På den tiden, då fackföreningsrörelsen var svag och endast med möda kunde hävda sin ställning på arbetsmarknaden och ute i samhället, beundrade man fackföreningssolidariteten även i de kretsar, där man i övrigt hade svårt att förlika sig med arbetarnas krav på medinflytande över arbetsvillkoren.
Då kunde det till och med hända att, man gav uttryck för denna sin beundran i den borgerliga pressens ledarspalter.
Nu, sedan rörelsen vunnit en sådan maktställning att arbetarna icke längre behöver tigga sig till självklara rättigheter
[...]
är det klent beställt både med förståelsen och sympatierna på det håll, där man, när allt kommer omkring, helst ser att arbetarklassen nöjer sig med den ödmjuke tjänarens roll.
[...]
Å andra sidan är det klart, att den maktställning, som den svenska fackföreningsrörelsen numera intager, förpliktar såväl den enskilde arbetaren som rörelsens olika organ att lägga sig vinn om att icke missbruka den makten.
Det här är ett citat från texten "Fackföreningssolidariteten" som skrevs av Sigfrid Hansson 1926 och återfinns i antologin Fackliga klassiker. Sigfrid Hansson var Per-Albin Hanssons äldre bror och utövade under 30-talet år "ett stort och bestående inflytande på fackföreningsrörelsens inflytande och inriktning."
Hans ord gäller fortfarande, vilket vi kan se bevis för bara de här senaste veckorna. Under den här tiden har tre strejkvarsel lagts av tre olika fackförbund. I varje enskilt fall har detta lett till framgång innan strejkvarslet förverkligats. När man har lyckats få motparten till förhandlingsbordet så har strejkvarslen helt dragits tillbaka.
De röster som säger att fackförbunden bara på pin kiv och ur någon sorts maktfullkomlighet går i strejk, har motbevisats varje gång.
Det första exemplet är konflikten mellan GS och Strålfors. Konflikten handlade om vilket kollektivavtal som skulle gälla på arbetsplatsen.
Tommy Andersson (GS avtalssekretare, reds anm) konstaterar att uppgörelsen slår fast att det inte står företagen fritt att välja mellan kollektivavtalen hur som helst.
Där det las ett strejkvarsel om total arbetsnedläggelse som två dagar innan strejken nådde en annan lösning.
Det andra strejkvarslet var snarlikt. De inblandade parterna var Byggnads och Svevia där Byggnads ansåg att Svevia använde sig av ett avtal som bröt mot konkurrensneutraliteten i branschen.
"Svevia använder sig av sämre lönevillkor för att vinna upphandlingar", skriver Byggnads i ett pressmeddelande där de slår fast att det statliga företaget Svevia sätts i blockad från och med den första februari.
Byggnads varsel och Elektrikernas sympatiåtgärder drogs dock tillbaka så fort Svevia backade från sin position.
Tillsvidare har Svevia i dag tecknat ett hängavtal med Byggnads, vilket är precis vad facket krävt.
– Det är mycket glädjande att vi i Byggnads har kommit överens med Svevia om ett kollektivavtal, vilket det statliga Arbetsgivarverket även har godkänt, säger Byggnads avtalssekreterare Torbjörn Johansson, i en kommentar.
– I och med att vi tecknat avtal kommer den konkurrensneutralitet som Byggnads kämpat för att införlivas
I båda dessa fall ansåg fackförbunden att företagen ägnade sig åt så kallad avtalsshopping. Något som startar en nedåtgående spiral vad gäller löner och arbetsvillkor när andra företag tillåts göra samma sak.
Det tredje strejkvarslet slutade precis som de andra två. Det var Unionen som valde att gå i konflikt för att förbättra arbetstiderna för kabinpersonalen inom flyget.
- Vi beklagar att det inte har varit möjligt att komma överens om ett avtal som ger medlemmarna rimliga arbetstidsvillkor. Arbetsgivarna står fast vid att kunna schemalägga medarbetarna upp till 60 arbetstimmar på sju dygn. Samtidigt påstår de nu i media att kabinpersonalen bara arbetar 25 till 30 timmar i genomsnitt per vecka. Då framstår det som mycket märkligt att de inte kan gå oss till mötes i vårt krav om ett tak på högst 42 timmar per sjudygnsperiod, säger Unionens förhandlingschef Niklas Hjert.
Efter diverse motstånd och små inslag av strejkbryteri från ett av bolagen har även här facket avgått med seger för sina medlemmar. Man nådde dock inte ända fram men fick en garanterad maxtid på en vecka på 47,5 timme. En förbättring på 13 timmar per vecka.
Sent på fredagen kom Primera Air och Novair överens med Unionen om att begränsa den schemalagda arbetstiden till 47,5 timmar på en rullande sjudygnsperiod.
Vid lunchtid på lördagen accepterade även TUIfy dessa villkor.
Det här visar att facket både har muskler och visar ansvar (lite som Bamse).
Nu 2012 likväl som då, 1926.
