Visar inlägg med etikett EU. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett EU. Visa alla inlägg

4 maj 2012

Riksdagen försvarar strejkrätten mot EU:s klåfingrar

På torsdagen togs det beslut i riksdagens arbetsmarknadsutskott att EU:s nya förslag Monti II inte är förenligt med den så kallade subsidiaritetsprincipen. Det vill säga på vilken samhällelig nivå makten över ett beslut ska ligga. Strejkrätten ligger på den nationella nivån. Det är LO, TCO och SACO som samlat har bett riksdagen pröva om Monti II är förenligt med principen. Vilket nu riksdagen kommer fram till att Monti II inte är. "Arbetsmarknadsutskottet föreslår att riksdagen ska skicka ett motiverat yttrande till EU." Nu ligger det helt i regeringens händer.
Torsdagens beslut innebär i praktiken att kommissionens förslag faller eftersom regeringen väntas följa riksdagens vilja och för att Sverige har vetorätt i ministerrådet.
Om de inte tar tag i detta så går de alltså emot inte bara riksdagens utskott i frågan utan även den samlade fackföreningsrörelsen. Sakfrågan handlar i korthet om att strejkrätten ska jämkas med alla EU-länders arbetsmarknadslagar. Samuel Engblom på TCO förklarar svagheten med detta.
- Vi delar bedömningen att förslaget inte skulle bidra till att klargöra förhållandet mellan arbetstagarnas grundläggande friheter och företagens ekonomiska rättigheter och att det skulle innebära ett alltför stort ingrepp i sådant som på grund av skillnaderna medlemsstaternas sätt att reglera sina arbetsmarknader bäst avgörs på nationell nivå, säger Samuel Engblom, TCOs chefsjurist.
Kampen är ju dock inte slut. Attacker mot den i FN stadgade rättigheten att strejka kommer ju även från krafter på nationell nivå både från politiskt håll och från arbetsgivarnas lobbyorganisationer då förklädda som krav på "proportionalitet".

21 mars 2012

Vad händer egentligen i EU?



För några minuter sedan läste jag både Marita Ulvskogs och Jens Nilssons FB-status som flaggar för att EU-kommissionen har farit fram.

Marita Ulvskog
Barrosos löfte var att EU skulle säkra de fackliga rättigheterna. Idag kom förslaget: Ett angrepp på kollektivavtalsmodellen. Oacceptabelt.


Jens Nilsson
EU-kommissionens angrepp på kollektivavtalsmodellen är oaceptabelt och nu krävs politiskt arbete för att tvinga fram förändring av förslaget


Vad det gäller vet jag faktiskt inte. Men nog verkar det allvarligt.
Möjligen handlar det om den artikeln som Europaportalen nyligen publicerat.

Det första förslaget är en förordning kallad Monti II som är tänkt att säkerställa strejkrätten i EU. Andor menar att den ska minska osäkerheterna som följde på Viking Line- och Lavaldomarna där kritiker tolkat domarna som att den ekonomiska friheten går före strejkrätten.

– Monti II skickar en tydlig signal som bekräftar att friheten att erbjuda tjänster inte har företräde före sociala rättigheter eller tvärt om, sade László Andor som tror att Viking Line- och Lavaldomarna kan ha utfallit annorlunda om kommissionens nya förslag hade funnits då.

Det tror dock inte Claes-Mikael Jonsson, jurist på LO.

– Förslaget är ett direkt ingrepp och begränsning av de grundläggande fackliga rättigheterna, säger Claes-Mikael Jonsson och menar att kommissionens förslag skapar en osäkerhet kring vilka stridsåtgärder som är lovliga.

Lars Gellner, arbetsrättsjurist på arbetsgivarorganisationen Svenskt Näringsliv, håller inte heller med kommissionären, men av en annan anledning.

– Monti II förändrar inte i sak EU-domstolens ställningstagande i Lavalmålet. Från det framgår det att strejkrätten är en del av Europarätten, men att det varken ligger över eller under de ekonomiska friheterna. Utifrån det kan man tycka att förordningen är rätt onödig, säger Lars Gellner och menar att strejkrätten inte förändras om det nya förslaget blir verklighet.


