Miljöpartiet valde på sin kongress i helgentvå nya språkrör: Gustav Fridolin och Åsa Romson.
Jag tänkte att detta ska bli en intressant kongress utifrån en löntagarperspektiv och bänkade mig framför TV.
Jag var nyfiken på två saker:
- Vad kommer kongressen fram till
- Vad kommer de två nya språkrör att säga
Men vad besviken jag blev!
Kongressen tog förvisso ställning att se över sjukförsäkringen, men det var allt. Det fanns motioner som indirekt påverkar arbetslivet som att skolan ska inte bedrivas av vinstdrivande företag. Men var tog debatten vägen? Ingenting om arbetsplatsen, A-kassan, Fas-3, Praktikanter, Arbetsmiljö, lönebildning, jämställda löner och så vidare. Ingenting!
När Romson och Fridolin klev upp i sina talarstolar så steg min temperatur, nu kommer beskeden. Men icke! Fridolin nämnde något om att vara ett "arbetarmiljöparti" för att man vid ett tillfälle deltagit i en manifestation hur McDonald's anställda behandlats på sin arbetsplats. Men ingenting om löntagarfrågorna, ingenting. Inte ens en uppmaning till debatt.
Miljöparitet är och förblir ett miljöparti efter denna kongress. Att Miljöpartiet är eller blir det tredje alternativet ser jag som långt borta efter denna kongress.
