Vem kunde tro detta?
Men ska vi ta det lite seriöst. Reportern frågar Täby-Fredrik vad Löftet är.
Jo, det är kärnan i den fackliga idén. Men självklart otroligt mycket äldre än så. Det är en kombination av praktisk solidaritet och ett långsiktigt egenintresse. Ett långsiktigt egenintresse i motsats till kortsiktig egoism.
Löftet lyder:
Vi lovar och försäkrar
att aldrig någonsin
under några omständigheter
arbeta på sämre villkor eller till lägre lön
än det vi nu lovat varandra.
Vi lovar varandra detta
i den djupa insikten om
att om vi alla håller detta löfte
så måste arbetsgivaren
uppfylla våra krav!
Du kan säkert lätt ta ett jobb från någon annan genom att bjuda under i lön eller arbetsvillkor. Men nästa vecka så kommer någon annan och bjuder under dig. Det här är självklart inte arbetsgivaren sen att utnyttja. Och då kan vi hamna här, i något som kallas för ekonomiska frizoner och det är vi, vansinnigt nog, redan på väg att göra, i Sverige!?
Styrkan i Löftet träder också tydligt fram i Jenny Wrangborgs dikt med samma namn.
"vi gav varandra ett löfte
vi ställde oss bredvid varandra
ställde upp och
ställde krav på varandra
tillsammans
tillsammans
var vi tio blev vi starka som hundra
var vi hundra blev vi starka som tvåtusen
så fungerade solidariteten
det fanns inga formler för den
men när den växte
växte vi
okontrollerbart
var det första gången
förstod vi äntligen
kampanjerna mot den
den var livsfarlig för de
som inte stod på vår sida
hade vi varit med förut
ropade vi för att andra skulle
förstå..."
Och saken är den för ni som fortfarande är antagonister till kollektivavtalet, till Löftet. Den sätter inget tak. Den sätter en botten av avtalad trygghet. Kollektivavtalet är en konkretisering av Löftet.
just för att vi inte ska tvingas göra en resa, en "race to the bottom".
Klippet uppfångat hos alliansfritt sverige.
