Reaktionerna lät inte vänta på sig när 3 fackförbund (GS, Livs och IF Metall) valde att stå utanför den viktiga LO-samordningen inför avtalsrörelsen 2012. Motparten Svenskt Näringsliv och de borgerliga dagstidningarna tog snabbt tillfället i akt att strö salt i såren. Fackligt och politiskt ”röda” aktiva blev både besvikna och oroliga över detta svek mot enigheten. Den förre detta arbetsmarknadsministern och numera medlaren Jan Karlsson valde till och med att lämna sitt uppdrag som medlare för medlingsinstitutet.
Även jag undrade om detta bara var industriarbetarnas egoism som gjorde sig talande. Men som alltid om man fördjupar sig i frågor så är de alltid mer komplicerade än vad en braskande tidningsrubrik gör gällande. Jag ska här försöka spegla vad oenigheten egentligen går ut på.
Alltså oenigheten mellan LO-förbunden, inte mellan de två arbetsmarknadsparterna. Arbetsgivarna vill ha lägre lönekostnader punkt. Inga konflikter där inte.
Jämställdhetspott – visst låter det rakt och enkelt? Att män avstår en liten bit av sin krävda lönehöjning för att jämna ut löneskillnaderna mellan män och kvinnor på arbetsmarknaden. Men den metod som valts av LO är inte riktigt uppbyggd på det sättet och häri ligger dilemmat.
Vill du veta mer? Föölj med till Du & Jobbet där vi gör veckan fjärde gästbloggsinlägg den här veckan.
