Fack och arbetsgivare fikar utan Reinfeldt

Läget är allvarligt med den höga arbetslösheten i Sverige. Det menar både LO:s Karl-Petter Thorvaldsson och Svenskt Näringslivs Urban Bäckström. Därför bryter de den tre år långa tystnaden mellan organisationerna och sätter sig för att fika och prata om lösningar för framtidens arbetsmarknad.

– Vi har 410 000 arbetslösa i Sverige och det blir fler och fler. Det är ett gigantiskt samhällsproblem, att vi inte längre får till tillväxtpolitiken och jobbskapandet. Det jag och Urban tittat på är framför allt två grupper, det ena är den snabbt växande långtidsarbetslösheten. Det andra handlar om hur vi ska få in de unga. Vi riskerar att få en förlorad generation som ställs utanför arbetslivet. Det kan leda till stora sociala spänningar i samhället, säger Karl-Petter Thorwaldsson.

Mest produktivt skulle kanske vara om även politiken i form av regeringen Reinfeldt deltog i samtalet. Han har dock gjort sig känd för att kalla Svenskt Näringsliv för ett särintresse och har i motsvarande grad kategoriskt vägrat att sätta sig ner och samtala med LO under dessa sex år som den moderatstyrda alliansen har styrt.

Fredrik Reinfeldt anklagade i Agendas partiledardebatt Stefan Löfven för att, med sitt förslag om ett innovationspolitiskt råd underställt statsministern, vilja "fika så att jobben blir fler".

Så resultatet av detta hårdnackade och raljanta motstånd blir alltså nu att fack och arbetsgivare sätter sig ner utan regeringen Reinfeldt.

Fas 3 göder sociala företag

Hur kan Arbetsmarknadsminister Hillevi Engström och regeringen fortsätta hävda att arbetslinjen är lyckad? Nu är det ca 31000 människor som är inskrivna i fas 3 det innebär en kostnad på ca 155 miljoner i månaden. En hisnande summa som vräks ut till mer eller mindre oseriösa anordnare. Och i en åtgärd som inte leder till ett regelrätt arbete. För mig går inte den matematiken ihop. Dessa människor i Fas 3 har inte gjort något ont, de har bara blivit arbetslösa och haft svårt att få ett nytt arbete. Det är inte konstigare än så. Just nu har vi drygt 400 000 arbetslösa i Sverige att då tro att man ska lyckas få ett jobb, är ungefär som att tro på tomten. Jag läste om Ivan Daza på Jobbfabriken på Svt.se som under 2010 tog ut en lön på 2.5 miljoner. Nu går han ut och försvarar vinsten företaget gör:

Fas 3-anordnaren Jobbfabriken "behöver sina vinster som buffert ifall Fas 3 skulle läggas ned"

Ivan Daza säger även:

” Man skyller på anordnarna i stället för på människor som inte vill ha jobb. Det finns ju ganska mycket jobb men det är många som inte är så intresserade av dem”

Hillevi Engström har uttalat sig ett antal gånger om hur arbetslösa fungerar. Hon tror sig veta att arbetslösa behöver lära sig gå upp på morgnarna och behöver bli mer sociala. Arbetslösa som inte har sysselsättning riskerar dessutom att bli missbrukare. Fas 3 bara växer och växer och är en större ”arbetsgivare” än Volvo nu. Jag vill ogärna kalla fas 3 för arbetsgivare. Det är inget annat än ett vuxendagis. En förvaring av människor med många gånger, helt meningslösa sysslor. Det finns de som trivs med sin Fas 3 plats och är glada att komma ut och få göra något, men det innebär inte att fas 3 som åtgärd är bra. Ersättningen sänks i takt med hur länge man varit arbetslös. Varför tillåts inte arbetslösa studera på Komvux eller andra yrkesutbildningar när de har sin ersättning. Sverige saknar kompetens på många lediga arbeten idag och det kommer inte att bli bättre om inget görs. Vad är det som gör att det är helt ok att vräka ut miljoner på t.ex Jobbfabriken när det inte är ok att höja ersättningarna?

Mer om Jobbfabriken

Och ännu mer

Och lite till

 The never ending story...

Arbetsförmedlarna sågar Alliansens jobbpolitik

Nu stämmer även arbetsförmedlarna in i kören av kritik och sågar Alliansens jobbpolitik.

Arbetsförmedlarna i Sverige ställer sig avvisande till regeringens jobbpolitik, enligt en enkät som fackförbundet ST har låtit göra. Enkäten visar att sju arbetsförmedlare av tio tycker att ungdomsgarantin eller jobb- och utvecklingsgarantin för långtidsarbetslösa inte räcker till.
Insatserna i garantin anses ha för låg kvalitet och sätts in för sent, enligt landets arbetsförmedlare. Runt 10 000 arbetsförmedlare finns det i landet, 2 300 ingår i enkäten. Det är mer än nog för att ge ett statistiskt säkerställt resultat.

Det arbetsförmedlarna vill se mer av är arbetsmarknadsutbildning och praktikplatser.


A Arbetsmarknadsutbildning - för utveckling av befintlig kompetens   62,1%
B Arbetsmarknadsutbildning - för ny kompetens hos arbetssökande  70,4%
C Matchning lediga jobb - arbetssökande                                          33,2%
D Personlig coach till arbetssökande                                                  33,5%
E Praktikplatser                                                                                48,5%
F Stöd för, och kontroll av, aktivt jobbsökande hos de inskrivna        19,6%

Det man i motsvarande grad vill se mindre av är personlig coach och kontroll av hur aktivt de arbetslösa söker jobb. Den moderatstyrda alliansregeringens paradgrenar.