Men som sagt, jag vet inte för ingen av de har förtydligat sina skrivningar än så länge.

11 februari 2012

Europafacket fick EU-kommissionen att backa om försämrad strejkrätt



Europaportalen rapporterar att EU-kommissionen tagit tillbaka sitt förslag till förändring av EUs utstationeringsdirektiv, det direktiv som reglerar vilka avtal och rättigheter som ska gälla när arbetare från ett EU-land arbetar i ett annat. Direktivet blev mycket uppmärksammat efter EU-domstolens fackföreningsfientliga utslag i Laval-målet 2007. I år skulle kommissionen ha levererat en översyn av direktivet men har nu backat från det nuvarande förslaget. Sannolikt, enligt inofficiella källor, efter ett möte mellan representanter för Europafacket (ETUC) och representanter för det danska ordförandeskapet, planen är nu att återkomma med ett nytt förslag i månadsskiftet februari/mars. Det aktuella förslaget innehöll långtgående inskränkningar av strejkrätten.
- Det föreslogs i utkastet bland annat en proportionalitetsprincip vid varje enskild konflikt, något som är helt oacceptabelt, säger Claes-Mikael Jonsson, LO-jurist.

Tidigare domar som prövat hur utstationeringsdirektivet ska tolkas har gett enskilda domare möjlighet att avgöra när stridsåtgärder är lämpliga, något som kritiserats av FN´s organ för arbetsfrågor ILO.

Kort sagt kan man säga att motståndaren i en konflikt får bestämma vilka vapen du ska använda. Eftersom en strejk innebär hot om att åsamka ekonomisk skada för att tvinga arbetsgivaren till förhandlingsbordet så kommer varje arbetsgivare anse att alla strejker är oproportioneliga. Kurt Junesjö fördjupar.
Proportionalitetsprincipen innebär att arbetsgivaren även under kollektivavtalslöst tillstånd alltid kan vända sig till domstol och begära att den stoppar strejken. Det gör man genom att påstå att den stridsåtgärd som facket vidtar inte står i någon rimlig proportion till vad facket vill uppnå.
[...]
en sådan här typ av regel som ger domstolarna frihet att efter eget omdöme bedöma om en stridsåtgärd är lämplig eller inte, frångår man den princip som har gällt på svensk arbetsmarknad nästan under hela 1900-talet, att det är parterna som har ansvar för att man hanterar arbetsmarknadsfrågor på ett ansvarsfullt sätt.


Läs mer om begränsad strejkrätt i Frankrike i ett av våra tidigare inlägg.

25 januari 2012

Har Grekland lata löntagare eller kan det vara nåt annat?



Ett tag så kunde politiker, journalister och vanligt folk beskylla grekerna för nästan vad som helst. De är lata. De tjänar för mycket. De betalar inte skatt. De får skylla sig själva. De går i pension vid 40 års ålder. Det ältades till och med av våra styrande allianspolitiker.

Den etablerade sanningen börjar nu dock bli att de ligger i topp vad gäller arbetade timmar i månaden. Att deras snittlön är låg och att de inte alls går i pension vid 40 års ålder.
Kajsa Ekis Ekman i DN preciserar :
Grekerna arbetar mest i Europa – 42 timmar i veckan enligt Eurostat, EU:s statistikkontor. Medelinkomsten är 803 euro. Den faktiska pensionsåldern är inte 40 år, som Anders Borg påstår, utan 61,4 år.

Det handlar alltså om ett av Europas mest hårt arbetande och lägst betalda folk. Men det är ett land som är beroende av turismen, utan någon stor egen produktion. Och det är ett land med ett brutet samhällskontrakt. Där människor inte litar på staten och där staten inte förser medborgarna med grundläggande samhällsservice. Och som, till råga på allt, befinner sig i eurons grepp.


