Vår normalarbetstidsvecka har legat på 40 timmar i snart 40 år. Fram till 1970-talet kortades arbetstiden stegvis tills 40-timmarsveckan lagstadgades år 1973. Sedan dess har den legat still, trots en enorm ökning av vinster och produktivitet i näringslivet. Om man ens kan säga att den har legat still. Under 1900-talets båda sista decennier ökade den faktiska årsarbetstiden i två länder i den industrialiserade världen – i Sverige och i USA. Den lagstadgade normalarbetstiden är viktig och kan inte fullt ut ersättas med individuella eller branschvisa avtal. Idag är det tydligt att det blir allt svårare att komma fram avtalsvägen. Dels är arbetstidslagen en skyddslagstiftning för dem som inte kan välja och inte besitter en stark förhandlingsposition mot sin arbetsgivare, dels är normalarbetstiden normerande. Ligger den på 40 timmar per vecka blir det just normalt att jobba så länge. En genomgång av de avtalslösningar som finns visar dessutom att arbetstidsförkortningar som regel tas ut i lediga dagar och inte i förkortad veckoarbetstid.
Tudelningen på arbetsmarknaden ökar. I kvinnodominerade branscher är deltidsarbete och visstidsanställningar utbrett. Ett fåtal jobbar mycket och övertid medan andra står helt utan arbete eller ofrivilligt arbetar deltid. All övertid går inte att omvandla till nya jobb. Men när mer än 300 000 personer ofrivilligt arbetade deltid under 2011 så är det rimligt att kräva att denna permanenta övertid omvandlas till nya jobb. I snitt har vi i Sverige, enligt statistiska centralbyrån, från och med årsskiftet 2010/2011 till och med september arbetat 4 413 000 övertidstimmar. Dessa timmar kunde vi istället ha omvandlat till nya jobb.
Totalt sett arbetar kvinnor och män lika mycket. Skillnaden är att kvinnor arbetar mer obetalt än vad män gör. Arbetstiderna är anpassade efter en traditionell arbetsdelning mellan könen. Kvinnorna betalar genom att arbeta deltid och därmed blir inkomsten, ersättningen från socialförsäkringssystemen och den framtida pensionen lägre. En förkortning av veckoarbetstiden, med bibehållen lön, ger förutsättningar för en jämn fördelning av avlönat och oavlönat arbete mellan kvinnor och män. Det måste vara möjligt för både kvinnor och män, arbetare och tjänstemän att arbeta heltid och kombinera arbete, föräldraskap och fritid utan att slita ut sig.
Statistiska Centralbyrån påvisar att produktiviteten ökade med 65 procent mellan 1980 och 2009. Under samma period minskade löneandelen av det samlade produktionsresultatet i Sverige från strax under 76 procent till 69. Det ekonomiska utrymmet för arbetstidsförkortning med bibehållen lönenivå är alltså betydande i ekonomin som helhet. För att det utrymmet ska komma alla på arbetsmarknaden till del behövs det en lagstadgad arbetstidsförkortning. Vi menar att förkortningen ska genomföras i en sådan takt att arbetstagarnas inkomster inte minskar.
Erfarenheter visar att det är möjligt att kombinera tre delfaktorer: fler människor i arbete, mindre arbetad tid per person i sysselsättningen och ett lika stort eller högre antal arbetade timmar totalt i ekonomin.
I Frankrike lagstiftade regeringen om 35 timmars arbetsvecka redan år 2000. Resultatet blev att den ekonomiska tillväxttakten ökade, arbetslösheten sjönk och livskvaliteten ökade. Redan de första åren visade att det skapades 345 000 nya jobb och att ytterligare 65 000 räddades kvar. Således fanns 410 000 jobb på den franska arbets marknaden som inte fanns där tidigare utan 35h-veckan. Inom Sverige kan vi hänvisa till 6-timmarsdagen i Kiruna som visat sig vara en marginell fördyring för kommunen men en vinst för samhällsekonomin då sjukskrivningarna minskat. Toyota i Mölndal har 6-timmarsdag för alla anställda. Nettovinsten och kundservicen har ökat och sjukskrivningarna minskat.
Vilka konsekvenser en förkortning av normalarbetstiden skulle få för arbetsvillkor, sysselsättning och samhällsekonomin som helhet är förstås inte helt lätt att förutse och beräkna. Det finns dock goda skäl att anta att de samhällsekonomiska effekterna av en arbetstidsförkortning skulle bli positiva, såsom minskade sjuktal genom mindre stress, samt att den genomsnittliga, faktiska, pensionsåldern kan höjas.
Det finns flera tydliga anledningar till varför arbetarrörelsen bör driva på den mycket aktuella frågan om en generell och lagstiftad förkortning av arbetstiden. Vi, om någon, bör förstå att arbetstidsregler är till för att skydda löntagares hälsa och att det är en fråga som påverkas av yrke, kön och klass.
Därför ska vi väcka frågan igen.
Läs mer:
http://www.etc.se/nyhet/d%C3%A4rf%C3%B6r-saboteras-6-timmarsdagen http://www.riksdagen.se/webbnav/index.aspx?nid=410&dok_id=GZ02A310
http://www.previa.se/upload/Forskning%20&%20artiklar/Rapportutv0605.pdf
http://www.proletaren.se/inrikes/manga-argument-6-timmars-arbetsdag
http://www.politico.se/artikel/1195/80-miljarder-kostar-30-timmars-arbetsvecka/http://www.nyteknik.se/nyheter/karriarartiklar/article255064.ece
Sömnproblem och otrygga anställningar vanligt bland tjänstemännen. Det slår TCO fast i rapporten "Att sova med jobbet - tjänstemännens arbetsvillkor".