Frågan löd: Vilken åtgärd vill du se mindre av. Flera alternativ är möjliga.
A Arbetsmarknadsutbildning - för att utveckla befintlig kompetens     8,3%
B Arbetsmarknadsutbildning - för att utveckla ny kompetens             6,6%
C Matchning lediga jobb - arbetssökande                                         7,5%
D Personlig coach till arbetssökande                                                 24,8%
E Praktikplatser                                                                                10,2%
F Stöd för, och kontroll av, aktivt jobbsökande hos de inskrivna        33,9%



Bilden bekräftas även av nya beräkningar från Riksdagens utredningstjänst (RUT). De visar att antalet ungdomar som lever i långvarigt utanförskap har ökat med mer än 50 procent under perioden 2006-2010.

Samtidigt öppnar Anders Borg nu plånboken och lovar att spendera mer på investeringar i infrastrukturen, det sade han vid ett seminarium arrangerat av International Monetary Conference på måndagen. Men utspelet har väl samma trovärdighet som hans kritik mot bankerna, ett spel för galleriet.


Läs mer på:
SR
Aftonbladet
Fackförbundet ST

Kommer reglerna skärpas för fas 3 - den här gången?

ARBETET:

– Det är extremt provocerande, säger Bettina Kashefi, statssekreterare hos arbetsmarknadsminister Hillevi Engström, om att Jobbfab­riken tar ut fyra miljoner kronor i aktieutdelning. 

Företaget tog emot över 600 fas 3:are förra året och är sannolikt det största privata företaget i branschen. Det fick runt 35 miljoner kronor i statliga bidrag för fas 3-deltagarna. Var sjätte skattekrona blev vinst.

Jobbfabriken är inte ensamma om detta, det finns flera.

Ja, det har varit oerhört provocerande med hela fas 3-cirkusen. Dessutom har vi inte sett några åtgärder än. Endast bekymrade luftpastejer från arbetsmarknadsministern, men det är lite Alfons över detta. Jag ska bara...

I april förra året aviserade arbetsmarknadsminister Hillevi Engström att regeringen skulle se över anordnarbidragets konstruktion. Översynen skulle vara klar i höstas. Det blev ingen översyn. När regeringen kom med budgetpropositionen i september bollades uppdraget i stället vidare till Arbetsförmedlingen, som fortfarande filar på ett förslag.

Samtidigt går de i fas 3 på knäna både mentalt och ekonomiskt. En sak är säkert, de allra flesta kommer inte en millimeter närmare ett riktigt jobb. Det mest provocerande är regeringens passivitet i den här frågan. Så provocerande så att flera kommuner nu tagit saken i egna händer och tagit avstånd från fas 3. Bland annat Malmö och Göteborg. Det betyder tyvärr inte att de är fas 3-fria zoner. De privata anordnarna finns kvar.

"Om man blir arbetslös ska man veta att det finns ett skydd"

I förordet till Arbetslöshetsrapport 2011 publicerad av Akademikernas a-kassa har arbetsmarknadsminister Hillevi Engström skrivit ett förord.

För mig är det självklart att arbetslöshetsförsäkringen ska erbjuda ett
gott och tryggt skydd vid arbetslöshet. Om man blir arbetslös ska man
veta att det finns ett skydd som tryggar försörjningen och möjliggör en
omställning inför ett nytt arbete. 

För oss på löntagarbloggen skär sig detta uttalande lite när man ser hur statistiken sammanfaller så oerhört tydligt med den höjning och differentiering av avgiften som genomfördes just 2007 och som bidrog starkt till att ca en halv miljon gick ur a-kassan. Än värre när vi nu vet att massarbetslösheten har fastnat på hög nivå. Men det är klart. Det finns ju inte så stort behov av en a-kassa enligt Fredrik Reinfeldt.

För om man tittar på etniskt födda svenskar mitt i livet så har vi mycket låg arbetslöshet. 

Anders Borg gör inga satsningar på nya jobb eller på näringspolitik - Varför?

Söndagen bjöd som vanligt på Agenda. Där intervjuades Anders Borg inför måndagens vårbudget. Det blev för ovanlighetens skull en intressant intervju. Störst ära för det går till programledaren Camilla Kvartoft som inte behandlade finansministern som guds gåva till mänskligheten utan faktiskt ställde kritiska följdfrågor när Borg försökte sig på sin vanliga svada. Jag vet inte om jag såg rätt men nog såg han lite nervös ut redan inför intervjun. Döm själva. Här är en länk till hela programmet.

Arbetslösheten ökar enligt arbetsförmedlingen

Arbetsförmedlingen har publicerat nya siffror på arbetslösheten som nu ligger på 8,7 procent. I slutet av februari var 404 000 personer arbetslösa, 4000 fler än för ett år sedan. Det är också fler som har varslats och färre som har fått nytt jobb, samtidigt som fler lediga platser har anmälts under samma period.

I börjar på februari debatterade arbetsmarknadsminister Hillevi Engström och socialdemokraternas arbetsmarknadspolitiska talesperson Ylva Johansson a-kassan och arbetslösheten i SVT:s Agenda. På frågan om varför regeringen inte ville höja taket i a-kassan svarade arbetsmarknadsministern att regeringen prioriterade att skapa fler jobb före en justering av a-kassan. Engström menade också att regeringen hade varit framgångsrik med denna ambition,

”Vi kan ju se nu att sysselsättningen har ökat med nära 200 000 personer som går till jobbet. Vi ser att arbetslösheten har ju gått ned.”

Kan man säga att arbetsmarknadsministern modifierade sanningen? Ett omdöme från Bertil Holmlund är i alla fall att Engströms (och Reinfeldts, Tobés och Borgs med flera) användning av den siffran är intellektuellt ohederligt.

Bäst visar Alliansfritt Sverige på absurditeten i den siffran.

Men sysselsättning mäts inte i absoluta tal. Det mäts i procent. En andel av befolkningen. Mäter man som Borg gör kan man säga att Kenya med sin befolkning på 38 miljoner, som har en arbetslöshet på 40%, har en högre sysselsättning än Sverige.