Så hur var det då med skattesmitandet?
Aktuellt berättar om ett initativ från grekiska staten som upprör men inte förvånar. De publicerar en lista på miljonärer som tillsammans smitit undan skatt för ett värde av 140 miljarder kronor!
Se Aktuellt-klippet här från 2.55 min och framåt.


Vi har skrivit om Greklandskrisen förut.
även om Europakten

20 januari 2012

LO, TCO mot och SACO skeptiska till Europakten - Reinfeldt är för.



I skrivande stund är vår statsminister Fredrik Reinfeldt nere i Bryssel och talar sig varm för att Sverige ska gå med i det som i folkmun kallas för Europakten.

Han har i stort sett hela den organiserade arbetsmarknaden mot sig i frågan.
LO, TCO och till viss del SACO.
LO har 1.500 000 medlemmar. TCO har ca 1 200 000 medlemmar och SACO har 600 000 medlemmar

LO:
– Det är direkt felaktigt (att vi får sitta med på Euroländernas möten). I det utkast som skickades ut i veckan så kommer alla icke- euroländer att behandlas på samma sätt, oavsett om man är med i pakten eller inte. De ska informeras inför och efter eurozonens toppmöten, säger han.

Johan Danielsson är dessutom tveksam till om det är möjligt att gå med i en pakt utan förpliktelser.

– Det står visserligen att länderna kan välja vissa delar som de kan omfattas av men det är ytterst oklart om det undantaget till exempel gäller den sista artikeln i del 6 i förslaget.

– Den handlar om att pakten inom fem år kan komma att bli en del av EU-rätten.
[...]
– Det finns ett grundfel. Det är en stark fokus på åtstramning, budgetdisciplin och sanktioner. Samtidigt finns en total ignorans mot att sådana åtgärder inte leder till en ökad tillväxt.


TCO genom deras utmärkta blogg Utredarna:
Sveriges finanspolitiska ramverk är mycket mer flexibelt-vilket är bra. Dels är målet inte grundlagsstadfäst utan fastställs genom ett enkelt riksdagsbeslut. Dels uttrycks överskottsmålet i som ett genomsnittligt överskott under en sjuårscykel dvs. en konjunkturcykel. Syftet med detta, vilket också uttrycks i årets budgetproposition, är att man inte skall behöva föra en sparpolitik när det är lågkonjunktur. De automatiska stabilisatorerna, dvs. arbetslösförsäkringen och andra delar i välfärdssystemet skall tillåtas verka för att skydda människors inkomster och upprätthålla en viss nivå på den ekonomiska aktiviteten, även utan särskilda politiska beslut om t.ex. utbildningssatsningar.

Paktens regler har också automatiska stabilisatorer, men åt andra hållet. Istället för att upprätthålla en viss ekonomisk aktivitet är målet att automatiskt skära ned ekonomin i händelse av en lågkonjunktur. Länder med relativt stora (positiva) stabilisatorer dvs. stora välfärdssystem kommer tvingas skära i välfärden.


SACO:
- Är man inte med i samtalen kan man inte påverka, därför är det dumt att avstå från början. Skulle sedan slutresultatet bli oacceptabelt får Sverige låta bli att skriva under då.

Därför anser Saco att det är bra att Sverige deltar i de fortsatta förhandlingarna om hur eurozonpakten ska utformas och där försvarar den nordiska modellen för lönebildning.


Riksdagens EU-upplysning:
Euroländerna skapar pakt som är öppen för alla
De 17 euroländerna kom överens om att skapa en finanspolitisk pakt – ett avtal - om närmare samarbete och ökad ekonomisk styrning. Övriga EU-länder kan ansluta sig till avtalet.

En kärnfråga handlade om hur euroländerna ska få stabila, offentliga finanser. I avtalet ingår att varje land ska införa en nationell finanspolitisk regel om att det årliga underskottet inte får överstiga 0,5 procent av BNP. Det land som bryter mot regeln ska straffas. EU-domstolen får kontrollera att länderna verkligen inför regeln i sin lagstiftning.

