Den här gången är det Jan 43 år och tidigare lastbilschaufför.
Men långvarig diabetes har gett en rad följdsjukdomar. En nervsjukdom i benen, neuropathier, gör att han sitter i rullstol. Permanent. Med ständiga smärtor. Jan har också laserbehandlats ett stort antal gånger efter blödningar i ögonen.
Till råga på allt så genomgår han 20 timmar dialys varje vecka i väntan på en ny njure.
Så, ska vi göra ett litet ovetenskapligt försök att bedöma arbetsförmågan utifrån det här. Vi bortser för tillfället från att Jan är rullstolsburen och blind.
Dialysbehandling genomgår man om man har njursvikt. Så vad är då det?
Njursvikt leder till symtom kallas för uremi. Tillståndet kan vara livshotande om det inte behandlas. Vid njursvikt kan du få andnöd, kramper, bli förvirrad, omtöcknad och förlora medvetandet. Njursvikt kan antingen vara kronisk eller akut. Kronisk njursvikt får man bland annat av diabetes.Jan har långvarig diabetes. Det pratas också om Dialys. Det verkar vara nån sorts behandling. Men vad är det? Vårt uppdrag är ju att bedöma arbetsförmågan, inte sjukdomen.
Dialysbehandling behövs när njurfunktionen bara är fem till tio procent av den normala. Dialysbehandlingen innebär stora förändringar i patientens liv. (bortse från den sista meningen, den är ovidkommande för bedömning av arbetsförmågan.)
Dialysen tar vanligen fyra till fem timmar och görs minst tre dagar per vecka.
Dialysvätskan avlägsnas efter fem till sex timmar och ersätts med ny. Det krävs fyra till fem byten per dag. Man får utbildning så att man kan sköta bytet av dialysvätska själv.
Varje byte tar cirka 30 minuter.
En vanlig arbetsvecka är 40 timmar. Jan går på dialys 4 dagar i veckan.
Dialysbehandling - 4 dagar x 4,5 timmar = 18 timmar.
Byte av dialysvätska 5 x 30 min per dag = 2,5 timmar.
Nu sker ju inte alla dessa byten under arbetstid så vi lägger till 1 timme/dag (det får räcka.)
1 timme x 5 dagar = 5 timmar.
Nu är vi uppe i 23 timmar / vecka
De övriga 17 timmar som han inte behandlas så kan arbetsgivaren riskera att Jan spiller dyrbar tid med att få andnöd, kramper, bli förvirrad, omtöcknad eller förlora medvetandet.
Så nu lever Jan livets glada dagar på statens bekostnad. Det går ju inte för sig. Ekonomi?
Det vill säga 11 000 kronor i månaden. Dessutom har han en försäkring genom sitt tidigare jobb som ger honom 1800 kronor i månaden. När boendekostnad och fasta utgifter, inklusive 1 700 kronor till hemtjänsten, är betalda är pengarna slut. Förra månaden fick han låna pengar till mat.
Men när han tvingas genomgå tre månaders arbetslivsintroduktion blir ersättningen 9000 kronor. Och försäkringspengarna på 1800 kronor ryker. Därför att han inte klassas som sjuk utan som arbetslös.(Visst är det smart uttänkt för oss stackars skattebetalare som måste försörja såna här simulanter!)
Arbetsgivarna kommer säkerligen stå i kö för att anställa honom.
Ok, visst kan det verka lite konstigt, men vad säger de ansvariga?
Eva Ekenberg, områdeschef på Försäkringskassan i Vetlanda, vill inte uttala sig om det enskilda fallet.(Det är ju faktiskt bara ett enskilt fall i ett annars fungerande system. Förresten, här är några fler enskilda fall.)
Men säger generellt:
– Arbetslivsintroduktionen innebär ju inte några krav på att de ska arbeta. Det handlar mer om en kartläggning av de behov individen har och vilket stöd man behöver för att komma åter till arbete.
Ansvariga politiker då?
Aftonbladet har under två dagar sökt socialförsäkringsminister Ulf Kristersson och även mejlat skriftliga frågor - men förgäves.Aftonbladets läsare har dock en klar uppfattning.
91.5 % tycker inte att nuvarande sjukförsäkringsregler är rimliga.
Antal svarande - 119 304!
Ett avslutande klipp... det här var mening att vara vass, samhällskritisk satir. Inte en perfekt spegling av verkligheten.