LO-bloggen skriver bra om det samlade misslyckandet för Alliansens arbetsmarknadspolitik

Fredrik Segerfeldt använder sig av en något underlig försvar när han menar att det är ok för regeringen att vara oseriös för "det är ju oppositionen också"

Tidigare Saabanställda drabbas nu av En av Europas sämsta A-kassa.

Utanför Saab i Trollhättan 2011

Idag debatterar Arbetsmarknadsminister Hillevi Engström med Socialdemokraternas näringspolitiske talesperson Lars Johansson om omställningsförsäkringen (a-kassan). Enligt tidningen TTela så är Lars Johansson oroad över att före detta Saabanställda kommer få halverad inkomst.

” Johansson tar upp vikten av att värna om alla före detta Saab-anställda, vars kompetens är avgörande om en framtida industriell produktion i regionen ska klara en allt tuffare global konkurrens. Och vi är inte på rätt väg, menar riksdagsledamoten, då arbetslösa Saab-anställda hos IF Metall nu riskerar att bara få hälften av sin lön genom omställningsförsäkringen.”

Endast 4 % av alla som blir arbetslösa får 80% av sin tidigare lön, detta på grund av att taket på 18700kr har stått still under ett decennium. Lars Johansson har ställt en interpellation (Interpellationen är en fråga som kräver ett utförligare svar därför får statsrådet 4 veckor på sig att besvara frågan) till Hillevi Engström som lyder:

"Avser arbetsmarknadsministern att ompröva sin politik så att fler arbetstagare får 80 procent av sin tidigare lön via omställningsförsäkringen?"

När alltfler blir arbetslösa är det en självklarhet att man ska kunna klara sin ekonomi även under en tid av arbetslöshet. De låga ersättningarna har vi tagit upp flera gånger här på Löntagarbloggen i ett inlägg om jobb och utvecklingsgarantin skrev jag följande:

 ” Du blir arbetslös och får då ut max 11000kr i månaden med högsta A-kassa 680kr/dag * 21 dagar. (Man får inte ersättning lördag och söndag) Så från att ha jobb till att bli arbetslös så är det ekonomiska raset ca 9000 kr i månaden, försök att leva på det under en längre tidsperiod. Det här är ändå de som fortfarande har rätt till A-kassa.” 

 Det hög tid att ta strid och debattera för en höjd A-kassa. Debatten kan ses här med start 13.00

Arbetslösheten ökar och Fas3 har blivit en åldersfälla

Så här några dagar in på det nya året, kommer nya dystra siffror om den ökade arbetslösheten.

DI skriver:

I slutet av förra veckan var 227 860 personer inskrivna som öppet arbetslösa hos Arbetsförmedlingen. Det är 14 088 fler än veckan före men 1.505 färre än samma vecka i fjol.

På 1 år har alltså 1505 personer tagit sig ur arbetslösheten, en bedrövlig siffra.

I JOB (före detta JUG) som Arbetsförmedlingen nu vill kalla Jobb och utvecklingsgarantin ingår 176 864 personer. Det är ungefär lika många som bor i Trollhättan, Uddevalla och Vänersborgs kommun tillsammans, för att få ett hum om hur många enskilda personer det faktiskt är.

Av alla dessa 176 864 personer finns det en mycket stor andel mellan 50-65 år. De som är 60+ har inte en chans att ta sig ur Fas3 när de väl hamnat där.

Sveriges Radio P4 Blekinge skrev igår om Anders Jonsson i Kallinge som inte ser någon chans att få ett jobb och komma ur Fas3.

I hela länet är det 224 personer som gick in i fas tre för två år sedan. Mer än hälften, 137  är fortfarande kvar. En del har lämnat för pension, föräldraledighet eller studerar. Bara 16 procent har fått ett jobb, och de flesta av de med lönebidrag.

Endast 10 stycken har fått jobb utan stöd efter Fas3. Dessa siffror gäller endast för Blekinge, på många andra ställen i landet ser det ungefär likadant ut.

Fas3 och arbetslinjen är och förblir en flopp! Varför är det så svårt för regeringen att erkänna det?

A-kassereglerna håller dig kvar i arbetslöshet

Under Alliansåren har mycket blivit sämre med A-kassan. Dels har avgifterna höjts rejält och dels har reglerna ändrats till det sämre, för alla med otrygga anställningar som säsongsarbete, timanställning eller ett kortare vikariat. Dessutom har 2 karensdagar lagts till, utöver de 5 som redan fanns.

För att förstå hur reglerna fungerar så måste man lusläsa dem och verkligen sätta sig in i hur de fungerar i praktiken.

Det är inte bara att ta ett vikariat eller en timanställning och tro att man efter 6 månader har rätt till full a-kassa. Häromdagen kunde vi läsa om Stig Edström i ST NU om hur han förlorat tusentals kronor på att jobba för mycket under 6 månader.

” Det är de nya reglerna för A-kassan som ställer till det för Stig Edström i Kvissleby. Den som får sin fjärde A-kasseperiod, får nämligen ersättningen sänkt till 320 kronor per dag. Det är mindre än hälften mot de 680 kronor som är taket för A-kassan och som de flesta kommer upp till.
– Men om Stig Edström bara hade jobbat fem månader i år i stället för i sex månader, så hade han inte kvalificerat sig för en ny A-kasseperiod, utan hamnat i jobb och utvecklingsgarantin i stället. Då hade han fått mycket mer. Att man ska missgynnas av att ha jobbat för mycket är fullständigt orimligt, tycker Olle Åkerlund, föreståndare för IF Metalls arbetslöshetskassa.
”

Detta måste uppmärksammas så arbetslösa inte risker att bli av med halva ersättningen.

Numera beräknas inkomsten på de 12 månader innan man blev arbetslös, förut räknades bara månader av arbete.

Fakta från a-kassa.nu

”För att ha rätt till ersättning måste förutom grundvillkoren ett arbetsvillkor vara uppfyllt.
Arbetsvillkoret innebär att man under 12 månader (ramtiden) närmast före arbetslösheten har arbetat minst 6 månader och minst 80 timmar i varje kalendermånad.
Alternativt, inom 12-månaders-perioden enligt ovan ha arbetat minst 480 timmar under sex sammanhängande kalendermånader och minst 50 timmar i var och en av de månaderna.”