Det blir också hårdare krav på de länder som har för stora underskott. De ska i detalj redogöra för sina planerade åtgärder och få dem godkända av EU-kommissionen och ministerrådet.


det är sammanlagt knappt 3 000 000 löntagare och företagare som via sina medlemsförbund inte håller med vår statsminister om att vi ska gå med i Europakten. Tror ni att det kommer stoppa honom? Eller kommer han vara så arrogant att han struntar i det för att få fraternisera med den Euro-klubben?

12 januari 2012

"Regeringens svar om Laval duger inte"

ILO har sedan två år tillbaka velat granska om Sverige bryter mot konvention 87 (fackets rätt att organisera sig) och 98 (fackets rätt att förhandla fram avtal. Därför har man bett regeringen ta fram en redogörelse om vilka konsekvenser Lavaldomen får i Sverige.

ILO är mycket kritiska till de otillräckliga svar regeringen gett och tolkar det som ren fördröjningstaktik. För två år sedan var regeringens svar så sent så att ILO:s expertkommitté inte kunde göra en bedömning. Nu är det dags igen.
Denna gång kom regeringen med ett tiosidigt svar. Enligt ILO var det dock otillräckligt. 
”Det saknas tillräcklig information” för att kunna göra en bedömning uppger FN-organet och skjuter därför upp granskningen igen. 
– Vi är minst sagt upprörda. Det är bedrövligt hur Sveriges regering ser på sina internationella åtagande och lämnar undermåliga svar. 
Det verkar vara en sorts filibustertaktik, där regeringen vill fördröja expertkommitténs granskning, säger Keth Tapper, LO:s internationella enhet. ILO kräver nu att Sverige senast den 1 september i år kommer in med ett fylligt svar.
Bakgrund: I början av sommaren 2004 inledde det svenskt registrerade byggföretaget L & P Baltic Bygg ombyggnad av Söderfjärdsskolan i Vaxholm.

Det svenska bolaget anlitade en underentreprenör för byggnationen, Laval Partneri Ltd, ett lettiskt bolag registrerat i Lettland. Detta företag saknade kollektivavtal och med detta som grund, inledde Byggnads förhandlingar med företaget den 15 september.

[...] De fackliga åtgärderna bestod i en blockad. Det innebär att den fackliga organisationen uppmanar sina medlemmar att inte utföra arbete på Lavals arbetsplatser.

[...] Rätten att vidta stridsåtgärder finns fastlagt i 17§ Regeringsformen, och reglerna om fredsplikt finns i 41§ - 42§ Medbestämmandelagen. Grundprincipen i svensk lagstiftning är att det är det först tecknade kollektivavtalet som ska gälla, men principen gäller bara om det först tecknade avtalet omfattas av MBL.
– Först beslutar AD att konflikten mellan Byggnads och Laval är lovlig och inte behöver avbrytas. Fem år senare beslutar samma domstol att man nu ska betala ett omfattande allmänt skadestånd. Dagens dom strider mot sunt förnuft. 
Det är obegripligt att facket ska betala skadestånd när man följt gällande svensk rätt och beslut i AD, säger Hans Tilly. [...] – Dagligen stöter vi på företag som tummar på arbetsmiljön och som i kollektivavtalet uppger en lönesumma och betalar ut en annan lön till byggnadsarbetarna. 
Det pågår en villkors- och lönedumpning på dagens arbetsmarknad. Risken är att företag som sköter sig blir utkonkurrerade av företag som sparar in på arbetsmiljön och betalar ut lägre löner.
Mer om detta:
Arbetsdomstolens dom i Lavalmålet
Affärsvärlden - Lavaldomen illustrerar fackets försvagning
Almega - Lagändringar till följd av Lavaldomen

