Statsministern borde hellre satsa på bättre arbetsmiljö än på högre pensionsålder

Statsminister Fredrik Reinfeldt föreslår att höja pensionsåldern, det berättade han för Dagens Nyheter igår (7/2). För att klara en hållbar samhällsekonomisk utveckling ska man vara beredd att byta karriär i ens arbetsliv och förlänga den upp till 75 års ålder, menar Reinfeldt. Idag är det möjligt att pensionera sig mellan 61 och 67 års ålder. Huvudpoängen tycks vara att människor lever allt längre och då räcker inte pensionen lika långt om man ska pensionera sig vid 65.

Istället bör personer som har ett slitsamt yrke inom exempelvis vården eller byggbranschen, utbilda om sig och hitta ett nytt yrke med mer administrativa arbetsuppgifter. Statsministern utvecklade sitt resonemang,

”Hela vårt liv är präglat av att vi från det att vi pratar med yrkesvägledaren och fattar ett beslut, så tror vi att vi ska jobba med samma sak hela livet”.

Men är det verkligen konstruktivt, eller ens realistiskt, att någon som arbetat inom vården i 30 år, ska utbilda om sig till t.ex. kommunikatör och konkurrera med de yngre (en grupp där var fjärde idag är arbetslös) på arbetsmarknaden? Kritiken lät inte vänta på sig.

IF Metalls nya ordförande Anders Ferbe säger,

”Man måste vara ödmjuk i en sådan här fråga. Det vi pratar om är kanske en gruvarbetare i Kiruna som arbetat i 25 år i underjorden. Helt plötsligt säger statsministern att han ska byta jobb och göra någonting annat”.

LO håller med om att det är viktigt att erbjuda möjligheter till vidareutbildning, men menar att regeringen främst borde satsa på arbetsmiljön på arbetsplatserna så att människor inte slås ut i förtid. Det säger LO-ekonomen Mats Morin till DN.se. Medlemmarna i LO utgör majoriteten av dem som har sjukersättning idag och mer insatser behövs för att förbättra folkhälsan, säger han.

Expressens läsare var inte heller nådiga i kritiken mot förslaget.

Politiker kan säkert arbeta, till de är 100. En del orkar knappt arbeta till de uppnår allmänpension.

Malmö Redhawks fintade sin egen spelare

Ishockeyklubben Malmö Redhawks har låtit bli att betala tre månaders premier, á 125 000 kronor, till landslagsspelaren Carl Söderbergs pensionsförsäkring. Ishockeylaget Malmö Redhawks hamnade 2009 på onåd och inledde då en företagsrekonstruktion.

Klubben och den utlånade NHL-spelaren Carl Söderberg gjorde då en överenskommelse om att han skulle avstå lön under ett antal månader men att andra villkor skulle förbli orörda. De tre månadspremierna som skulle trygga Söderbergs pension var värda 125 000 kr per månad men de betalades aldrig in. Söderberg vände sig då till Unionen och fallet har nu gått upp till Arbetsdomstolen.

  Tidningen Kollega förklarar:

Men pensionspremierna för oktober, november och december det året kom aldrig att betalas in, trots att Carl Söderberg flera gånger tagit upp frågan med sin förre arbetsgivare. Malmö Redhawks, som numera är ett bolag, anser att Söderberg har avsagt sig rätten till de tre obetalade pensionspremierna i och med att han accepterade det andra förslaget.  

- När han fortfarande spelade för Malmö ville han inte driva kravet till sin spets, men nu när han gått till ett annat lag (Linköping HC) , stämmer vi bolaget i Arbetsdomstolen eftersom de lokala och centrala förhandlingarna inte gett resultat, säger Magnus Bäckström.

sjävklart är 125 000 kr i månaden astronomiska summor för de flesta men att vara löntagare betyder att man står under en annan persons eller organisations inflytande och makt inte hur mycket man tjänar. Rätt ska vara rätt.

 Läs också: Lag & Avtal TCO-tidningen P4 Malmöhus

Den enes död den andres bröd

En artikel i senaste LO-tidningen, "Tidig död ger vinst" redovisar: (Endast papperstidningen)

Pensionsbolagens antaganden om hur länge du kommer att leva gör att du kan missa tiotusentals kronor i pension. Livslängden är frågan som parterna (SAF-LO samt PTK) glömde då de upphandlade avtalspensionen.

Avtalspension betalas normalt ut hela livet från det att du går i pension.

Hur stor utbetalning du får ut varje månad beror då på hur länge du och andra sparare förväntas leva. Ju längre återstående livslängd pensionsbolaget räknar med, desto mindre pengar pytsas ut varje månad.

[...]

Det märkliga är att bolagen själva får avgöra hur länge de tror att spararna kommer att leva som pensionärer.

{...]

Nyhetsbrevet Pensioner & Förmåner pekar på att... De vinstutdelande bolagen tycks helt enkelt lägga på några år i sina livslängdsantaganden, för att kunderna ska hinna dö innan de fått ut hela sitt pensionskapital. De dödas pengar blir vinst för ägarna.

[...]

kunder i de vinstutdelande bolagen kan förlora i genomsnitt 300 000 kr... I verkligheten kan den siffran bli ännu högre. En del bolag väljer nämligen att betala ut mest pension i slutet av livet.

[...]

I praktiken kan det se ut såhär:

Säg att kunderna börjar ta ut sin pension då de fyller 65 år och att de sedan lever i exakt 20,2 år som AMF räknar med, (även det en siffra tilltagen med viss marginal)
Då kunderna dör, 85,2 år gamla, har de precis fått ut sitt pensionskapital, varken mer eller mindre... Om de till exempel har sparat i en fondförsäkring hos SPP Liv som räknar med fyra år längre livslängd... så finns hela fyra års pensionsutbetalningar kvar hos bolaget.

Sen hör det ju också till saken att väldigt många i de breda LO-grupperna inte ens kan jobba till 65 års ålder på grund av ett slitigt arbetsliv. Så där blir det än mindre pengar varje månad.