Låter det krångligt? Det ÄR krångligt. För att inte riskera att få en sämre a-kassa måste man ha jobbat heltid under 12 månader, inget annat gäller. Detta får man själv ha koll på och överväga om ekonomin tål en försämrad a-kassa om man inte får heltidsjobb.

I Alliansens Sverige är det bättre att vara helt arbetslös än att jobba deltid, timtid eller visstid. Vem sa något om arbetslinjen…

Full sysselsättning eller "full sysselsättning"?

Vart man än vänder sig just nu varnas det för att arbetslösheten kommer öka kraftigt det kommande året. Så vad görs då åt detta?

Lars Calmfors, aktad ekonomiprofessor i de flesta läger samt nyligen ordförande för regeringens finanspolitiska råd, menar att det behövs inte bara ett mål för att hålla inflationen nere. Det behövs också ett sysselsättningsmål. Något som även oppositionen föreslagit. Calmfors skriver i sin DN-kolumn "Fånga handsken från S" att

Det viktigaste målet i statsbudgeten är överskottsmålet. Enligt detta ska den offentliga sektorns finansiella sparande (skillnaden mellan inkomster och utgifter) vara 1 procent av BNP över en konjunkturcykel. Däremot finns inga siffersatta mål för vare sig sysselsättning eller offentliga investeringar (sparandet i realkapital).

Socialdemokraterna tog nyligen ställning för att sådana kompletterande ekonomisk-politiska mål bör utarbetas. Detta har inte fått någon större uppmärksamhet. Det kan bero på att eurokrisen slukar allt intresse eller på socialdemokratins allmänna förtroendeproblem. Men frågan om fler kvantitativa mål är värd att diskutera.

Regeringen har angett som sin främsta uppgift ”att föra Sverige mot full sysselsättning och därigenom minska utanförskapet”. Trots det har några siffermässiga sysselsättningsmål aldrig preciserats. Regeringen har visserligen lanserat ett så kallat sysselsättningspolitiskt ramverk, men detta är bara ett allmänt analysschema utan kvantitativa åtaganden.

Avsaknaden av ett sysselsättningsmål, samtidigt som det finns ett överskottsmål för de offentliga finanserna, innebär en bristande logik.

Lars Calmfors kastar alltså S handske vidare till regeringen. Det är dock mycket osannolikt att regeringen kommer att kunna fånga den. De har större problem än så med den fulla sysselsättningens innebörd. De har några olika definitioner för detta grundläggande begrepp.
Alliansfritt Sverige:

Har ni ingen definition av begreppet inom partiet?

– Nja, inte vad jag vet, säger Moderaternas presschef Johan Elmberg till Nyheter24.

Efter publicering hör Elmberg av sig och menar att han missuppfattat frågan. Hans svar blir då i stället följande:

– Full sysselsättning innebär att de som vill och kan jobba mer ska kunna göra det.
Spännande, det går emot definitionen som finns på Moderaternas hemsida.

Till råga på allt så verkar Moderaternas hemsida med deras definition av begreppet full sysselsättning gäcka den nyfikne. Publicerad, borttagen, publicerad igen, borttagen ännu en gång.

Och då blir det som sagt svårt att samtidigt fånga en kastad handske.

Ökad arbetslöshet tvingar fram höjda A-kasseavgifter snart igen

Inom vissa yrkesgrupper där det är en hög arbetslöshet bland medlemmarna, är avgiften så hög, så många väljer att inte vara med i a-kassan. Reglerna för att få a-kassa är också stramare och många har svårt att uppfylla ett nytt arbetsvillkor när de har otrygga visstidsanställningar.

LO tidningen skrev i går om de väntande a-kassaavgifternas höjning.

” Statsanställda, banktjänstemän och akademiker betalar under hundralappen i avgift till den egna a-kassan. I andra änden finns Musikernas a-kassa som tar ut 444 kronor i månaden i avgift. Och i flera andra stora fackförbunds a-kassor, som Handels, Hotell- och restaurangfacket, Byggnads och Seko, ligger avgiften, trots flera sänkningar, fortfarande över 200 kronor i månaden.”

Melker Ödebrink, kanslichef på Arbetslöshetskassornas samorganisation, säger:

”Prognoserna pekar på att de industrianställda, precis som under den förra finansiella krisen, ligger mest illa till. IF Metalls och GS a-kassor kanske därför blir de som får höja avgiften först. Även många bankanställda har sagts upp och deras rekordbilliga a-kassa kan tvingas till en avgiftshöjning.
Men den här gången står i alla fall kassorna väl rustade för att ta emot en ökad ström av arbetslösa.
Men å andra sidan är det allt färre som får inkomstrelaterad ersättning från a-kassan, vilket hänger ihop med tuffare regler. Det är i dagsläget bara runt 40 procent av de arbetslösa som har rätt till a-kasseersättning.”

Även medlemsantalet i LO fortsätter att sjunka, främst bland ungdomar. Detta är ingen bra utveckling, när facket försvagas ökas arbetsgivarnas makt. Vilket givetvis inte är bra för löntagarna. Ofta är medlemsavgiften till facken lägre än avgiften till a-kassan och att vara med i facket är en trygghet om något händer på arbetsplatsen.

Reglerna för hur man betalar a-kassaavgiften borde ändras, så de som arbetar på timmar slipper betala den högre avgiften om man jobbat minst 1 timma, en månad. Skillnaden mellan den lägre avgiften som helt arbetslös och när man jobbat 1 timma eller mer är många gånger så mycket som 400kr. Då känns det inte särskilt motiverat att vara med i a-kassan. 1 arbetad dag ger en lön på mellan 800-1000kr (grovt räknat) och då blir a-kassaavgiften för dem som betalar mest ca 400-500kr, halva daglönen går bort till avgiften. Ett tak på hur många timmar man får jobba utan den högre avgiften, vore en idé att införa.

