Ska Fas3 vara ett hinder för att komma ut på arbetsmarknaden?

I Aftonbladet debatt den 25/2 tar en anställd på arbetsförmedlingen upp alla hinder i Fas3 som försvårar för arbetslösa att gå vidare ut i arbetslivet igen.

”I dagsläget är cirka 25000 personer i fas 3 och det fylls på hela tiden och utflödet är tyvärr inte särskilt hoppingivande, men med tanke på konstruktionen av fas 3 inte det minsta överraskande.

De som hamnar i fas 3 tappar möjligheten att få del av många av våra instrument till exempel utbildning, praktik och starta-eget-bidrag.”

Jag spaltar upp alla hinder på ett enkelt sätt så vi får en helhetsöverblick:

1. Man får inte delta i någon av Arbetsförmedlingens utbildningsprogram
2. Man får inte ansöka om starta-eget-bidrag
3. Man får inte ha en praktikplats där man utför ett arbete som kan leda till anställning
4. Man får inte påbörja en utbildning om man har för få dagar kvar i Fas2 och man inte hinner klart utbildningen innan man går in i Fas3
5. De som inte är med i A-kassan blir i Fas3 helt utan ersättning och får söka försörjningsstöd. Då grundas ansökan på hela familjens inkomst. Är man sambo och han/hon tjänar bra så får han/hon stå för försörjningen
6. Ett företag som vill ta in en praktikant för en förberedande anställning får inte ta någon i Fas3 (i fas1 och 2 går det däremot bra)
7. Man har begränsad tid till att söka jobb.
8. Man hindras från att kunna arbeta som timanställd, då man ofta blir inringd med kort varsel.

Dessa hinder gör att det är snudd på omöjligt att ta sig ur Fas3. Det är även ett hinder för att arbeta ihop till ett nytt A-kassavillkor.

”Vi är många som undrar hur en sökande som finns i fas3 ånyo ska kunna komma i åtnjutande av Arbetsförmedlingens hela verktygslåda, eller är man för evigt satt ” i karantän”?

Arbetsförmedlingen har ”order” att satsa främst på de som står längst från arbetsmarknaden och personer i fas3 torde med råge kunna anses tillhöra den gruppen, varför ska dom då särbehandlas?”