7 juni 2011

I morgon kl 12 hålls en tyst minut



Med anledning av alla dödsolyckor den senaste tiden hålls en tyst minut på Sveriges Byggarbetsplatser den 8 juni klockan 12:00.

Arbetsmiljöverkets bemanning historiskt:
År Bemanning
1993 869
1995 808
1997 770
1999 721
2000 680
2003 758
2005 779
2006 520 (varav cirka 330 arbetsmiljöinspektörer) beslut till 2009
2007 470 (varav cirka 300 arbetsmiljöinspektörer efter ny neddragning) beslut till 2010

Det är ganska svårt att hävda något annat än att den här regeringen har nedprioriterat arbetsmiljön. För att använda en fras som är väldigt populär av den här moderatstyrda regeringen så är det en historiskt stor neddragning av antal tjänster på Arbetsmiljöverket.

ILO har en längre tid rekommenderat att det ska finnas en inspektör per 10 000 anställda i industriländer. Sverige
ligger redan nu under den rekommendationen. Medräknat de tidigare planerade neddragningarna på
Arbetsmiljöverket så ligger Sverige troligen på cirka 0,8 inspektörer per 10 000 anställda. Med de nya
neddragningarna så kommer Sverige att ligga så lågt som 0,65. Detta är långt under den historiskt sett tidigare
lägstanivån för Arbetsmiljöverket enligt statistik ovan. Det ska jämföras med Danmark som 2007 har 1,78 inspektörer
per 10 000 anställda och Norge som 2006 har 1,85 inspektörer per 10 000 anställda.


En snabb åtgärd var också att man från 1 juli 2007 la ner Arbetslivsinstitutet. Ett ansett forskningscentrum.
Forskning bedrevs (enligt standardformuleringen i skriftserien Arbete och hälsa) inom arbetsmarknad och arbetsrätt, arbetsorganisation, belastningsskador, arbetsmiljöteknik, "hälsoeffekter av det nya arbetslivets psykosocial problem", arbetsmedicin, allergi, påverkan på nervsystemet samt kemiska riskfaktorer och toxikologi.

Arbetslivsinstitutet inrättades 1995 och lades ned den 30 juni 2007, i enligt med riksdagens beslut i oktober 2006 om statsbudget för 2007. Regeringens avsikt är att arbetslivsforskning istället skall ske vid universitet och högskolor. I budgeten öronmärktes dock inga nya resurser för sådan forskning, utan dess omfattning är en fråga för varje högskola.