5 januari 2012

EU-domstol: ingen rättighet för fackföreningar att förhandla

EU´s personaldomstol slog i en dom i höstas fast att arbetsköpare inte har någon skyldighet att förhandla med anställdas fackföreningar. Domen gällde ett fall där en tidigare anställd vid ECB stämde banken för att man ensidigt fastställt den anställdes pension. ECB´s stadga slår fast att banken ensamt bestämmer över pensioner och andra anställningsvillkor och den f.d. anställde erkänner att ECB inte har någon skyldighet att teckna kollektivavtal. Trots detta anser han att banken borde ha tillhandahållit förhandlingar angående pensionen, till stöd för detta anger han EU-stadgan och Europakonventionen som garanterar föreningsfrihet och därmed rätten att bilda fackföreningar. Domstolen erkänner detta men slår fast att arbetsgivare har:
"ingen skyldighet att inrätta en procedur för kollektiva eller att tillerkänna fackföreningar en rätt till medbestämmande vid utformningen av arbetstagarnas anställningsvillkor
Även om personaldomstolen enbart dömer i konflikter mellan EU-institutioner och EU-anställda så är det ett oroväckande tecken att man så tydligt tar arbetsköparens sida mot arbetarrörelsen.

14 december 2011

Facken mycket oroade över sämre arbetsmiljöregler



LO, Saco och TCO kräver att regeringen på det kommande EU-toppmötet säger nej till ett EU-kommissionsförslag som kan innebära att kraven på arbetsmiljön sänks i företag med mindre än 50 anställda. Det skriver Riksdag & Departement.

”För oss är det självklart att arbetsmiljöskyddet ska gälla för alla arbetstagare”, skriver ordförandena för LO, Saco och TCO i ett gemensamt brev till regeringen.

De betonar att de ser särskilt allvarligt på förslaget eftersom kommissionen har meddelat att den inte kommer att lägga fram en ny strategisk plan för arbetsmiljön så som planerat, med hänvisning till den ekonomiska krisen.


Grundläggande fackliga rättigheter har allt mer naggats på, eller snarare tagits stora tuggor ur, redan innan Eurokrisen.
EU-domstolens domar i Laval-, Viking-, Rüffert- och Luxemburgmålen har försvagat grundläggande rättigheter, däribland fackliga rättigheter, i relation till EU:s ekonomiska friheter.


Men nu är det än värre, bland annat i länder som Grekland, Spanien och Italien där både förenings- och förhandlingsrätten inskränkts.
LO OCH TCO UPPMANAR NU RIKSDAGEN att kräva att regeringen i sin tur kräver av EU att krisåtgärder genomförs ”med full respekt för grundläggande fackliga fri- och rättigheter.”

De vill också att regeringen och statsminister Fredrik Reinfeldt driver kravet på ett socialt protokoll som slår fast att fackliga rättigheter är överordnade EU:s ekonomiska friheter.

19 oktober 2011

Alla strejkers moder i Grekland



Dagens Nyheter
Generalstrejken, som tidningen Ta Nea kallar ”alla strejkers moder”, är utlyst av två fackliga organisationer som representerar omkring hälften av Greklands fyra miljoner starka arbetsstyrka.
[...]
Paketet som parlamentet ska rösta om innehåller bland annat höjda skatter, sänkta löner och pensioner samt uppsägningar i den offentliga sektorn – reformkrav som Greklands kreditgivare ställer. Besluten ska tas vid en tidpunkt då den officiella statistiken visar att arbetslösheten klättrat till 16,5 procent.
[...]
Fackförbundsledaren Kostas Tsikrikas tycker att den grekiska socialistregeringen är inne på fel kurs.
[...]
– Det enda vi gör varje gång är att vänta på att trojkan ska meddela nästa nedskärning, säger Tsikrikas syftande på inspektörerna från EU, ECB och IMF.


