16 december 2011

Arbetsmarknadsministern besöker privata arbetsförmedlingar i London




Det är ingen hemlighet att Sveriges och Storbritanniens regering bedriver samma sorts arbetsmarknadspolitik. En politik som har sin grund i att det är ditt eget fel om du är arbetslös och om du bara letar tillräckligt idogt och inte kräver så hög lön, så kan du alltid hitta ett jobb. Det kallas att "göra sig mer anställningsbar". Den andra varianten är att det inte är enbart individen som är ansvarig för sin egen arbetslöshet utan även samhället, och därför är det gemensamma ansträngningar som är medicinen.

Så med det i åtanke så kanske det inte är läge att bli förvånad när man läser att arbetsmarknadsminister Hillevi Engström har varit i London och besökt deras privata arbetsförmedlingar. Så här beskrivs det på regeringens hemsida.


Syftet med besöken är att få information om hur systemet med privata arbetsförmedlingar fungerar i Storbritannien samt att få en inblick i hur förmedlingarna arbetar med grupper som står långt från arbetsmarknaden.


En fråga jag ställer mig... planerar denna regering för att stänga ner nuvarande statliga arbetsförmedling och införa privata sådana istället? En fråga som får sitt svar rätt så snabbt.
I Alliansens första budgetproposition och i Arbetsmarknadsstyrelsens regleringsbrev för 2007 upprepades och preciserades budskapet: kompletterande, privata aktörer skulle i högre grad delta i genomförandet av den svenska arbetsmarknadspolitiken
Citatet hämtat från SNS-rapporten Konkurrensens konsekvenser (sid 146)

Den känns inte helt obefogad, då det privata inslaget på AF har ökat i och med privata leverantörer av både jobbcoacher och etableringslotsar.
Samtidigt har alltmer bördor lagts på på den statliga Arbetsförmedlingen. Arbetsuppgifter som man inte har utbildning eller kompetens för.

Privata arbetsförmedlingar är ju också någonting som Svenskt Näringsliv länge vurmat för,
Några mer konkreta förslag på reformer som lyftes fram i slutet av 1970-talet var
enligt Scherman med fler i boken ”SAF vid rodret” (sid 12):
 Sänkta löner
 Större löneskillnader
 Försämringar av lagarna i arbetslivet, t.ex. mbl, las och förtroendemannalagen
 Stramare villkor i sjukförsäkringen
 Mindre generös arbetslöshetsförsäkring
 Privata arbetsförmedlingar
 Mer kärnkraft
 Reklam i radio och tv
 Fri prisbildning på bostäder
 Lägre marginalskatter


och gör med alltmer ökad intensitet. Liksom Centern.

Så, varför en offentlig arbetsförmedling då?
href="http://www.lo.se/home/lo/home.nsf/unidView/6527D7087EE6CEF8C12575DE006451AE">LO vill ha en enhetlig statlig arbetsförmedling över hela landet med en rättssäker tillämpning av a-kassans regler. LO anser att förmedling av jobb i första hand är ett samhälleligt uppdrag.

Varför inte privat?
Vinstintresset kan göra att en mindre andel av resurserna tillfaller de arbetssökande; anordnarna tar en del av den kaka som annars tillfaller verksamheten.

Det finns mindre möjligheter att utnyttja de stordriftsfördelar som en stor offentlig förmedling har.

Arbetslösa med stora problem prioriteras ned till förmån för enklare fall.

Starkare ekonomiska incitament baserade på utförarens prestation ökar risken för olika typer av manipula¬tion från utförarens sida.

En annan baksida av konkurrensutsättning är att det uppstår kostnader för att köpa upp tjänster, konstruera kontrakt samt över¬vaka och följa upp aktiviteterna hos de icke-offentliga aktörerna.