Organisationsgraden för landets taxiförare är genomgående urusel.
Det finns ungefär 15 000 taxibilar i landet.
Som vem som helst kan räkna ut är det svårt att sluta bra avtal med Biltrafikens Arbetsgivarförbund när det är fler taxiförare som inte är med i facket och vars företag inte heller har ens ett hängavtal med facket än vad det finns medlemmar.
Det enda sättet som taxichaufförer kan påverka på, är genom att organisera sig.
Så länge som branschen ser ut som den gör, så är det i princip omöjligt att få till några förbättringar, för så länge det finns de som vill jobba för lägre lön än vad avtalet stipulerar, under längre arbetspass än vad man egentligen får - så kommer BA utnyttja det faktum att det är svårt för en taxichaufför att få drägliga arbetsvillkor.
Det fackliga löftet - att aldrig arbeta till sämre lön eller lägre villkor än vad vi arbetare lovar varandra, det går bara att genomföra om vi är många som lovar varandra detta.
Det gäller inom alla branscher, inte minst inom taxi.
Tyvärr fick Svenska Transportarbetareförbundet inte igenom de krav vi ville ha.
Jag misstänker att taxichaufförerna kommer att höra av sig och gå ur i protest mot det tecknade avtalet - och det enda det leder till är att nästa avtal blir än sämre.
Var kvar - värva ytterligare en kamrat, tillsammans blir ni starkare och facket blir den motpart till arbetsgivarna som behövs.
Här i LO-tidningen kan du läsa mer om hur själva avtalet blev.
