Det brukar vara en av mänsklighetens brister att man aldrig gör något förrän det är försent. Den tredje oktober i år skedde den tragiska dödsmisshandeln av Karen Gebreab på häktet i Flemingsberg. Så vad har hänt och vilka åtgärder har vidtagits sedan dess?
Men först ska vi backa lite. Till Mars i år. Ett halvår innan detta hemska skedde.
I mars i år attackerades en annan vårdare när hon jobbade ensam i en korridor på samma häkte. Facket kallade till möte med kriminalvårdschefen och regionchefen. Kravet: Agera innan någon tvingas sätta livet till.
– Vi hade en mängd frågor och då tog vi bland annat upp incidenten. Då frågade jag: ska någon behöva dö innan ni förstår vad det här handlar om?
säger Gunilla Järlhammar, skyddsombud i SVT:s ”Uppdrag granskning”.
Så hann alltså ske. Omedelbart därefter inför Arbetsmiljöverket ett skyddsstopp på ensamarbete på häktet i Flemingsberg. Den 2 november kan DN berätta att Kriminalvården överklagar det beslutet samma dag som åtal väcks mot den misshandlande.
– Men det var sista dagen för överklagande och vi måste i alla lägen se på hur vi använder våra resurser. [...] (vi) vill inte vara bundna av högre bemanning än vad som behövs, säger Mellgren till TT. Det Kriminalvården vänder sig emot är att all förflyttning av fångar till promenadgården varje gång måste ske av minst två arbetstagare och detta även om vissa intagna är klassade som lågriskfångar.
23 november sker ett nytt överfall på en vakt som varit ensam vid tillfället. När resurser inte finns för att riskbedöma häktade så faller liksom argumentet om lågriskfångar. 24 november inför skyddsombudet återigen skyddsstopp.
28 november häver arbetsmiljöverket detta skyddsstopp.
Anledningen till att Arbetsmiljöverket häver skyddsstoppet är att man anser att det inte var ensamarbetet i sig som var problemet...
Nu kan man läsa på SEKO:s hemsida att ett antal hårdare krav ställts på hela kriminalvården av Arbetsmiljöverket.
...bland annat att Kriminalvården säkerställer att personalen ”inte under några omständigheter behöver vända ryggen till den intagne vid transport till och från rastgård.” Vidare ska riskerna för att hot och våld drabbar personalen bedömas på promenadavdelningen och ytterligare tre avdelningar vid häktet.
Kriminalvården ska svara på skrivelsen senast den 15 januari.
Det är försent för Karen Gebreab men nu är det alltså upp till kriminalvården att fundera på om man vill göra något för andra. Saken är ju också den att det där kloka som att tänka efter före... det var ju faktiskt det som skyddsombuden på Flemingsberg gjorde.