Hur ska man då få ungdomar att gå med i facket? En idé kan vara att ungdomar under 25 år betalar en lägre avgift både till facket och till a-kassan, ett sorts ungdomsmedlemskap. Sedan måste reglerna ses över, så att det blir attraktivt att vara med i a-kassan. Ta bort 75-dagars regeln så att man inte tvingas sluta jobba på timmar eller på andra tillfälliga anställningar. Gör även om arbetsvillkoren så ingen riskerar att förlora på att ta ett jobb på deltid eller visstid, om man inte lyckas få ett heltidsjobb. Har man otur kan a-kassan halveras när man blir arbetslös igen.

I Alliansens arbetslinje bör det ju vara en självklarhet att jobb alltid ska vara bättre än att vara arbetslös…

Utförsäkringarnas arkitekt hopplöst dåligt informerad

Nu när riskdagen har julstängt passar andra Moderata skribenter på att gotta sig i debattinlägg och uttalande. Ta bara Helena Riviére, hennes senaste inlägg är riktig ruggig läsning, arrogant och nedlåtande!

”En framstående socialdemokrat for land och rike runt och sade förlåt. En annan framstående socialdemokrat åker på skrämselturné och sprider osäkerhet och oro genom sitt tal om att människor inte har någon trygghet när de blir sjuka. Somliga tror att det inte längre finns någon försäkring”

Sedan påstår hon i sin rubrik att utförsäkringen gör att folk får jobb. Hon har tittat på Arbetsförmedlingens statistik minsann:

”12 610 personer utförsäkrades. Av dem var 3 123 så allvarligt sjuka att de fick stanna i sjukförsäkringen antingen med förtidspension eller med förlängd tid med sjukpenning. Sjuka blir alltså inte nödvändigtvis av med sin sjukpenning. Det görs en individuell bedömning.”

Vidare skriver hon:

”8 441 skrev in sig på Arbetsförmedlingen. Av dem har 2 351 återvänt till sjukförsäkringen efter att ha prövat på arbetslivsintroduktionen. Det funkade tydligen inte.”

Vad hon menar med: ”funkade tydligen inte”, det kan vi bara gissa, mycket nedlåtande uttalande i alla fall. Och här kommer Helena Riviéres poäng:

”Men 6 090 har inte återvänt till sjukförsäkringen, och av dem är 5 049 i arbete eller på väg mot arbete. Tack vare utförsäkringen är de på banan igen.”

För att vara en avdankad moderat verkar Helena Riviére vara väldigt insatt i vad folk gör.
Sedan har vi en annan moderat som tycker till om Fas3 i Sveriges Radio, det är Edward Riedl, riksdagsman från Västerbotten. <

”Kom ihåg att vi har 28 000 i fas 3-insatser och de vill (S) alltså ersätta det med 2800 plusjobb. Vad ska hända med de andra 25 000 som i dag har olika former av insatser i fas 3? Ja, svaret är att de kommer att få gå tillbaka till försörjningsstöd, det vill säga socialbidrag, säger han.”

Gå tillbaka till? Så han tror att alla i Fas3 levt på försörjningsstöd? De flesta har faktiskt haft jobb, och varför tillägger han: det vill säga socialbidrag?
Monica Norlund från fackförbundet Kommunal säger i samma artikel att ”sex av tio som gick in i fas 3 för två år sedan är fortfarande kvar där. ” Hon är inte förvånad över siffrorna:

”– Vi hade redan signalerna när man 2007 började försämra a-kassan och sedan tog man bort det vi har tyckt och tycker fortfarande är viktigt och det är ju plusjobben som vi hade. Därför att där fick de en anställning, och där fick de möjligheter att gå in i ett fackförbund, man hade avtalsenliga löner och man gick under kollektivavtal. Alltså där hade vi från kommunal ett trygghetssystem där det fanns lite respekt för de arbetslösa, säger hon.”

Ord mot ord, vilka ord väljer vi att tro?

I övrigt:

• Humor-lästips: ”Gud är Moderat”

Det nyaste inom fas3: Gör det själv-slaveri

När man inte trodde att det kunde bli värre så... jo, det kunde det. Arbetsmarknadsåtgärden fas3, den som också brukar kallas arbetsmarknadspolitikens avstjälpningsplats, hakar på gör-det-själv trenden.
I morgonekot hör jag två av de som är inne i det, att de är på en fas3-mässa(sic!)

Som mest kan man vara hos samma fas tre-anordnare i två år och därför letar de nu efter en ny fas tre-plats.

Det vill säga ytterligare två år av slaveri, där de "sysselsatta" antingen får måla om nymålade stolar eller får utföra regelrätta arbeten som nu arbetsgivare inte behöver betala för utan istället få 5000 kr i månaden betalt för. Hörde jag regressiv fördelningspolitik?

Lyssna på Ekots reportage från slaverimässan och på debatten mellan arbetsmarknadsminister Hillevi Engström och S talesperson i dessa frågor, Ylva Johansson.

Reflektioner från förtroenderådets helg å den sociala demokratins vägnar

”Samtidigt har socialdemokratin alltid betraktat demokratin som någonting mer än formella rättigheter. Vi har betraktat den som en väg att förverkliga människors önskningar, genomföra sociala framsteg och omdana samhället. Så här sa Per Albin Hansson; först ska vi befästa den politiska demokratin, därefter ska vi förankra den sociala demokratin och den sociala välfärden, sedan är tiden inne att gripa sig an med den ekonomiska demokratin.”

Så talade Olof Palme 1975 vid den socialdemokratiska partikongressen. Nu är inte det här inlägget åsyftat till att drömma om fornstora dagar av Palmeism, utan snarare ett försök att tolka vad vi faktiskt kan förvänta oss från socialdemokratin inom en kort till medellångt perspektiv.

