I dagens debattartikel i DN tas regeringens Höstbudget upp angående en förbättring av sjukförsäkringen.
Redan 2010 i maj hade DN en artikel om Utförsäkrade som sökte sig tillbaka till sjukförsäkringen dvs. de var inte friska nog att kunna stå till arbetsmarknadens förfogande. Detta efter att ha blivit utförsäkrade och hänvisade till Arbetsförmedlingen.
Dessa skulle efter 3 månader ha rätt att söka sjukersättning igen.
Dessvärre hade dessa personer nu blivit ”nollade” hos Försäkringskassan dvs. de hade inte längre någon ekonomisk ersättning att vänta från Försäkringskassan. I stället blev de hänvisade till försörjningsstöd i hemkommunerna. Detta har för många inneburit att trots läkarintyg, så får de inte komma tillbaka till sjukförsäkringssystemet. Vilket rimligtvis måste betyda att de inte ens finns med i statistiken över sjukskrivna längre. Ett sätt att putsa siffror till det bättre. Har man ingen SGI (sjukpenninggrundande inkomst) får man fortsätta att leva på försörjningsstöd.
Det är likadant om man råkar bli sjuk under tiden man har försörjningsstöd och inte har vart sjuk tidigare.
Två olika exempel på hur verkligheten ser ut:
Person 1 blev utförsäkrad i januari 2010 efter långtidssjukskrivning och blev skickad till Arbetsförmedlingen för att testa olika eventuella praktikplatser. Personen klarade inte av praktiken på grund av sin sjukdom. Då kunde personen inte heller få något aktivitetsstöd via Försäkringskassan som alla kan få som är mellan 19 och 30 år, som klarar av en praktikplats. Vad det kallas när man är över 30 år det vet jag inte. Det innebar för den personen att ända lösningen var att ansöka om försörjningsstöd. Eftersom personen ägde lite aktier för totalt ca 20 000kr så krävde socialkontoret att dessa skulle säljas innan ekonomiskt stöd kom i fråga. Personen som då vart helt utan ersättning från januari 2010 – Maj 2010 hade givetvis kommit efter med räkningar. I juli samma år sökte personen ånyo försörjningsstöd, då blev svaret att de 20 000kr borde ha räckt längre. Fast personen informerade om att de hade gått åt till gamla räkningar som släpade efter.
Under 2011 gick personen och väntade på en operation och hade fått information om att ingen sjukskrivning skulle komma i fråga, förrän efter operationen. När operationen väl var genomförd fick personen veta att eftersom det inte fanns någon SGI så var inte heller sjukskrivning aktuell. Nu har vi september och personen har fortfarande endast försörjningsstöd.
När man läser om regeringens nya förslag så står det att det kommer satsas kraftigt på rehabilitering. Det låter ju bra, men vad händer med de som inte har ett jobb och vad händer med de som redan råkat illa ut? Kommer de att åter få ersättning via försäkringskassan, eller kan det vara så cyniskt som att dessa blir glömda?
Person 2 är arbetslös och har ingen a-kassa och tvingas leva på försörjningsstöd men är förövrigt frisk. Personen fick dock en lättare depression och tvingades sjukskriva sig från sin fas3 plats som personen hade haft nästan 2 år på en kommunal skola. Socialkontoret krävde då att personen skulle söka sjukersättning via Försäkringskassan, trots att personen inte hade någon SGI. Detta medförde att personen fick vänta på att få ut sitt fulla försörjningsstöd. I efterhand bad socialsekreteraren om ursäkt för detta. Hon hade insett att Försäkringskassan inte betalar ut någon ersättning när man är ”nollad”. Detta medförde ändå att personen, som redan var deprimerad, mådde ännu sämre.
Detta exempel verkar helt stå utanför regeringens nya tag till att förbättra sjukförsäkringen. Att även en arbetslös som inte har någon inkomst, kan bli sjuk, verkar inte vara något regeringen alls tänkt på. Däremot drabbas de arbetslösa hårt med 1 karensdag om de är borta från sin Fas3 plats.
Jag reagerar på statens nu kraftigt höjda medel för att utöka rehabiliteringsinsatserna. Vad kommer de att innebära för de som inte har något arbete att rehabiliteras tillbaka till? Som det nu är så hamnar den gruppen i Fas3 och tvingas till sysselsättning på heltid, för att få ersättning och slippa ansöka om försörjningsstöd. Det finns rena skräckhistorier om hur utförsäkrade sjuka tvingas utföra tunga sysslor, långt utöver vad deras kroppar klarar av. Är det regeringens krafttag till rehabilitering?
De utförsäkrade har bara två val, antingen bita ihop, gå med smärta till en fas3 plats och lida eller att stanna hemma på grund av sjukdom och ansöka om försörjningsstöd, sälja allt av värde och leva på en eventuell sambo/make/maka som har ett arbete. Det innebär i sin tur att den som har ett arbete också drabbas ekonomiskt. Det kan till och med bli så att den sjuka helt blir utan ersättning, eftersom socialen har bestämt att om man inte är i åtgärd och har närvaro, då har man inte rätt till ersättning alls!
Nästa steg blir då eventuell vräkning man blir hemlös om man inte kan leva på släktingar som har det bra ekonomiskt.
Jag tycker inte detta är rimligt och definitivt inte en social trygghetsförsäkring.
Yvonne (Vonna) Lindström
