9 maj 2011

För gammal – för vad? Ett jobb?




Idag kunde man läsa i Svd om åldersdiskrimineringen som råder på Svenska arbetsmarknaden. Det är ingen nyhet,utan en bekräftelse på vad jag länge misstänkt.

Svd skriver bland annat:
”För drygt två år sedan tillkom ålder som grund i diskrimineringslagstiftningen. Än finns det väldigt lite forskning på åldersdiskriminering, men en helt färsk studie gjordes på serviceyrken av Mats Hammarstedt vid Linnéuniversitetet i Växjö. En fiktiv 31-åring sökte, med exakt samma meriter, samma jobb som en fiktiv 46-åring. Resultatet: 31-åringen fick tre gånger så många positiva svar - blev erbjuden jobbet eller att komma på intervju.”


Vad är det företagarna är så rädda för? Vi lever allt längre och är aktiva i hög ålder till och med i så hög ålder så regeringen kan tänka sig höja pensionsåldern. Det rimmar illa med den diskriminering som pågår. Vi har lagar som är till för att följas, så jag vill gärna se att DO börjar ta anmälningarna på allvar, så vi får ett prejudikat.

Att som 40+ bli ratad på arbetsmarknaden känns sådär… man har inga småbarn, man är fri och har lång arbetslivserfarenhet. Så vad väntar de på? Anställ! Ge alla en chans, eller ska det behöva tillkomma en ålderskvotering för att få in 40+ på vissa arbetsplatser?

Att fylla 40 är en milstolpe helt plötsligt känner man sig vuxen och ansvarstagande på riktigt. Man vågar stå för sina åsikter och skäms inte för dem heller. Är det detta företagen bävar för? Kan det vara så enkelt att en 30-35 årig VD inte vill ha en äldre mer erfaren att konkurrera med? I så fall är det hemskt! Är människor så rädda om sitt eget revir?