När Håkan Juholt i sitt installationstal under extrakongressen 2011 dunkar in begreppet ”social demokrati” som den färdriktning han vill ta sig an med det socialdemokratiska arbetarepartiet sätter han ner spaden i den sociala jämlikhetstanken. Han återpolitiserar således den sociala demokratins dimension som Per Albin Hansson talade om och ritar upp en klar linje för var socialdemokratin är på väg. Inom ramen för den sociala demokratins dimension finner vi ekonomisk politik för full sysselsättning och en utbyggd generell välfärdspolitik, vad som i dagtida sossespråk omdöpts till ”sociala inversteringar”.

Den fulla sysselsättningen, sociala investeringar och lagstiftningar är inom den sociala demokratin ett steg i strävan efter den klassbestämda underordningen och ökar friheten för människor att själva förfoga över sina liv. Under förtroenderådet i helgen målade Juholt, i ett djupt ideologiskt tal, upp just principen om full sysselsättning och frihet som de två tydligaste punkterna och flaggade dessutom för ett ”knivskarpt” beslut framöver (läs lagstiftning likt i Danmark, Norge och Finland) om vinst i välfärden samtidigt som han kritiserade beslutet från 2009 års s-kongress;

Det var ett beslut som syftade till att nå en gyllene kompromiss som alla kunde leva med. Det gav möjligheter att tolkas olika och verkligheten har brutalt hunnit ifatt det.

De punkter som Juholt drog upp under sitt installationstal i mars handlade om att ha en samlad politik riktad på områdena fattigdomsbekämpning, det gemensamma pensionssystemet, regleringar av infrastruktur, järnväg och elmarknader och en sammanhållande skattepolitik. Fortfarande har vi inte sett några konkreta politiska förslag kring pensionssystemet, regleringar av infrastruktur och elmarknader eller om skattepolitiken (även om Leif Pagrotsky gav en första rapport hur arbetet fortskridit). Detta är fullt naturligt eftersom det krävs en bred och utarbetad analys för att välarbetade och uttänkta beslut ska både kunna diskuteras och implementeras. Det är värt att repetera – i dessa frågor kan vi inte skjuta från höften.

Men vad som däremot tagits beslut om under förtroenderådet är ett ramverk för full sysselsättning och offentliga investeringar. Ramverket för full sysselsättning kommer att bli omdebatterat eftersom skrivelsen än så länge är luddig och innehåller inga konkreta mål om hur många arbetade timmar och vilken sysselsättningsgrad vi vill uppnå samt vilken målsättning för arbetslöshetsbekämpning vi ska ha ur ett kortsiktigt perspektiv. Att det däremot är på plats är viktigt, och sedan får demokratin fylla innehållet. Det andra förslaget, investeringsmålet för offentliga investeringar är en imponerande politisering av en länge glömd fråga – om hur de offentliga investeringarna, alltså det som vi genom våra skattepengar investerar i (infrastruktur, vård, skola, omsorg), har fallit under ca 30 års tid i förhållande till BNP. Detta är varken är ansvarsfullt eller hållbart om vi ska kunna bygga Sverige starkt på ett både kort, medel och långsiktigt perspektiv. Ett ramverk för offentliga investeringar säkerställer med andra ord att de offentliga investeringarna inte blir mindre i förhållande till BNP vilket på lång sikt kommer att öka den sociala jämlikheten i och med att vi investerar i den offentliga sektorn. Det ska bli mycket intressant att följa hur dessa två nya ramverk kommer att materialiseras.

Vad som bör tilläggas är däremot att det till stor del fortfarande saknas en hållbarhetsdimension, och då framför allt inom klimat och miljöperspektiv, inom de förslag som nu dyker upp. Om vi tittar tillbaka på citatet av Per Albin Hansson återstår också, i ett långsiktigt perspektiv, att vi tar oss an den ekonomiska demokratin, och där hoppas jag att programkommissionen gör ett gediget arbete och att medlemmar verkligen engagerar sig för att så blir fallet.

Som några avslutande reflektioner vill jag passa på att citera den kanske vackraste passagen i Håkan Juholts tal till förtroenderådet och om socialdemokratins roll som rörelse och kraft i samhället;

‎"Vi kommer aldrig svära oss fria från ansvaret för framtiden, och lämna Sverige att driva som en död fura i utvecklingens ström"

De gör en fars av ungas arbetslöshet

Medan ungdomsarbetslösheten ligger som ett svart täcke över de svenska unga vuxna, manar den stora hotellkedjan Clarion till lugn. På Clarion i Trondheim hölls i veckan "jobbauditions" för unga arbetslösa, jobbsugna. Ett sjuttiotal svenskar i ett hav på ungefär 700 arbetslösa tävlade under två minuter var med vem som kunde "charma" en jobbjury bäst. Petter Stordalen, miljardär och chef hade bara uppmuntrande ord för de hoppfulla:

– Jag lovar er. Det finns hopp för alla!

Sanningen är en annan. Alliansregeringen har misslyckats med jobbpolitiken så grovt att var femte ungdom idag står utan arbete.
Arbetslösheten i Sverige är idag 6,9 procent. Under 2010 var 132000 arbetare på långtid utan just - arbete. Det är den högsta siffran sedan 2001, innan Alliansen drog igång med den fantastiska arbetslinjen. Det ska också tilläggas att endast en minimal del av de arbetslösa kvalificerar sig till A-kassan, efter regeringens ändringar i stämplingsreglerna.

Clarion omsätter ett enormt kapital. Och som storföretag går man nu, tillsammans med Svensk Näringsliv och regeringen framåt för att ta de sista stegen i strävan efter att förvandla Sveriges arbetsmarknad till en fars.
Men regeringen manar också samtidigt till hopp. Sverige ska vara ett föregångsland. Vi ska ha statsfinanserna i ordning. Människor; ja de får stå tillbaka.

