25 och visar att antalet ökat från 85000 till 102000 individer. 102000 individer!!! Det sorliga är att det finns ingen statistik åldersgruppen 16-19. Samtidigt skriver DN idag att barnfattigdomen ökat till 220000 barn. Utanförskapet bara växer, växer och växer. Alliansens svar på detta är Fas 3 och halverad arbetsgivaravgift för unga under 25. Två åtgärder som istället bidrar till att utanförskap för unga och barnfattigdomen ökat.

Vi måste vi stå upp för de unga och ge en bild för framtiden och ett jämlikt samhälle. För att lyckas med det måste vi socialdemokrater och fackliga lyckas på tre områden.

1)Välfärden: att löntagarkollektivet (fackföreningar)lyckas vara den motpart som kan möta arbetsgivarna. Socialförsäkringssystemet, som garanterar inkomsttrygghet för den som faller utanför arbetslivet. Välfärdstjänsterna måste ge den bästa och jämlika vård, omsorg och skola. Vi måste få ett slut på hur alliansen montera ner hela välfärden.
2)Vi måste reglera arbetslivet och få en human sjukförsäkring. Vi ser hur arbetslivet blivit ojämlikt genom osäkra anställningar. Slimmade arbetsplatser sker på bekostnad av visstidsanställningar, deltidsarbeten och bemanningsföretag.
3)Klimatförändringarna måste bekämpa samma sätt ojämlikheten inom arbetslivet och inom välfärden. Vinstintresset måste regleras så att de tar sitt ansvar inför klimathotet.

Fackföreningsrörelsen är den rörelse som ska ta sitt ansvar och vara den röda tråden inom arbetarrörelsen. Det är facket genom sina medlemmar som kan känna av arbetslivet. Det är facket med sin breda förankring inom arbetarrörelsen som sätta dagordningen och var den samordnanden kraften att lyckas på de tre områdena. Lyckas vi med detta så kan vi ge de unga en framtidstro och minska barnfattigdomen. Därför måste vi vara de som försvara jämlikheten och synliggör ojämlikheten.


media: DN, Du&Jobbet
rapporten temaunga hämtas här

Vårdförbundet kritiserar sjukfrånvaroblankett - men den är ju helt i linje med "arbetslinjen" – döm själva!

”Det är ett sätt att kringgå sjuklönelagen” anser Vårdförbundet om den kritiserade sjukförsäkringsblanketten på Hässleholms sjukhus.
Han förklarar att arbetsgivaren med sin blankett (se pdf nedan) vill att den anställda ska redogöra för på vilket sätt som arbetsförmågan är nedsatt.

– Vi anser att det är ett sätt att kringgå sjuklönelagen och att arbetsgivaren försöker inhämta information som individen inte behöver lämna enligt vår tolkning av sjuklönelagen...

På Hässleholms sjukhus ställer man sig frågande till Vårdförbundets kritik.
– För oss så är sjukförsäkringsblanketten ett led i rehabiliteringen. Enligt sjuklönelagen ska arbetstagaren intyga att han eller hon har varit arbetsoförmögen och sedan ska arbetsgivaren bedöma graden."

Två människosyner krockar i de olika förslagen till blanketter. Hässleholms sjukhus blankett där allt ansvar och skuldbeläggning läggs på individen, och vårdförbundets blankett där man har ser ett tydligare rehabiliteringsansvar hos arbetsgivaren.

Men som sagt, jag råder er att döma själva!

Och kan i samma andetag rekommendera "Individualiseringen av välfärdssamhället", ett anförande hållet av Ann-Marie Lindgren


intressant?