Det är nyheten i media. Men hur ser det ut på gatan i Grekland. Det kan "Aktuellt i Grekland" berätta om på ett levande sätt. Här är en betraktelse som visar det absurda i den nuvarande situationen.
För det som nu pågår är fullständigt vansinnigt. Reformer, skatteförändringar, åtstramningar - visst, det behövs! Och borde ha gjort för kanske 20 år sen, lite i taget. Men just nu ska allt detta göras inom loppet av ett par månader! Löner sänks med flera hundra euro i månaden, extra besked om "skatteskulder" på flera hundra euro skickas ut som ska betalas in inom ett par veckor, en extra hög fastighetsskatt kommer snart att krävas in via elräkningen, barnbidrag och handikappbidrag tas bort, pensioner sänks med flera hundra euro i månaden, momsen höjs, 30.000 offentliganställda ska sägas upp. Ja, ni fattar. Och allt detta PÅ EN GÅNG!

Är det nån som fattar hur det här går ihop??

21 juli 2011

Euro-kris eller inte? De Vylder analyserar



Se en sansad och verklighetsförankrad Stefan De Vylder uttala sig om Greklands och Italiens kris och framtida krispaket.



Hela Aktuellt-sändningen här
Jag rekommenderar er att också se inslaget om Greklands och Italiens sparpaket samt kommentarerna av Stefan De Vylder efteråt. Vig 12 minuter för en alternativ förståelse av Euro-krisen.

Att tänka på är att det bara är Grekland av de två länderna som hade ett budgetunderskott innan den ekonomiska krisen 2008. I de så kallade PIIGS-länderna är dessutom problemet att räntan är lägre än vad som är sunt och därmed är den internationella konkurrenskraften hela tiden mycket sämre än önskat och därmed i ofas då räntan framförallt är anpassad till Tyskland. Ändå är dessa länder fastlåsta i Euron och kan inte devalvera. Det enda som återstår är så kallad interndevalvering. Det vill säga sänka lönerna med ca 20-30 % för majoriteten av löntagarna, höja skatter, privatisera samhällsnyttiga institutioner samt försämra pensionsvillkor och det sociala skyddsnätet.

Krispaketen handlar snarare om att köpa tid för de europeiska bankerna som levt gott på utlåningsfesten till dessa länder innan krisen. För enligt Rapport ska krispaketet bestå av 158 miljarder Euro. Men Grekland ”behöver bara i år (2010) 53,2 miljarder euro [517 miljarder kronor] för att betala räntor och skjuta skuldberget framför sig”, kommenterade Svenska Dagbladet den 13 mars 2010.

Det är, menade Sinn, att likna vid den hästkur som den dåvarande tyske kanslern Brüning med hjälp av undantagslagar försökte genomföra som svar på den ekonomis­ka depressionen och att Tyskland inte fick anstånd med att betala av krigsskadestånden i början av 1930-talet. ”Det är bara i teorin som ett sådant åtstramningsprogram fungerar, men i verkligheten leder det till att ett land hamnar på randen till inbördeskrig”.



I morgon samma tid får vi se vad EU-minister Birgitta Olsson säger om samma sak.

Några blandade texter om Euro-krisen. Ibland undrar jag vilka som är mest världsfrånvända.

Affärsvärlden om bankernas inblandning i statsskulderna

Länförsäkringars chefsekonom är determinist liksom de flesta andra med händerna i syltburken inklusive EU-ministrarna

Lena Sommestad - Det är dags att diskutera Eurons kris, inte Greklands

Offensiv med en drygt ett år gammal men bra analys av utvecklingen

Offensiv med en nyare betraktelse över EU och IMF:s beska medicin till döds

Lars Bäck frågar sig "Ingen kris i vår tid"?


Rekommenderad läsning:

Sebastians tankar är det självklara valet med en grundlig presentation av Centerns tre hetaste kandidater till ny partiledare och vad som skiljer dem åt.