Inhyrd=Otrygg

I Sverige är idag ca 10 % av arbetskraften inhyrd inom industrin. Jag läste på Lönebloggen som finns på Aftonbladet om att det är väldigt tyst när inhyrda får gå från sina jobb.

” Under industrikrisen 2008 var det många som insåg vart utvecklingen var på väg. Lastbilsbranschen blev ett slags värdemätare. Medan Scania i Södertälje diskret lät sina kontraktsanställda sluta tvingades Volvo i Göteborg till omfattande uppsägningar.
Utifrån såg det ut som krisen var djupare i Göteborg, och många fackliga företrädare såg hur själva anställningsförhållandet var på väg att urholkas. ”

Detta är ett stort problem, och har vart det under flera år. När bemanningsföretagen började ”ploppa” upp under 90-talet, försökte facken motverka detta genom att inte låta de som jobbade för bemanningsföretag, få stämpla upp till heltid. 100 % anställning var alltså det som gällde. Så är det än idag, att ta en osäker anställning kan stjälpa hela den enskildes ekonomi på kort tid.

Man är anställd så länge uppdraget varar och det vet man aldrig när man börjar, hur lång eller kort tid man är anställd. Det är en form av laglig trafficing där de anställda säljs ut till de företag som behöver dem, för stunden. Nu är det inte bara privata företag som använder sig utav bemanningsföretag, även landstingen runt om i Sverige sysslar med denna ovärdiga människohandel.

Det är inte ens säkert att man får en anställning på 100 % (läs det finstilta noga) och när man sedan blir arbetslös så baseras A-kassan på vad du tjänat, oavsett om du jobbat hel eller deltid. Det kan komma som en chock när man får veta att A-kassan sänkts från 680 kr/dag till kanske hälften om man har otur. Det kan stå att du är anställd upp till 100 % men det är ingen garanti för att du får heltid. Har du skrivit på är du rättslös. Tvingas du säga upp dig, blir du avstängd från A-kassan 90 dagar och får gå utan ersättning.

Under en tid kan företaget kompensera upp till heltid på lönen, men det är bara under en begränsad tid om det står i anställningsavtalet, vill säga. Det är en väldigt otrygg anställning och inget jag kan rekommendera någon. Det gäller som arbetslös att se om sitt eget lilla ”ekonomiska hus”.

Ingen lag kan tvinga någon att ta en anställning på mindre än heltid inom bemanningsbranschen, eftersom man inte får stämpla upp till heltid. Knepigt, tycker säkert vissa och att det inte ska spela någon roll hur man är anställd. Själv tycker jag att det är viktigt att facken stretar emot och behåller den regeln. Annars är det snart ännu mer fritt fram att anställa människor på korta uppdrag.

Jag har själv vart nära att gå på det inom mitt yrke (undersköterska) jobb vill man ju ha. Jag tänkte igenom för och nackdelarna noga och insåg att min ekonomi skulle falla till botten om jag hoppade på bemanningståget och sedan blev arbetslös.

När SAAB sade upp personal 2008 fick många gå. 2009 återanställdes en del på visstid och sedan hyrde de in resten efter behov. Dessa inhyrda märktes inte när det var dags 2010 att låta visstidarna få sluta. Hur många inhyrda SAAB hade då, det vet jag inte, men en sak är säker, de lider lika mycket som de som vart anställda direkt av SAAB.

Säkert kommer flera att komma med motargument, det välkomnar jag, men en sak säger jag: Aldrig jag kommer att jobba för ett bemanningsföretag. Jag är en stolt fri människa och låter mig inte säljas ut!

"We are the 99%" ett uttryck vi kan använda i Sverige med.

Bilden har jag lånat från 99% hemsida jag tycker den säger det mesta.

Det går en våg av missnöje över hela världen, ett missnöje över att så få ska äga så mycket, medan andra inte har något alls. Kapitalismen hotar att sänka hela världen, och detta börjar nu människor tröttna på. Jorden har så mycket tillgångar att ingen ska behöva gå hungrig, ingen ska behöva sova under bar himmel, ändå är det ett faktum.

Den 14 oktober läste jag en artikel i LO-tidningen om undersköterskan Helena Ryding, som jagat heltidsjobb i flera år, men inte lyckats. Nu har hon tvingats säga upp sin fasta 75 % tjänst, för att i stället jobba inom ett privat bemanningsföretag, efter 26 år i kommunen. Hon har blivit lovad mellan 90 % och heltid, med samma lön hon hade i kommunen. Det är en mycket otrygg anställning eftersom man som personlig assistent är anställd ”så länge uppdraget varar”. Det vill säga, om brukaren dör, flyttar eller helt enkelt vill ha en annan assistent, då är man körd.

Det går inte att som ensamstående leva på en 75 % lön och har man dessutom barn att försörja, blir det ännu svårare. Det är en skam för Sverige att det ska behöva gå så långt. Det talas om att vi ska hålla nere lönekraven i avtalsrörelsen men eftersom så få har heltid, så måste lönerna upp, och det med flera tusen kronor.

Jag är själv en av alla med otrygg anställning. Jag har inte ens någon procentsats garanterad, utan är timanställd i min kommun och av landstinget i Fredrikstad (Norge). I morse satt jag och sökte jobb, som jag brukar göra ett par gånger i veckan. Jag känner mig så frustrerad över att aldrig veta när jag ska jobba (inte ens i vilket land) jag känner mig frustrerad över att aldrig veta vad jag får i lön, från månad till månad. Jag söker jobb på ren rutin nu det är inte ens svårt att formulera personliga brev. Så här har jag haft det i nästan hela mitt 49 åriga liv. Jag har haft tillsvidaretjänster totalt 10 år, resten har vart diverse vikariat och timanställning.

Kanske har jag haft otur men inget jag själv kunnat påverka på något sätt. Jag tog t.o.m.hela min familj och flyttade till en annan stad 1985 för att öka chanserna till jobb.