Anders W Johansson Het outsider eller det manliga alibit?
Anna-Karin Hatt eller mössa? Det är frågan
Annie Johansson Fröken höger om höger

Jämförelse av kandidaternas politiska kompass

Och dagens underhållning håller Tokmoderaten med - breda mungipor utlovas
över hans "Jag mötte Annie, jag mötte Annie"

13 juli 2011

Myten om den late greken behöver avslöjas gång på gång



I 9 av 10 tidningsartiklar i Sverige så läggs myten om den late greken fram. De som protesterade mot "räddningspaketen" på Syntagmatorget är bara otacksamma och låter andra betala notan för deras excesser och överdrivet goda villkor. Så framträder bilden. Men det finns en del som försöker slå igenom den rökspegeln.
Ali Esbati på Manifest Analyse i Oslo är en av dem. Om ni känner igen namnet så är det på grund av att han är svensk nationalekonom, verksam på den norska vänstertankesmedjan Manifest Analyse och vass bloggande samhällsdebattör på Esbatis kommentarer, tillika aktiv och framträdande vänsterpartist. Om ni inte gör det så är det nog för att ni övervägande läser DN och SvD.

Här är några fakta som Esbati belyser i Esbatis och Manifest Analyses artikel i Klassekampen idag.


«Støtt en greker – bli fadder allerede i dag». Jeg får en av meldingene som spres rundt som humor. Man skal hjelpe «Kostas», siden han «risikerer forferdelige ting som å betale skatt, jobbe mer enn sju timer, ikke kunne gå av med pensjon når han blir 50» og så videre, ved å «sende ’souvlaki’ på SMS».

Vi tåler å høre noen faktaopplysninger en gang til.

Grekerne jobber flere timer enn alle andre europeere.

Den reelle gjennomsnittlige pensjonsalderen i Hellas (Grekland) er om lag 62, høyere enn gjennomsnittet i EU.

På listen over tunge boligkostnader (bostadskostnader) ligger Hellas helt på toppen. Nesten en fjerdedel av husholdningene må betale over 40 prosent av disponibel inntekt til bolig.

Grekere jobber ofte i helger og om netter, de har liten mulighet å tilpasse arbeidstiden
Det sistnevnte kan ses i forbindelse med at det i Europa er grekere, nest etter irlenderne, som bruker mest tid på å ta hånd om eldre eller funksjonshemmede slektinger.

Den første runden med nedskjæringer innebar lavere pensjoner, lønnsreduksjoner (lönesänkningar) på opp mot 30 prosent i offentlig sektor og flere regressive skatteøkninger.(Regressiv = Den som tjänar minst betalar mest)

Vilkårene for «redningspakken» innebærer ikke at Hellas «sparer» penger.

Nedskjæringene vil kunne senke produktiviteten i den greske økonomien, for eksempel ved at enda flere må ta hånd om eldre slektninger.

De tyske og franske bankene som har tjent godt på å skape lånefinansiert vekst (tillväxt) i Hellas, vil altså, ved hjelp av statlige muskler, legge kostnaden for kredittapene (kreditförlusterna) sine på vanlige grekere – også morgendagens grekere.

Vaneforestillinger om slappe, irrasjonelle grekere går hånd i hånd med vaneforestillinger om markedets representasjon av rasjonalitet – at det bare dreier seg om å «sette tæring etter næring». Slik skjules det faktum at kapitalismen innebærer det motsatte: Noen har makten til å bestemme kontraktsvilkårene, og andre må holde seg til dem til enhver tid. Grekerne som demonstrerer i gatene med sine «Nei»-skilt forsøker å skjære igjennom veven (väven) av løgner som kamuflerer kjernen i vårt økonomiske system. Det er det verdt å støtte.


Media:
Dagsavisen - Den nyliberala ickemänniskan
DN - Ledarna har totalt misslyckats
DN 2 - De får kämpa för sin ljusnande framtid
Aftonbladet - Skyll inte på lata greker

Bloggar i ämnet:
Marios blogg - Nyliberal dogmatism om Greklands problem
Marios blogg 2 - Finanshajar jagar i Greklands kris
Roger Jönsson - Vad handlar problemen i Grekland egentligen om?
Åsa Vestlund - EU måste klargöra att man inte stödjer Greklands agerande mot Ship to Gaza
Den hälsosamme ekonomisten - EMU i återvändsgränd

Fler blogginlägg i detta ämne och andra på Netroots, Politometern, och Bloggar.se


MediaCreeper