Nu är jag åldersdiskriminerad som så många andra 50+ ja, det börjar redan vid 40+. Man känner sig kastad på soptippen och det är en mycket jobbig känsla. Att inte tappa tron, att hålla sig över ytan känns ibland väldigt svårt. En glad positiv människa som sakta bryts ner på grund av att arbetsmarknaden ser ut som den gör. Jag har vart i Fas3 ett kort tag, jag hann inte bli placerad tack och lov. Jag hade jobbat så pass mycket så jag uppfyllde ett nytt a-kassavillkor, vilket är sjukt bara det, att glädjas för man äntligen har rätt att stämpla. Det är inte mitt mål i livet! Mitt mål är att bli anställd och få samma villkor som alla andra som har en tillsvidareanställning.

Man kan inte hålla på att flytta runt dit jobben finns, eftersom det ofta rör sig om 6 månaders provanställning. Det finns inga garantier att man får jobb efter det, eller ens att arbetsplatsen finns kvar. Jag har som jag skrev 2 jobb ibland 3 jobb på timmar. Vissa veckor kan jag bli erbjuden så många timmar att tiden inte räcker till. Jag kan redan vara bokad på ett ställe och får neka på ett annat. Andra veckor har jag inget jobb alls. I min ålder är det mycket tungt att ha det så. Jag mår dåligt när jag måste neka jobb och känner: tänk om de inte ringer mer? Jag åker till Norge och är borta ibland upp till 5 dygn hemifrån, då sitter jag i ett rum när jag slutat för dagen, eller går en promenad. Det är väldigt spartanskt ungefär som studentrum. Jag får offra umgänge med man, barn och barnbarn. På min fritid när jag skulle kunna ta hand om mitt hem, då är jag långt borta. Frågan är hur länge jag orkar?

Jag är livrädd att bli sjuk för då vet jag vad som gäller, att få en kronisk sjukdom vore katastrof. Den psykiska pressen gör att när man väl är ledig, så orkar man knappt umgås med folk. Jag är trött, så trött! Jag som alltid vart glad och stark känner att jag sakta men säkert håller på att fråntas min självkänsla, mitt glada sätt och min positiva inställning till livet.

Det skrämmer mig, för det är inte jag! Jag är bara 1 av 99%.

Kolla gärna in : Bilbo Göransson Occypy Stockholm om 99%
Svensk hemsida

Nystartsjobb bättre mot långtidsarbetslöshet än Fas3

Det är dags att slå ett slag för Nystartsjobben och jobb med särskilt anställningsstöd, som kommit i skymundan till förmån för Fas3. Idag hade Sydsvenskan en artikel om hur Malmö försöker lösa långtidsarbetslösheten. En stad som hela landet borde ta efter.

Nystartsjobb som med vissa undantag är till för personer som varit arbetslösa i mer än tolv månader, är det stöd som faller överlägset bäst ut i statistiken.

I Malmö har mer än var tredje nystartsjobbare (efter avslutat program) fått en anställning utan stöd.
Det vill säga en reguljär anställning. Detta måste givetvis vara målet för alla kommuner i Sverige.

Alla dessa typer av olika stöd är en subventionering (se fler exempel nedan), för att företag/kommun ska kunna anställa. Det vill säga att företagen/kommunen tar en viss del av kostnaden själva under en viss tid. Avtalsenlig lön betalas ut till den anställde.

I Fas3 handlar det i stället om att ge företagen/kommunerna rena bidrag för att hålla människor sysselsatta. Ingen lön betalas ut till den sysselsatte. Antalet personer i Fas3 har ökat med 27.4% sedan 2010 och inget tyder på att det verkar avta. Varför satsas det inte mer på nystartsjobb och andra varianter av stöd? Kan det vara så att arbetsgivarna helt sonika vill ha bidragen och gratis arbetskraft? För uppenbarligen finns det jobb i Sverige, även om de inte räcker till alla, men så många som befinner sig i Fas3 borde det inte vara.

Kanske är det dags att arbetsmarknadsutskottet, med Hillevi Engström i spetsen, sätter sig ner och gör själ för sina löner, ser över hela Jobb och utvecklingsgarantin som snart är Sveriges största bidrag till företag/kommuner. Att plocka bort Fas1, 2 och i synnerhet Fas3 vore en välgärning för de människor som blir så kränkta och illa behandlade av arbetsmarknadspolitiken. Människor ska inte behöva gå arbetslösa i 300 a-kassadagar innan åtgärder sätts in från arbetsförmedlingen.

Läs gärna Ylva Johanssons blogginlägg om Fas 3 leder inte till jobb, där jag lånat bilden till detta inlägg.

Länkar till fler subventionerade anställningsformer:

Särskilt nystartsjobb är till för dem som haft sjukpenning, rehabiliteringspenning, sjuk eller aktivitetsersättning.

Det finns även något som heter särskilt anställningsstöd som är till för de som vart inskrivna i Jobb och utvecklingsgarantin i minst 6 månader.

Fas3 en lönsam affär för alla, utom de som befinner sig i Fas3.

Vart är arbetsmarknadspolitiken på väg? Eller ska man säga ickepolitiken? Arbetsförmedlingen kom i förra veckan ut med de senaste siffrorna inom JUG (jobb och utvecklingsgarantin) det var ingen rolig läsning. På ett år har arbetslösa i Fas3 ökat med 27,4% ingen vidare snygg siffra att visa upp.

Arbetsgivarna står nu i kö hos Arbetsförmedlingen för att få Fas3:are, det har till och med gått så långt så att de vill matcha arbetslösas CV och kalla dem till intervju. Detta trots att det var sagt från början, att arbetslösa i Fas3 inte skulle utföra jobb som andra skulle ha gjort med avtalsenligt lön.

De största aktörerna på fas3 ”marknaden” är:

Ja, om du vill veta och även läsa om Myrornas samarbete med Lindex kan du läsa hela inlägget på Du & Jobbet där vi gästbloggar hela veckan.